fredag 21 september 2012

Är du själv en 10:a i dag?


Min helg tror jag blir en 10a!
Beachträning igår kväll. Jag var halvladdad. Jag vet att det alltid är kul (i alla fall nästan, nästan alltid) när vi väl spelar men just den här kvällen skulle bli extra lång eftersom jag hade flera to dos även efter att jag kommit hem från en sen träning långt bort. Det var just det också, Södertälje kändes extra långt bort igår. Kanske för att jag var helt själv i bilen förutom säckvis med bröd som min pappa lockar fram björnar med i Dalarna på sina fotosafaris… En Volvo V70 rymmer för övrigt en del bröd. Och på torsdagar när jobbveckan gå mot sitt slut är jag ofta ganska trött.

Vi körde igång och jag kom på mig själv med att vara märkbart andfådd. Visserligen var det rätt högt tempo och åtta blockbackningar (backa snabbt från nät och gräv upp en shotboll) på raken utan paus känns. Åtta anfall på raken känns också. Men ändå. Faktiskt kände jag mig ändå allra mest sovtrött - mer än fysiskt trött - och det kan vara den allra värsta tröttheten att träna med eftersom huvudet helt enkelt inte hänger med. Camilla tyckte vi gjorde många saker bra men att vi slarvade lika mycket. Hon var rätt tuff igår vår käre tränare och jag ansträngde mig verkligen. I början var jag och Sara bra, vi var verkligen nöjda med det vi levererade, men sen gick det liksom mest utför. Och jag gillar inte när jag har känslan av att göra andra som har ansträngt sig besvikna genom att slarva. Varken min tränare som förberett träningen och avsatt tid eller min egen spelpartner.

Ofta är det ganska lätt att ha höga förväntningar på andra men man har kanske inte samma förväntningar på sig själv. Jag var på en föreläsning om bland annat det. Föreläsningen som hette Från bra till världsklass var som helhet sådär men just biten om förväntningar tyckte jag var bra. Ofta förväntar vi oss att kollegor, familj, chefer, tränare eller lagkamrater ständigt ska leverera 10:or och vara så himla bra. Vi vill ha ett bra ledarskap på jobbet, en grym tränare, kollegor som levererar precis det vi vill och i tid och en partner som alltid gör allting rätt. Men vi själva då? Är vi alltid perfekta medarbetare, chefer, lagspelare och partners? Förmodligen inte. Men om vi själva försöker vara 10:or, försöker – det kanske inte alltid går, då blir det troligtvis lättare för andra att göra sitt jobb också. Därför försökte jag verkligen vara en 10a igår. Men jag vete sjutton om jag lyckades. Men glad var jag i alla fall!

Nu är det fredag och efter jobbet (som hittills har varit väldigt händelserikt idag) sticker jag ut till Arlanda. Jag och Jens flyger nästan 100 mil norrut ikväll och i helgen ska vi hänga med världens bästa mormor (hon är alltid en 10a!), sova mycket, utomhusträna och äta hembakta kakor och bullar. Tror det blir en bra helg!

2 kommentarer:

Snorkkis sa...

Låter som en toppenhelg! Hoppas det blir en 10a!

Det är faktiskt intressant det med förväntningar man har på sig själv och andra. T.ex. på chefen, man förväntar ju sig ett bra ledarskap, och jag har märkt när jag själv varit den som varit ledaren så krävs det faktiskt mycket som jag inte tänkt mig, man vill att ens medarbetare ska trivas med uppgifterna de ska göra, de ska känna att de klarar dem och samtidigt utvecklas. Det är inte så lätt att vara chef tror jag.

Jonna sa...

Att flyga till norr och hälsa på mormor lät som en topphelg! Hoppas ni haft det riktigt mysigt.