Fem mil senare...

Jag och Scott Contessa Speedster ute på Färingsö
Rosa tröja från Craft. Vår-rosa och knallig! Superskön.

Med risk för att vara tjatig... Vilket fantastiskt väder! Jag och Maja cyklade ut på Färingsö med Pucko och banan i cykelväskorna och med camelbak på ryggarna. Solen värme i ansiktet, fåglarna sjöng och det var bländande vackert med blåsippor och en gnistrande Mälare. Hänförd är ett passande ord. För att inte tala om min cykel! Den om något är ju nåt helt fantastisk. Den bara rullar och jag bara trampar. Jag tror jag har hittat min grej. På väg utåt tog vi det ganska lugnt och jag ville gärna trampa på lite mer. Vi cyklade förbi stallet och längre ut valde vi Färingsö före Ekerö. Släta, raka, fina cykelbanor mil efter mil. Mitt i en värld av öar. Ett paradis för en landsvägscyklist. Ute vid Troxhammar snabbfikade vi och sen var Maja tvungen att vända hemåt. Jag var inte helt nöjd utan cyklade ytterligare någon mil och drog upp tempot innan jag vände tillbaka. På vägen hem la jag i ännu en växel. Swosh! Drygt fem mil blev det totalt och med nytvättat hår och coltingpannkakor på en solig balkong är man som en ny människa.

Det är kul med racercykel för alla som cyklar racer liksom hejar på varandra och är automatiskt lite kompisar. Man ler lite menande när man möts som i samförstånd över att nu är gruset borta och solen skiner. De som passerade ropade hej, hej och vinkade. Hej, hej! På vägen tillbaka kom en kille susande ikapp och ropade, kom igen nu tjejen, häng på! Jag försökte faktiskt men hade inte en suck och efter ett tag försvann han ur sikte. Cykling är en manlig sport. Träffade inte en enda kvinna. Så konkurrensen är inte direkt mördande.

Två kvinnor ute i dag i alla fall. Däribland
Maja i mycket proffsig outfit!