Not born to run

Fick ett infall tidigare i afton och gav mig ut på en löprunda. Det händer ytterst sällan. 1) Jag får ont av att springa 2) Jag är dålig på att springa 3) Jag tycker inte att det är kul att springa. De två sistnämnda kan möjligen hänga ihop. Som en överviktig elefant hasar jag mig fram i spåret. Det spelar ingen roll att jag föreställer mig själv vara en lätt, snabb och stark gasell. Mitt löpsteg måste vara urdåligt. Jag försöker springa på framfoten blaha blaha men fort går det inte. I ett 7-minuterstempo ligger jag i pulszoon fyra och bevisligen, av andra träningsformer att döma, har jag inte dålig kondis. Men nåt fel är det ju. Jag suger på att springa! Ändå ger jag mig ut ibland, ofta när det har regnat, och jag vill andas lite natur. Och när det gått så pass lång tid sen senaste rundan att jag glömt hur trist det är. Oftast lägger jag inte av för att jag är trött utan för att det är tråkigt.

I dag var det värre än vanligt. Båda knäna gjorde ont från start. Jag tänkte att de bli snart varma. I en liten sluttning nedför kändes hela vaden stel och skev. Det sträckte sig upp i min gamla bristning i baksida lår som jag fick i skidbacken i vintras. Jag praktiskt taget haltade/hasade fram och upprepade för mig själv att jag blir snart varm. Efter en stund värkte även ryggen och det fanns absolut ingen spänst i någon enda muskel.

Jag gav upp, genade till ICA och köpte jordgubbar och begav mig snabbast möjligt hemåt till soffan. Aj, aj, aj. Jag stapplade hem. Det kändes som att benet helt saknade knä. Svårt att böja på. Efter 20 minuters löpning! Varför skriver jag det här? Kanske finns nån mer stackare där ute som är riktigt kass på nånting, you're not alone! Visst känns det bra. Man är skitbra på andra saker istället och fortsättningsvis ska jag ägna mig åt dem. Det känns bara lite som att det ingår i att vara människa att kunna springa. Och tydligen dessutom barfota enligt de senaste (eller äldsta?) trenderna. I rest my case...

Har panikat ikväll över mina onda knän etc men med tanke på återhämtningen över natten efter 30 mil på cykel räknar jag med liknande prestation i natt. Panikar även lite över att bristningen i baksida lår verkar vara sämre igen?! Hur har det gått till? Det kanske är Vätterrundan trots allt men jag märkte absolut ingenting då. Den brukar gå bra att cykla med. Imorn ska jag och Katten just cykla. Jag hoppas på gasellkänsla igen och mindre smärtor så att jag kan andas ut. Bikramyoga på måndag alltså, utan att kunna böja ihop ena benet ordentligt. Får man komma ändå? Jag kan inte sitta i sån där yogapose. Jag blir utbölingen i skräddarställning.

Löpning är inte min gren hur som. Kan jag bara inse det nu?

Hoho kollar min egen tag "löpning". Löpning förekommer ca en gång per månad. I varje inlägg konstaterar jag att detta inte är något jag ska ägna mig åt. Vad är mitt problem? Dåligt minne?