Varför skrev jag det där om ryggen sist? Jinx med stora bokstäver! Igår eftermiddag när jag la mig platt efter en tur i kajaken kände jag mig ganska stel. Det var svårt att vända på sig i solen men jag tänkte att det var naturligt att musklerna var lite tokiga efter 15 mil cykel när man legat några timmar på hårt underlag. Tänkte inte på det när jag satt och käkade men under min lilla powernap innan Kattens kalas var sängen inte lika skön som vanligt. Gick i alla fall på fest och vartefter kvällen fortskred gjorde det allt mer ont. Jag satt lite snett på en köksstol och det var visst ingen hit. Vänster sidan av ryggen (latimus dorsi för att vara precis) började krampa allt mer. Satte jag mig bara lite fel högg det till så att det måste ha synts om man kollade på mig just då. För att inte tala om ifall jag försökte skratta. Knivhugg så att jag sånär tappade andan. Kämpade mig i alla fall kvar mot slutet och sen haltade jag hem. Kunde inte gå upprätt och knappt få på mig jackan. Jag huttrade och ryggen svarade med mera kramp.
Sen började projektet lägga sig ner. Ner i sängen kom jag, på rygg, men sen var jag fast. Hur kan en ryggmuskel bli så kort och göra så ont. Jag försökte vrida mig eller sätta mig upp men varje gång sköljde en förlamande kramp genom hela ryggen och mina avgrundsljud skrämde ut katten i hallen. Pälsbollen alltså. Tårarna rann och det var allmänt highlife. Efter en timma kom jag upp blöt i svett. Tryckte i mig Dikoflenak och vankade omkring. Till slut lyckades jag somna på den något hårdare soffan.
I dag började jag med en till Dikoflenak innan jag så försiktigt som möjligt reste mig upp. Mera kramp och fler knivhugg. Den planerade resan ut i Skärgården i dag denna fantastiska sommardag blir det inget av med. Ligga i soffan och kolla Mad Men? Går inte. (Vill inte!) Sola på balkongen? Tror inte jag kommer ner eller upp ur en solstol. Cykla 10 mil på må em? Jag tror inte det. Här hade jag velat avsluta med några väl valda svordomar men jag låter er föreställa er dem istället.
Panik-sms är skickat till Sohiel på Idrottsskadecentrum. Är han i stan? Kan han hjälpa mig på sin klinik två hus bort trots att det är lördag? Ordet desperat har fått en ny innebörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar