onsdag 15 juni 2011

Nedräkning #2

Går omkring i någon slags konstig uppladdningsdimma. I vanliga fall har jag ett fullspäckat schema men den här veckan har jag med flit hållit helt tom för att få plats med den sista avstämmande träningen, packandet och eventuella inköp av Vitargo och regnkläder och bara för att ta det riktigt lugnt, äta antioxidanter och inte stressa. Jag har haft gott om tid till allt.

Det känns jättekonstigt att komma hem från jobbet och bara skrota omkring hemma och inte göra ett dugg. Pappa fixar lyse till cykeln och regnkläder så det kan jag stryka från listan. Resten är avbockat. Allt som ska packas ner la jag fram igår kväll och allt är egentligen helt klart. Matlådorna väntar i kylen och pälsbollen har passning till helgen. Jag hade trott att jag skulle skriva en massa blogginlägg om hur taggad jag är, hur jag förbereder mig, vad jag äter och helt enkelt Vätternspamma min blogg! Men jag känner mig lugn som en filbunke, har kontroll på allting och går mest och väntar i lugn och ro. Äter lasagne som jag lagade i helgen och ser till att inte missa något mellis. Men utan någon som helst hets utan med en väldigt självklar känsla. Snudd på uttråkad!

Jag är fylld av förväntan på samma gång och vill bara sätta igång. Och jag längtar till målgången, hoppas att jag får uppleva den och känna glädjen av att ha lyckats. Och hur sköna kommer inte mina nerpackade mjukisbyxor vara den kvällen och nästa dag? Dit längtar jag. Men med samma känsla som tjuren Ferdinand i kroppen. Och så tänker jag att jag kanske inte kommer runt på grund av ryggen eller något annat men då blir det väl så då. Med det där märkliga lugnet glider jag fram och det enda träningspasset förutom cykladet till jobbet blev till sist mina intervaller i måndags. Hade tänkt röra på mig i dag men det blev inte av. Lugn mera lugn. Cyklar ju ändå till jobbet fram och tillbaka varje dag. Igår fick jag idrottsmassage och musklerna ömmar som att någon bankat med en klubba på dem men jag är inte lika stel. Skönt att känna. Kan inte föreställa mig hur stel jag kommer vara på lördag och nästa vecka dock.

Det är onsdag och jag är all set inför lördag. Jag tror man kan sammanfatta det som att jag har förberett mig otroligt bra med att träna, utrusta mig, testa kläder och energi, fixa maten som jag ska ladda upp med och göra en noggrann packlista som jag redan hunnit bocka av två gånger. Därför har jag tid att ta det lugnt och bara vänta in lördagen.

4 kommentarer:

Katten sa...

Gilla!

annastei sa...

Jag är inte helt säker, men jag tror att du eventuellt har ett ännu lite större kontrollbehov än vad jag själv har ;)

Äh, du är ju grymt förberedd, det där kommer gå hur bra som helst!

Erika sa...

Ja, mitt kontrollbehov är något alldeles enormt. Både bra och dåligt skulle jag säga :) Om ryggen håller så ska jag banne mig runt den där sjön!

Sofy sa...

Det där låter helt ljuvligt, precis den känslan man vill ha inför en stor prövning/prestation. man är förberedd, har gjort allt man kan och allt man ska, och ser fram emot att sätta igång - men vilar i känslan. Ljuvligt som sagt. kan vi få rapport om starttid och nummerlapp tack?!