Peppa mig pretty please

Det kändes som att jag var på väg mot toppformen när jag cyklade 15 mil i början av långhelgen för en dryg vecka sen. Sen låste sig ryggen och det var enkelt sammanfattat hell. Jag har vilat sju dagar och hunnit med två naprapatbesök under tiden (förutom mina väl investerade timmar på bryggan eller drickandes rosévin). I dag bestämde jag mig för att det var dags att testa vad ryggen höll för även om den inte kändes på topp, alls. Solen gassade och jag åt frukost på bryggan och läste tjock bok. Jag var inte det minsta taggad att ge mig ut och cykla, alls. Men ska man cykla Vätternrundan krävs det nån slags diciplin så jag kravlade mig upp och bytte ut bikinin mot cykelbyxor och gav mig ut. Jag planerade 8-10 mil. Det kändes som att kroppen stängt ner verksamheten under mina vilodagar vilket är tvärt emot planen inför Vättern och nu var det dags att väcka den igen.

På väg ut och halvtaggad...

Det var stekhett. Varmt som i en bakugn och det kändes som att luften stod stilla och bara darrade av värmen från asfalten. På en racercykel! Benen och lungorna var det inga fel på utan de gjorde sitt jobb ypperligt. Huvudet var det sämre med som bara motarbetade mig hela tiden, trots mycket medvind! Att huvudet strejkade berodde givetvis på ryggen och musklerna runt skuldran som var tighta och drog och slet och surade. Har man ont någonstans blir allting så otroligt mycket jobbigare, värken tar liksom all energi. Efter ett tag blev det bättre och stelheten flyttade upp i nacken istället, men det är ganska naturligt att den blir stel så jag var ändå nöjd med den "förbättringen". Vattnet och Vitargon tog slut halvvägs men man måste ju hem och jag trampade och surade. Och svettades. Med ett par mil hem gick det plötsligt lätt trots vätskebrist och ryggont. Kanske för att jag visste att jag snart var hemma...

Halvvägs. Här ser jag ju rätt glad ut faktiskt? Måste vara glädjen över att hälften är över?

Det blev drygt 8 mil och inte längre pga ryggen men framför allt vätskan. Cykla utan vatten i stekhet sol är ingen god idé. På vägen smsade Ulrika och frågade om vi skulle käka middag. Jag hade planerat en kväll när jag skulle "bara andas" och det är precis vad jag har gjort på balkongen med ovan nämnda kvinna resten av kvällen. Varför andas man så bra i mjukisbyxor?

Musklerna i ryggen är kooorta. Och höften som krånglade precis i början gör ont. I panik har jag bokat idrottsmassage på tis för 650 (!!!) spänn. Mina mil helgen innan Vättern kändes värdelösa och ja - jag är typ totalt otaggad (!!!) Skador är riktigt okul och liksom förstör allt. Jag kan köpa att det är jobbigt, det är bara att slita. Men att kämpa mot en strejkande rygg är nåt annat. Jag hoppas att allting vänder när det blir normal temperatur och att idrottsmassagen gör underverk. Hade tänkt cykla två pass till (mängdträning is the shit på cykel) men det kanske är smartare att hålla igång på nåt annat sätt. Ja funderar på ett spinningpass och en tur på crosstrainern för att kroppen inte ska somna igen.

Här behövs pepp! Jag hade trott att det skulle kännas bra idag och allt tvivel försvinna. Icke.