I dag är sista dagen i Kroatien och jag har verkligen njutit. Våra dagar
här har varit lagom lata och lagom aktiva. Vi har blandat sol och bad
med träning och utflykter och både varit uppe tidigt och ätit
kontinentala middagar till sent på nätterna.
Igår var vi ute och seglade och det blev ett litet äventyr. Jag har en historia som då och då sjösjuk så jag var lite orolig på vår väg mot hamnen. Jag hoppades på en stor båt, kanske en katamaran, som inte skulle gunga så mycket. Vi kommer fram och det är inte alls en stor båt. Kommer vi bli översköljda med vatten typ som när de seglar på tv? frågade jag Jens. "Nej nej!".
Första biten ut ur Hvars hamn är ganska lugn och när vår seglare säger att vi kan lägga oss framme i fören och sola om vi vill tänker jag att ja men visst! Sitter som en drottning medan vi böljar fram under solen och förstår varför folk älskar segling. Och plötsligt sköljer den första vågen över mig. Och systemkameran... Jag försöker torka av den med mitt blöta linne utan resultat och skickar sen iväg Jens på uppdrag att torka den i ruffen. Sen får jag och killen som är kvar där framme order om att lägga oss ner. Annars blir vi i vägen för "nåt rep". Jag ligger platt på rygg och försöker hålla fast mig i ingenting medan våg efter våg sköljer över mig. Gud vad härligt det är att segla... Vet inte riktigt om jag vill skratta eller gråta. Efter ett tag lyckas jag ta mig tillbaka och blir tillordnad den mest läiga och soliga platsen på båten. Jag hinner knappt börja torka innan sjösjukan gör entré. Under resten av seglatsen som kändes som en evighet handlade allting bara om att koncentrera mig och andas. Jag ville ogärna dela med mig av mitt maginnehåll till Adriatiska havet eller göra det framför resten av båtpassagerna. Och det höll hela vägen. I sista minuten gled vi in i en vindstilla vik. Ett dopp i havet lovades vara den ultimata återställaren så jag kvällsbadade pliktskyldigt och visst var det fantastiskt att ligga där och guppa i kvällssolen efteråt (även om jag just då helst haft fast mark under fötterna) men det var svårt att koppla av när jag visste att vi ju skulle tillbaka också. Efter en dryg timma var det dags och hemfärden blev till min oerhörda förvåning i jämförelse en ren njutning. Vinden hade avtagit och vi gled långsamt och försiktigt fram. Solen var på väg ner och jag och Jens satt sida vid sida och njöt.
Hela dagen idag har vi legat i en "solsoffa" på en klippa vid havet och njutit. Vi hade som en dubbelsäng att slappa på men i solstolsformat med stor dyna. Vi avslutade med 10 längder simning och ett bodyrockpass för hela kroppen på hotellets takterrass när klockan blev tidig kväll. Nöjda med dagens workout beställde vi varsin smoothie i poolbaren och tog med oss dem på en kvällspromenad. Resten av kvällen har vi mest sett solen gå ner och ätit rätt mycket mat.
Igår var vi ute och seglade och det blev ett litet äventyr. Jag har en historia som då och då sjösjuk så jag var lite orolig på vår väg mot hamnen. Jag hoppades på en stor båt, kanske en katamaran, som inte skulle gunga så mycket. Vi kommer fram och det är inte alls en stor båt. Kommer vi bli översköljda med vatten typ som när de seglar på tv? frågade jag Jens. "Nej nej!".
Första biten ut ur Hvars hamn är ganska lugn och när vår seglare säger att vi kan lägga oss framme i fören och sola om vi vill tänker jag att ja men visst! Sitter som en drottning medan vi böljar fram under solen och förstår varför folk älskar segling. Och plötsligt sköljer den första vågen över mig. Och systemkameran... Jag försöker torka av den med mitt blöta linne utan resultat och skickar sen iväg Jens på uppdrag att torka den i ruffen. Sen får jag och killen som är kvar där framme order om att lägga oss ner. Annars blir vi i vägen för "nåt rep". Jag ligger platt på rygg och försöker hålla fast mig i ingenting medan våg efter våg sköljer över mig. Gud vad härligt det är att segla... Vet inte riktigt om jag vill skratta eller gråta. Efter ett tag lyckas jag ta mig tillbaka och blir tillordnad den mest läiga och soliga platsen på båten. Jag hinner knappt börja torka innan sjösjukan gör entré. Under resten av seglatsen som kändes som en evighet handlade allting bara om att koncentrera mig och andas. Jag ville ogärna dela med mig av mitt maginnehåll till Adriatiska havet eller göra det framför resten av båtpassagerna. Och det höll hela vägen. I sista minuten gled vi in i en vindstilla vik. Ett dopp i havet lovades vara den ultimata återställaren så jag kvällsbadade pliktskyldigt och visst var det fantastiskt att ligga där och guppa i kvällssolen efteråt (även om jag just då helst haft fast mark under fötterna) men det var svårt att koppla av när jag visste att vi ju skulle tillbaka också. Efter en dryg timma var det dags och hemfärden blev till min oerhörda förvåning i jämförelse en ren njutning. Vinden hade avtagit och vi gled långsamt och försiktigt fram. Solen var på väg ner och jag och Jens satt sida vid sida och njöt.
Hela dagen idag har vi legat i en "solsoffa" på en klippa vid havet och njutit. Vi hade som en dubbelsäng att slappa på men i solstolsformat med stor dyna. Vi avslutade med 10 längder simning och ett bodyrockpass för hela kroppen på hotellets takterrass när klockan blev tidig kväll. Nöjda med dagens workout beställde vi varsin smoothie i poolbaren och tog med oss dem på en kvällspromenad. Resten av kvällen har vi mest sett solen gå ner och ätit rätt mycket mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar