Genrep!

Vättern är riktigt nära nu och i dag blev jag för första gången nervös när jag låg utslagen på balkongen och läste Cykla om alla tips och förberedelser. Jag blir sällan nervös. Jag kanske har nerver av stål men jag är sällan nervös, jag är jordnära. Och jag gillar kontroll. Exempel: I dag intervjuade jag Antonia Ax:son Johnson. Jag har längtat! Det skulle bli grymt roligt och jag var förberedd till tänderna med research och frågor. Det blev ungefär så grymt som jag trodde. Alla trodde jag var nervös innan och jag fattade ingenting. Jag svävade tillbaka efter intervjun och beskriver nog känslan efteråt bäst som "fett nöjd". Eller "succé". 18 juni cyklar jag Vättern. Jag har försökt förbereda mig men har ingen aning om ifall det räcker. Jag kan lista tusen oväntade saker som kan dyka upp längs vägen och som jag på förhand inte vet hur jag löser. Att det löser sig gissar jag men att inte ha full kontroll på hur gör mig nervös.

På torsdag tänkte jag genrepa. Genrepa innebär att cykla 14 mil och göra dem till Vätternrundans första 14 imaginära mil. Jag tänkte dricka sportdryck och äta bars ungefär så ofta som jag tror att jag behöver under mitt långlopp, jag tänkte stärka mig med en gel på slutet och efter de första 10 milen tänkte jag käka precis som att det är då det serveras mat under Vättern. Och sen cykla vidare och se hur det känns. Jag har tänkt ut en rutt jag ska köra och tycker det ska bli ganska kul och spännande. Har försökt få med mig sällskap men hittills har ingen nappat. Kanske är det lika bra så kan jag lägga upp tempo och pauser precis som jag vill. Det enda är att pauserna blir lite långtråkiga. Jag kommer säkert vara ute i 6 eller 7 timmar.

Ska det vara ett riktigt genrep borde jag ha ätit bättre i dag. Jag kommer inte att kolhydratsladda inför Vättern utan bara äta lite större portioner de sista dagarna och dricka extra mycket. I dag blev det lite tokigt med middagen men jag tror egentligen att jag äter ganska bra. Imorn laddar jag med bra mat och mycket vatten. Efter Vätternrundan hoppas jag vara fett nöjd!

Ingen billig tjej

Snart har Katten också köpt racer. På bilden har hon bara tillfälligt förvirrat sig till hybridcyklarna. Senare provcyklade hon en Scott Contessa! Vet ni vad Kattens kollega hade sagt: Erika är ganska dålig för din ekonomi va? Jag förstår inte? Alla behöver väl Mallis-resor, systemkameror, racercyklar och en resa till Svalbard, eller vaddå?

Och så 8 mil till. Eller - Man kan inte få allt

8 mil till. Sammanfattas enklast med en "note to self". Samla inte ihop mil på cykeln dagen efter en kväll med rosé och appletinis och en natt på Pacha. Alltså jag tog det verkligen lugnt med drinkarna (Givetvis! Jag är ju inte alldeles dum i huvudet), men dansa tyckte jag man kunde göra så det gjorde jag även om jag gav mig hemåt i skaplig tid. Men det tar ju sin lilla stund allting så klockan var över 03 när jag somnade och klockan 09 nästa morgon gick det inte att sova mer. Efter en mors dag-brunch hoppade jag upp på min lilla vita och som sällskap hade jag Katten på min svarta springare och Christopher på sin turkosa Bianchi. Lite törstig men i övrigt tyckte jag formen var bra. Well, det blev ganska slitiga 8 mil vill jag lova. Men jag var vid några tillfällen i alla fall uppe i 33 km. Katten var desto piggare (hon klarade av Cliff Barnes bättre än jag klarade Pacha uppenbarligen) och påminde om vilken ljuvlig sommarkväll vi cyklade i, tack kompis! Och förlåt för att jag ljög. Innan avfärd sa jag svävande att jag skulle cykla en sådär 5 mil. Jag var väl rätt säker på att det skulle bli längre än så. Men lika säker på att Katten skulle greja det enkelt!

På förmiddagen vräkte regnet för alla stockholmare som bekant ner men jag var övertygad om att det skulle bli sol och finväder på eftermiddagen. Klockan 14 kör vi! närmast beordrade jag Katten. "Jag är grym på väder." (Famous last words?) Den blåa himlen började kika fram och jag svidade om och sms:ade entusiastiskt Katten; Nu kommer solen! Sagt och gjort vi trampade iväg. I exakt samma stund kom de första regndropparna och uppför Tranebergsbron stormade det motvind och stora plaskvåta droppar smällde i ansiktet. Pannben! ropade Katten. I Alvik avtog det och ja, det blev sol! Tjoho.

En halvtimma innan The Energy Fail. Glad i ny vindjacka  som jag har fått från Craft!

Enda gången det höll på att gå tokigt var på vägen hem när vi närmade oss Svartsjö där vi skulle fika. Det var medvind och nedförslut, en sträcka där det vanligtvis går undan. Men jag hade tagit slut. Trots all extra skjuts orkade jag inte trampa och började känna mig ganska rörig i huvudet. Vinglade av cykeln inte en ynka meter för tidigt och kände blodsockret krypa nere i hälarna. Jag trodde en kort stund på allvar att jag skulle svimma. Jag är ganska svimmningsbenägen. Bacon- och broccolipaj OCH äppelpaj med vispad grädde och massor av Vitargo gjorde susen. Vi cyklade hem i ett lugnt tempo och jag var mer sömnig än trött fysiskt. Men energy fail är verkligen inte min grej.

Sammanfattningsvis en skön runda i en ljuvlig vårkväll med goda vänner men som jag lite besviket inte kunde utnyttja till fullo. Men erfarenhetskontot har fyllts på och det är bra det med och nu mår jag som en prinsessa. Kvar på to do listan är bara att få Katten att köpa sig en egen racer. Fina cykelbilder finns inne hos Katten!

Inte alla som har en egen materialare. Pappa pumpar däck och mamma riktade hjulet strax därefter.

Gymmig

Jag brukar aldrig få träningsvärk. Jag kan känna mig trött i musklerna efter hård träning, "känna att jag har gjort något" som är min klassiska kommentar. Men aldrig träningsvärk. Jag verkar ha en fenomenal återhämtningsförmåga. Men de senaste dagarna har jag haft träningsvärk från hell i magen. Halleluja! Jag har knappt kunna lägga mig ner eller sätta mig upp i sängen som vanligt och utan ett aj för att inte tala om hur det känns att hosta eller bara harkla sig lite. Oh wow. Jag får känslan av ett sexpack har vuxit sig fram över natten bara sådär när magmusklerna är så påtagliga haha.

I dag var det ändå dags för mig och Katten att köra vårt planerade gympass. Vi gjorde en repris av mitt onsdagspass men vid situpsen på bosuboll (hej hävstång) fick jag kasta in handduken. Det gick inte. Istället stod jag i plankan och väntade på Katten. Magen ropade även i latsdragen och amhävningarna och jag börjar så smått förstå varför jag alls fick träningsvärk efter onsdagspasset. Magen fick vara med mycket och så avslutade jag med fyra tuffa magjobbare där jag strävade efter extra bra kontakt. Har lite svårt för ordet "kontakt". Man låter som värsta kroppsbyggaren.

Dagens pass blev mycket mera pratigt, som vanligt när vi två kör, men också mycket roligare. Det var lugnt och skönt på gymmet med knappt några andra där alls. Alla springer väl eller hejar på Stockholm Marathon. 4 mil på asfalt? Jag siktar på 30! (Obs: Ironi).

Intervaller ftw!

Det här blogginlägget skrivs med darriga armar. Kvällen har bjudit på intervaller på crosstrainern istället för det planerade cykelpasset. Vädret har varit lite schizofrent hela veckan och när regnet vräkte ner från en mullrande himmel var jag glad att jag var inne på gymmet och inte på en racer på Färingsö. Herre jäklar här har det hänt grejer! Min vanliga nivå (tid och motstånd) var inte särskilt utmanande och jag fick köra tyngre, snabbare och längre intervaller. Långcykling och transportcykling till jobbet gör tydligen sitt. Sjukt kul. Eller så hade jag bara en ovanligt bra dag - en fredagskväll? Jag tror på att jag toppar formen tre veckor innan Vättern! Armarna är dock inte vana vid att jobba så mycket på just det här sättet så dom skakar som jag skrev inledningsvis som spagettis.

I övrigt är jag nöjd med veckan. Jag har balanserat träning, vila och jobb riktigt bra. Det har varit mycket av alla tre delar och jag har till och med hunnit med mina bästa vänner. Utan att vara helt slutkörd. Hemligheten är att verkligen göra allting ordentligt. När jag tränar så tränar jag, typ cyklar 10 mil. När jag vilar så vilar jag, typ sover 9 timmar och har två träningsfria dagar på raken. När jag jobbar så är jag forcerat kreativ och har jäkligt roligt. Jobbet är väldigt roligt just nu. Och så kom Maria på spontanbesök hem till Sverige och därför svänger jag ner på stan nu för att käka middag med henne. Första dagen när jag mixar träning och kompishäng och det är det värt!

Vad skönt förresten det är att ha en kropp som är van att jobba. Den chockeras inte så lätt utan är med på noterna, pigg och stark. I dag är det intervaller det märker du va? Jaha okej ja men då öser vi nu då. Ja tack! Ungefär så. Det är fan i mig underbart. Vad bra jag är!

Frukost nummer tre

Jordgubbar och kesella!

Ett vinnande koncept

Alltså morgonträning på sommaren är ju en solklar hit! Det här måste jag fortsätta med. Man kan säga att det började lite tveksamt. Jag hade egentligen tänkt träna redan igår morse. Hade lagt fram alla kläder och landat under täcket tidigt. Men klockan två på natten började min annars så lugna och snälla (sovandes nattetid!) pälsboll med ett pass intervallträning. Sen följde en rad olika aktiviteter och när han till slut la av var jag så uppretad att jag i alla fall inte kunde somna om. Det var bara att resignera vid halv fyra och ställa klockan på halv åtta istället för klockan 06. Stressade iväg till jobbet fortfarande på dåligt humör och med huvudvärk innan kl 09 med tusen bollar i luften.

Men så blev det en ny dag. Jag somnade tidigt – igen! Pälsbollen var sitt vanliga jag och sov som en stock hela natten nere vid fotändan och när klockan ringde vid 06 funderade jag bara några sekunder på att ställa om den innan jag hoppade upp. 06:30 checkade jag in på Friskis & Svettis Lindhagen. En strålande morgon säkert perfekt för löpning (utomhus) men jag har nog fullt på cykel- och solkontot och behöver låta musklerna i överkroppen jobba. Och nej jag letar inte fram stockar och är kreativ så dags på dygnet. Friskis har ändå bra utsikt över vårmorgonens blå himmel.

Det blev ett pass för axlar, rygg och mage. Axelmördaren, stångrodd, latsdrag, rygglyft på matta, diagonala rygglyft på boll, armhävningar, situps på bosuboll, plankan, knees to elbows mot en boll och sneda rygglyft i maskin med en hantel. Ett perfekt pass som med uppvärmning och stretch tog ganska exakt en timme. Jag kände mig ganska stark fast att klockan inte hade slagit sju när jag satte igång. Axelmördaren som var grymt tung sist kändes tvärt om riktigt bra i dag. Märkligt. I latsdragen saftade jag till med 45 kg eftersom jag hade något minne av att jag körde det sist. Det måste ha varit länge sen för jag fick dra av nästan 10 kg efter ha ha kört stångrodd precis innan. Magen måste ändå vara min favorit. Så himla tacksam att träna på alla sätt.

Friskis bjöd på Alpro sojadryck med chokladsmak som jag svepte innan duschen och sen blev det färskpressad apelsinjuice och en äggmacka. Smaskens. Sojadrycken innehöll rätt lite protein (3,3 gram) och som ju inte ens är fullvärdigt så jag vet inte om jag tycker att det är någon höjdare som efter tränings-dryck.

Cyklade till jobbet i solen längs med Norr Mälarstrand och det var ovanligt få cyklister ute. Jag hann till jobbet i tid, blev inte särskilt svettig och under tiden jag tränade hade jag dessutom hunnit tvätta en maskin. En jäkla bra start på dagen! Jag måste fortsätta med det här vinnande konceptet.

Cykeltröja från Craft - en sneakpeak!

I dag kom den här cykeltröjan och lite annat godis från Craft hem till mig! Så här vid ett första tjuvtest känns tröjan superskön i materialet och perfekt i halsen. (Vissa tröjor tar det där med kragen i halsen mot vinden på lite för stort allvar). Smarta fickor på ryggen som rymmer mycket och som går att stänga. Samma färgskala som cykeln till och med. Vi cyklar ihop i helgen och imorn avslutar jag mina vilodagar med ett morgonpass på gymmet!

Nya träningskläder från Casall

Jiiihaaa! Jag har väntat på den här bikinin hela vintern och våren medan jag har sett den över helsidor i nog varenda träningstidning. Så alldeles perfekt på en solbränd bikinispelare. När jag fyllde år fick jag ett saftigt presentkort av (är det nu man ska skriva "finaste"?) Malin och Pernilla på Casall och i dag på lunchen tyckte jag att det var dags att lägga vantarna på en ny älskling. Det blev en ny spelbikini, ett jättehärligt turkost linne i "loose fit" och ett par svarta brallor i samma loose fit anda. Herregud hela butiken var ju proppfull med snygga grejer och det var väldigt svårt att välja! Tack (finaste) Malin och Pernilla för en guldpresent!

Jag ska till Svalbard!

Jag tänkte bara tala om att jag spontant har bokat en fem dagars-resa till Svalbard nästa vår. Jag ska tydligen åka Svalbard Skimarathon, spana in isbjörnar och åka hundspann på Spetsbergen. Typ. En dröm jag haft länge och det kom på tal i... fredags? Så nu har vi bokat flyg och boende. Crazy.

Pandabjörn

Är det här det som kallas beachlooken? Rödbrun med vita ögon. Det ser ännu mer galet ut i verkligheten. Jag måste börja med solkräm och säger förlåt, förlåt till huden. Men jäklar vilken dag! 6 timmar i Rålis sandlåda och några vinster blev det också. På slutet tog jag det dock väldigt lugnt och låg mest i ryggläge. Det var lite en sån där dag när "alla var där". Det var som det ska vara! Jag summerar en kanonhelg.

Beachvolleyboll!!!

Har precis spelat en match - till 11. Min första sen ... januari? Väldigt försiktigt men i all fall, jag är i sanden med en boll och det känns grymt!

Dagens - en recap!

10 mil blev det till sist och jag tycker det var fullt tillräckligt. Ni kan ju det här med försommar i Sverige, rapsfält, kossor, glittrande Mälare och så vidare. Det var likadant i dag och strålande sol och hela paketet. Vi trampade runt på Färingsös alla småvägar och ömsom cyklade i bredd och avhandlade livets stora frågor och ömsom öste allt vi kunde i medvinden på flacken eller i motvinden upp för backarna. Det var väldigt backigt och det gillade inte mina knän alls. Det gör ont att gå (!) nu och nästa vecka unnar jag mig en vilovecka utan cykling, naprapatbesök, grillpartyn och tjejkalas. Alla backarna slet bra på knäna som ändå protesterade imponerande lite - under själva cyklingen... Hoppas de gör likadant på Vättern men jag är tveksam. Pannben, mera pannben, Erika!

Mest imponerande var nog Katten som premiärcyklade "på riktigt" och direkt tog sig an 10 mil, dessutom på min hybrid. Eloge och applåder!

Jag nere vid vattnet i Björkvik. Här tvingade jag till mig ett nödstopp
och tryckte resolut i mig min macka en mil före planerat stopp. Hur
ska det gå med energin på Vättern?!

Katten vid samma fikastopp. Jag har invigt henne i religionen cykling med framgång!
Se bara smajlet!

Micke var lite besviken över att inte få vara med på bild sist så här kommer han också!
Micke gillar även att berätta att han cyklat Vättern på 8,5 h (var det va?) så nu får han
det omnämnandet även i min blogg. Varsågod Micke!

Dagens bästa? Blåbärspaj med vaniljsås!

Efter en middag på stan väntar jag nu bara på att torktumlaren ska göra klart sitt jobb med mina lakan så att jag kan få gå och sova. Det här livet alltså!

Cykeltankar

Idag väntar ungefär 15 mil. Eller i alla fall 12. Kanske blir det bara 10. Jag har väldigt ont i knäna. Nu lägger det sig inte en dag efter cyklingen utan de gör ont - hela tiden. Har förträngt den där smygande värken ganska bra men nu får jag ge mig. Jag har funderat på att besöka Idrottsskadecentrum i proaktivt syfte. Jag får nog besöka Soheil i aktut syfte snarare och försöka få det att inte bli värre innan Vättern. Tänker inte fundera på hur 30 mil kommer kännas eller hur det kommer att kännas dagen efter.

I dag cyklar jag med Micke och hans kompis och så följer Katten med! Hon lånar min hybrid och jag lånar ut diverse cykelprylar och hoppas att hon ska gillart. Har informerat om att cykling är mycket kallare än löpning, att hon ska ta glasögon och att det går åt energi. Hon får låna en ryggsäck och handskar av mig och kanske ska jag skicka på henne ett par cykelbyxor? Jag hoppas hon kommer tycka att det är kul!

Vad är bäst, att håla sig så hel och smärtfri som möjligt eller att samla ihop just 100 mil? Fin balansgång det där. 80 mil och inte ont. Kan den funka? Efter i dag är jag uppe i 55-60 mil en månad innan Vätterrundan.

Cykelbrallor, handskar, pulsklocka, glasögon, sportdryck, bars, camelbak.

Sju mil i världens vackraste land

Ibland är inte ord tillräckliga för att beskriva hur vackert något är. Jag har rest över hela världen. Jag har besökt alla världsdelar men i slutändan är Sverige alltid vackrast. Vet ni vilket otroligt vackert land vi bor i? Igår kväll stod jag en lång stund i hänförelse och tittade ut över gröna ängar, gula blommor, blommande äppelträd, blå himmel och ett rött hus med vita knutar. Enda sorgen var att jag inte hade min riktiga kamera med mig. Det är en bra motivationsfaktor allt det där vackra. Ju längre ut på Färingsö man cyklar desto vackrare blir det. Så man vill liksom aldrig vända hem utan bara cykla lite till och vips har man cyklat sju mil.

Det var ännu vackrare i verkligheten!

 Jag hade planerat att cykla 8 mil efter jobbet igår kväll men det blev ”bara” sju. Tydligen är sju mil efter jobbet hyfsat imponerande av sms och Facebook-kommentarer att döma. Jag tycker inte att det är så farligt. Jag ska ju cykla 30 sen! Men pappa tror inte att det kommer vara några problem om jag cyklar sju mil en kväll efter jobbet.

Det känns som att jag kan ligga och cykla ganska länge i ett jämnt tempo. I början känner jag ofta av knät men sen släpper det (när jag blir varm?) I backar dyker det ofta upp igen och ibland annars under mina mil för att sen försvinna igen. Ibland är jag trött och seg och plötsligt går det lätt igen. Det var en tokig motvind på vägen ut och det kändes som att jag inte kom nån vart trots tungt trampande. Därav det sju milen istället för åtta. På vägen hem bara öste jag istället. Det är nåt att komma ihåg på Vättern. Ibland har man ont men det går nog över ibland, ibland är man trött men man blir pigg igen. Bara övre delen av ryggen och nacken är knepiga. Det blir stelt onekligen!

Cykelturen hade kunnat sluta illa. På vägen ut insåg jag att jag skulle synka ganska bra med Fredrikshofs grupper men valde ändå att köra själv. Dels är det faktiskt ganska skönt och så var jag lite osäker på tempot. Jag passerar Brostugan där de samlas och ute på Föringsö blir jag omkörd av deras snabbaste grupp som kommer i belgisk klunga (tror jag? Gick ganska fort!). (Lite förvånad över att de inte dök upp tidigare!) Efter fiket på Svartsjö sluttar det nedför samtidigt som det är en 90 graders-kurva som man får ganska bra med fart i. Jag ser att snabba gruppen har stannat och ser det inte ut som att en cykel ligger ner? Hinner inte fundera så mycket mer innan jag hör tio killar vråla GRUUUUUS! Mellangruppen är strax bakom mig så jag törs inte slå på nån tvärnit precis innan gruset och plötsligt är det under mig. Jag rullar igenom gruset väldigt försiktigt. De andra är lite modigare men jag är inte sugen på att få sladd. Tack för varningen Hofvet! På vägen hem igen möter jag massor av cyklar på rulle från Fredrikshof och de ser inte alls ut att cykla lika fort. Kanske man skulle följa med dem nån gång i alla fall? Nån som hakar på?

Väl hemma stretchade jag på balkongen med pälsbollen och konstaterar att kylskåpet börjar bli tomt. Äggröra och gröt eller grekisk take out? Äggröra är så fantastiskt gott men jag tänker att jag kanske behöver nåt annat efter sju cykelmil. #villinteblisjuk. Så jag knatar ner till Kolgrillen som håller extra öppet för mig och beställer en gyros med klyftpotatis. Att somna gott en timma senare trots en liter sportdryck, en bar och en gyromiddag var inga problem. Fattar inte allt snack om socker även om det makes sense. Verkar bara inte stämma på mig just.

Tänker att jag skulle vilja ha ett hus på Färingsö. Att jag ska köpa ett. Fast på vintern? Jag tror Svartsjö är riktigt svart då. Och inte har de någon kolgrill med take away heller. Eller 7 Eleven. Kanske sommarhus? Så kan man bo där maj-okt och planera mathandlingen lite noggrannare just då. Annars är det ju cykelavstånd från Stockholms innerstad. Lyx!

Rune Larssons Energikaka

Rune Larsson har en egen energikaka, Runes Energikaka . Just nu finns den i "begränsad upplaga" med blåbär a la Evy Palm.

Kakan innehåller en energirik blandning av snabba och långsamma kolhydrater. Socker och sirap innehåller disackarider som ger ett snabbt upptag.  Grynen är den ingrediens som ger mest långvarig effekt, de innehåller riktigt långsamma kolhydrater. Fettet i energikakan bromsar upp och förlänger effekten, dessutom har fett en mer långsam energi i sig själv. Runes Energikaka är helt fri från tillsatser som konsistensgivare och konserveringsmedel. Detta medför att hållbarhetstiden är kortare än för många andra energikakor.

Jag brukar göra mina egna bars ibland för att slippa onödigt jox i dem, men jag tycker de här kakorna låter smaskens om man inte vill göra egna! Det enda jag är skeptisk till är fettet. Fett ökar ju GI-index vilket kanske inte är det man eftersträvar under träning när man vill ha snabb energi!

Här kan du köpa energikakan.

Jag skulle aldrig vilja vara elitidrottare

Alltså det är väldigt svårt att träna för Vätterrundan och samtidigt ha ett socialt liv inser jag allt mer. Och ju längre passen blir desto svårare blir det sociala livet. Dels försöker jag anpassa cyklingen efter när det är fint väder (vilket jag peppar peppar ta i trä hittills haft väldigt tur med) men framför allt tar det väldigt mycket tid. Cyklar jag en vardagskväll lägger jag i alla fall fyra timmar på cyklingen, plus att förbereda sig innan med mat, kläder, packning osv samt att när jag kommer hem är jag rätt slut efter att både ha jobbat och tränat hårt och stupar i säng ganska omgående. Jag minns t ex inte när jag hade min tv på sist...? Maj är på samma gång månaden när varenda social aktivitet går av stapeln verkar det som. Det är häng i Rålis, boulespelande, grillfester, rosékvällar, tjejfester, födelsedagskalas X flera, bruncher och nattklubbande när Pacha kommer hit. Det är ganska omöjligt att cykla 15 mil på en dag och sen gå på grillfest, sen gå på tjejfest och sen gå på nattklubb. Att cykla 15 mil dagen efter känns inte heller som ett alternativ. Men jag pusslar och trixar allt jag kan. Jag gör avkall på alkoholen för att kunna träna till exempel, en inte alls stor uppoffring för mig. Men lite vin vill även jag ha en solig försommarkväll! Men till och med en brunch blir svårt när långpassen på helgen tar 6 timmar i alla fall och efteråt är jag sanlöst sovtrött. Det är ju det också, att man inte orkar något efteråt. Svårt är det hur som och jag känner mig väldigt splittrad inför de resterande veckorna innan Vätterrundan när såklart ALLTING ska hända.

Ibland ter sig elitidrottarnas liv så härligt. Jag läser Anna Haag och Emil Jönssons skidblogg och tänker att det verkar så fantastiskt att uteslutande ägna sig åt fysisk träning och hälsa, att få resa världens runt och tävla och umgås med likasinnade. Jag vet att jag säkert är lättlurad, att det nog egentligen är ett ganska slitsamt liv om än roligt. Oavsett vet jag i alla fall nu att jag aldrig i hela mitt liv skulle vilja vara elitidrottare. Jag är inte beredd på att göra avkall på vänner och rosévin i maj.

Efter 18 maj ska jag ha många sådana här dagar!

Regler är till för att brytas?

Jag är newbie på cykel men som Katten ofta påpekat har jag talang för research. Jag är helt enkelt bra på att reda på den information jag behöver. Nedan guide hittade jag hos TreMil och tack vare grundlig research känner jag redan igen de flesta av de oskrivna reglerna. Huruvida jag följer cyklisternas tio budord är mer oklart.

• Cykelben ska vara rakade, kvinnliga som manliga
• Cykeln ska vara välvårdad och alltid tvättas efter en tur i dåligt väder
• Strumporna ska vara låglästade
• Det är fullständigt förbjudet att cykla med långa byxor och kortärmat. Korta byxor och långärmat är fullt tillåtet.
• Att cykla med en tröja utan armar (typ linne) är verkligen inte OK
• Du ska ha med dig en extra slang och pump, men detta ska ligga i fickan och inte sitta på cykeln
• Juniorränder (kedjeavtryck på benen) är ytterst pinsamt
• Glasögonen ska sitta utanför hjälmremmarna
• Fikapausen är helig, men är endast tillåten vid turer på längre än 3 timmar. Kaffe och kolfiber är de två svarta gulden
• Om det sitter två vattenflaskor i ställen får de aldrig vara olika

Jag rakar benen - check. Inte så mycket för cyklingen dock.
Jag har hittills inte cyklat racer i regn...
Mja, det är rätt kallt om fötterna att cykla - jag körde med yllestrumpor i april!
En jäkla tur att jag inte råkade göra det i lördags. Nära att det blev långa brallor och kort tröja då.
Det har jag gjort för brännans skull. Dock bara på hybriden. Men jag har funderat över problemet bonnbränna som säkert uppstår snart. Cykeltröjornas fickor på ryggen vill jag helst inte vara utan.
Jag har slang och däckavvrängare i väska på cykeln och pumpen på ryggen. Förmodligen inte OK.
Inga juniorränder än så länge.
Oops...
Jag dricker inte kaffe. Kolfiber ja tack. Och jag fikar alltid. Oavsett antal mil.
Error igen...

Gymmig

Ett morgonmöte tvingade mig upp i ottan igår. Tidiga mornar är absolut inte min grej och resten av dagen satt jag mest som en apatisk zombie. Hade jag bara fått en timma till hade allt varit lugnare. På schemat för kvällen stod gymmet med fokus på mage och rygg. Ska man cykla 30 mil runt en sjö mitt i natten på racer tror jag att det behövs en stark core. Men jag var gristrött. Mamma erbjöd sig att bjuda på middag och lillebror skulle dit. Också lockande. Men mest lockande var täcket. På vägen hem trampade jag ändå förbi familjen och fick en riktigt smaskig middag och en lika smaskig efterätt. Jag kände hur jag började piggna till, tog fart och insåg att en liten vända på gymmet inte skulle vara omöjligt.

Det blev styrkeprov för mage och rygg och även för axlarna eftersom de säkert också kan börja protestera runt den där sjön annars. Kändes hur bra som helst utom axlarna som var löjligt svaga igår. Vet inte riktigt var de musklerna har tagit vägen. Jag körde i alla fall den klassiska axelmördaren, stångrodd, diagonala lyft på boll, rygglyft i olika former, planka, situps på bosuboll, sneda rygglyft i maskin (gud vad jag är kär i just den övningen!) och "knees to elbows" - mot en bosuboll. Det är ungefär vad jag tränar såhär i slutspurten, cykling, mage och rygg. Efter den 18 juni ska jag vara ledig och planlös. I alla fall ett tag. Börja spela beach igen och göra det som faller mig in. Gymmet kommer jag ganska säkert lämna därhän till hösten. Det är inte kul att gå in på ett gym en vacker vårkväll helt enkelt. Lite X-walk vore dock kul att testa, det är ju utomhus, och komma igång med crossfitten igen - kanske också ute?

När jag var klar var solen med råge fortfarande uppe och efter att ha duschat och stoppat i mig lite blåbärssoppa och keso svängde jag ihop en matlåda till i dag och hade plötsligt massor med energi. Love when that happens! Kröp ändå ner under täcket tidigt och sov fantastiskta 8,5 h och zombien är borta.

Slagen med häpnad. Läs!

Jag har hittat en ny blogg som jag verkligen kommer att följa framöver. Har funderat på vad jag ska skriva hela dagen men kan inte riktigt sammanfatta det utan att det blir klyschigt. Men då får det väl bli klyschigt då. Vilken grymt imponerande tjej! Vilken mental styrka! Det märks att hon har pannben med sig redan från förr. Jag är ruskigt imponerad och inspirerad och det ska bli väldigt spännande att läsa om hennes fortsatta resa - som golfspelare med bara ett ben sedan en vecka tillbaka. 23 år gammal. http://www.carolinelarsson.eu/

Jag tjatar ibland om en av mina favoritlåtar med Regina Spector där hon sjunger I've got a perfekt body casue my eyelashes catches my sweat. Jag älskar dom raderna. Jag har tänkt på den låten i dag. Och jag har tänkt på mitt, vad ska man kalla det, motto? Att nästa gång du klagar på dina tjocka ben eller otränade armar så var glad för att du har två ben som fungerar, som kan gå, hoppa, springa och klättra. Jag tänker faktiskt väldigt ofta på det i vår utseendefixerande värld. Nu tänker jag extra mycket på det och mina knäproblem och andra skador känns plötsligt som ingenting alls.

Läs verkligen den här bloggen.

Tack Ella som fick mig att hitta bloggen!

Varför har cykeltidningen Kadens bara en kvinnlig bloggare?

Va? Kadens bloggare.

"Det är väl inget som är svårt, du paddlar från Svinesund till Haparanda"

Här är mina gener och min inspiration. Kanske inte så konstigt att jag tänker cykla runt en sjö mitt i natten trots allt.Sydsvenskan skriver om min pappa som på somrarna ofta ägnat sig att paddla Sverige runt. Läs om när Sydsvenskan träffade honom utanför hans tält här.

Bilden är lånad från Sydsvenskan

40

40 mil har jag kommit upp i totalt nu. Jag hoppas på finväder under långhelgen i samband med Kristi himmelsfärd och Nationaldagen så att jag hinner med tre långpass då för att närma mig den magiska gränsen på 100 mil innan Vättern.

Igår cyklade jag tio mil tillsammans med Micke, Christopher och Maja. Vädret såg ut att bli skapligt med växlande sol och moln men det blev faktiskt ett grymt cykelväder med strålande sol ute på Färingsö och en perfekt temperatur att cykla i. Jag hade packat Vitargo i olika former (sportdryck och bars), en dubbelmacka (frukt- och nötbröd med kalkon) och två liter vatten på ryggen. Klockan 10 skulle vi samlas i Alvik och tio i stod jag redo med cykeln i hallen. Då inser jag till min fasa att jag har hjälmen på jobbet! Jag lämnade den andra cykeln där i fredags på grund av regnandet och guldfisken i mig tyckte att då var det ju smartast att lämna även hjälmen där. Att jag skulle ut på långpass med racern nästa dag slog mig aldrig. Mamma fick således kasta sig i bilen med sin hjälm och komma över till mig med den. Tack mamma! Christopher höll aldrig på att hitta fram och Majas hund som var med henne en bit på vägen hade inte bråttom. Till slut kom vi i alla fall iväg.

Micke hade mycket tryck i benen och Christopher hängde på ganska bra. Maja valde att lämna oss framför henne och istället ta det lugnt och hitta ett bra Vätterntempo. Jag var fast besluten om att försöka hänga med killarna de 10 milen, nästan i deras tempo. Det var stundvis ganska jobbigt. När jag drog kunde jag höra Mickes cykel rulla bakom mig vilket är mentalt ganska jobbigt. Jag trampar som ett djur och någon annan kan rulla ikapp mig! När det var min tur att ligga bakom hade jag svårt att hänga med och ligga på rulle vilket gjorde att jag i princip fick dra hela tiden. Jag fick i alla fall många bra cykeltips av grabbarna som säkert fick känna sig lite extra manliga denna lördag. Jag bjuder på den.

Om jag bara ska utgå från mig själv kändes det bra att cykla igår. Jag orkade cykla på i 10 mil utan några egentliga problem trots att jag drog på mig mycket mjölksyra ibland av att försöka hänga på. Jag hade inte ont någonstans och blev knappt trött i ryggen eller i axlarna. Det enda som plågar mig är ett skavsår på helt fel ställe... Jag tror inte jag kommer bli av med det och att jag får cykla 30 mil med mitt skav. Hell. Jag kom i alla fall hem och kände mig oförskämt fräsch. Vi cyklade effektivt 4,5 h men tog en hel del pauser samt ett längre fikastopp på cykelfiket i Svartsjö. Rabarberpaj med vaniljkräm satt finare än fint. Nästa gång blir det samma sträcka men med mindre vila. Jag var som mest uppe o drygt 30 km/h, förutom i nedförsbackarna då.

Cykelfiket i Svartsjö

Jag har loosat två-tre kg sen jag började med det här cykelprojektet. Det yttrar sig mest i att benen och rumpan fortfarande still are going strong men att området runt bröstkorgen börjar se jäkligt ynkligt ut.
Jag tycker jag äter mycket och försöker verkligen fylla på med energi men det är tydligen svårt att äta ikapp.

Jag vaknade vrålhungrig i morse och laddade en jättefrukost. Smoothie gjord på rågflingor, hallon, en banan, ett ägg, linfrön, yoghurt och mjölk. Coltingpannkakor, alltså ägg, banan och jordnöttssmör, med kesella vanilj, jordgubbar och så ett stort glas apelsinjuice. Eh, jag har faktiskt lite svårt att få i mig allt ihop men är fast besluten om att lyckas. Enligt mitt track record håller jag sjukdom borta med massor av mat och sömn.

Sandsug

Har varit skadad en evighet känns det som. De första veckorna och månaderna saknade jag beachen något grymt och led vid varje missad träning och ganska mycket tid däremellan också. Jag undvek att läsa folks statusuppdateringar om sandlådan efter bästa förmåga. Men så klingade suget av. Det var i alla fall ingen idé. Jag blev bara väldigt, väldigt långsamt bättre. Nu börjar suget återvända. Benet är bättre än någonsin sen skada och jag kan till exempel sitta på huk igen. (Hjärnan är så fiffigt konstruerad säg!) Låter säkert inte så imponerande men för mig är det fantastiskt. Och kan man inte sitta på huk kan man knappast spela beach. Sommarens turneringar börjar komma igång och suget tilltar än mer. På söndag är det en open i Bromma och jag hade gärna spelat. Sjuk gärna. Även om jag säkert varit i kass form och förlorat typ alla bollar. Men man kan inte hinna allt (I hate that!) och i dag väntar ett långpass på 10 mil med Maja, Micke och några till. Micke tror man kan göra 10 mil på tre timmar så jag kommer få ligga i. Med andra ord skulle det gå fantastiskt dåligt att spela på söndag och jag behöver i alla fall en sovmorgon i veckan.

Det jag ville säga i alla fall var att I'm back! Efter den 18 juni ska jag spela beach banne mig! Hoppas nån i sandlådan fortfarande minns mig och vill spela. Hoppas inte alla andra blivit grymma sedan januari och passerat mig med hästlängder...

Såhär vill jag kunna göra igen!

Gore Power regnjacka #villha

2110:- Är det rimligt för en cykeljacka egentligen? Men den här sitter både bra och är snygg. Jag vill att det ska vara kärlek när jag köper mina träningskläder och jag suger på karamellen.

Gore Power regnjacka

Pappa erbjöd mig sin avlagda cykeljacka. Den är ganska bred och har ganska långa ärmar... Dessutom tror jag att det är en vindjacka mer än en regnjacka. Jag övervägde i att skita i utseendet men om det inte ens är en regnjacka är jag skeptisk. Även om det är en fin jacka, Patagonia och sådär.

Mental träning

Även om Vätternrundan (hur kan det heta runda? Låter ju som piece of cake! Borde heta Vätternäventyret eller liknande) kräver en hel del fysisk träning tror jag inte att man ska glömma bort det mentala. Som i vilken fysisk utmaning som helst kommer det någonstans vara pannbenet som måste ta över och göra jobbet. Därför har jag de senaste dagarna funderat ganska mycket på hur jag ska tänka under loppet, inte så mycket på hur jag ska cykla. Jag har föreställt mig den där värsta blodsmaken, värken i ryggen och dimmiga huvudet och funderat på vilka tankar jag ska plocka fram då.

Runners World listar följande tio punkter som mental träning. Anpassat för långlopp men applicerbart på andra tävlingar också.

1. Börja med att titta på hur banprofilen ser ut och att du har en inre bild av hur banan går.
2. Lägg dig ner, blunda samt andas långsamt och lugnt.
3. Skapa din tändande målbild av loppet. Bestäm dig först för hur nöjd, stark och lycklig du ser ut när du sträcker armarna mot skyn när du passerar målinjen.
4. Dela sedan upp loppet i tre stora delmål utifrån kilometerpasseringar. Visualisera och använd alla dina sinnen när du nu "hör" startskottet. Du ser dig själv springa iväg i ditt eget tempo tillsammans med alla andra entusiastiska löpare. Du hör hur du andas lugnt, känner hur lätt det går och vilket härligt stöd du har av publiken längs banan. 
5. Se den första hälften av loppet som en skön och avspänd uppvärmning. Dela även i den här delen av tävlingen i några ännu kortare, jämnlånga delsträckor. Trigga dig själv med ord som "lätt", "stark" och "studsar".
6. När du sprungit hälften är det lättare att att se målet och att det inte är så långt kvar. Dags att börja räkna ner antalet återstående kilometrar.
7. Känn hur du delar upp den sista sträckan av loppet i kortare, mer hanterbara, delar. Exempelvis hur de sista nio kilometrarna under ett halv- eller helmaratonlopp egentligen är tre korta 3-kilometerslopp. 
8. Känn hur stark du är när du passerat en given punkt på väg mot målet. Det är nu som din mentala styrka blir det som verkligen gör skillnaden. 
9. Se hur du närmar dig målet och svänger in mot upploppet där du ger det sista krafterna innan du sträcker upp armarna mot skyn och går i mål.
10. Avsluta med att ta ett djupt andetag, slå upp ögonen och ta med dig alla positiva tankar, bilder och känslor som du har skapat till din kommande tävling.

Jag skulle vilja addera några fler jobbiga tankar likt dem jag var inne på ovan. Visst ska man föreställa sig att det kommer gå bra, att man kommer greja det här och så vidare. Men det kommer ju göra ont. Och det är väl när det där onda kommer man behöver ha en plan.

Faktiskt så kan jag inte föreställa mig hur det känns att cykla 30 mil. Förmodligen för jävligt. Kommer jag kunna stå i mål? Hur ska jag orka ta mig hem till villan vi bor i med cykeln, äta, duscha? Prata? Ändå känns det så himla roligt och spännande!

Gjorde om gjorde rätt

Underställ från Craft och cykeltröja från
Stella McCartney/Adidas. Båda två favoriter!

 Fem snabba mil cyklade jag ikväll. Luften var ljummen men det där pangvädret hade liksom lagt sig lite vilket bara var skönt. Det var mulet och fläktade skönt. Tranebergsbron var inte översvämmad med glassätare och inte ens racercyklisterna var särskilt många ikväll. Kanske bangade många eftersom det hade utlovats regnskurar (som sen aldrig kom!) Med andra ord hade jag fullt spelrum och trampade på lite fortare än vanligt. Drev upp pulsen i backarna och det mycket mjölksyra. Men mina ben är som bekant magiska och återhämtar sig snabbt och på flacken var det bara att köra vidare igen. I cykeltröjans ena ficka hade jag petat ner en bar från Vitargo som jag tuggade på då och då. Framför allt hade jag laddat med lasagne (fullkornsplattor) till lunch istället för hemlagade hamburgare med vitt bröd (som sist) och havregrynsgröt och ett ägg till mellis istället för banan och ägg. Självklart gjorde det stor skillnad och min Vitargo-bar var pricken över i. Till och med snorpapper hade jag i en av fickorna. Jag känner mig allt mer hemma på cykeln och har börjat cykla lite mer aggressivt, as in fortare. Det känns himla bra allting. Kom hem utan att vara totalt död och har planterat krukväxter till balkongen, satt upp en ny dörrskylt, tvättat två maskiner och svängt ihop lite middag. Nyss klickade jag hem en matkasse via nätet också. Med andra ord kan jag i helgen bara luta mig tillbaka och njuta. Och cykla10 mil. Nu går jag och sover!

Dumlat

Jag skulle ha servat cykeln igår kväll. Duktig som man är hade jag bokat in en tid på Cykloteket som skulle tajma mina cykelpass smart = inte behöva stryka nån cykelträning på grund av service. Jag satt dock och skrev på en grej till jobbet som drog ut på tiden och sen var jag liksom inte sugen på att svettas iväg med min cykel utan ville hellre ta en dusch och parkera på balkongen och invänta Katten. Så jag gjorde det. Men ikväll ska jag ut och cykla och hade gärna haft en nyservad cykel. Två av växlarna krånglar lite och på lördag väntar långpass. Typiskt dumslött Erika. Har Cykloteket dropin på fredagskvällar tro? Jag har i alla fall fyllt förråden med Vitargo och fixat pulsbandet till min Garmin som krånglat. Så några duktighetspoäng drar jag i alla fall hem.

#Unna

Lasagne, bubbel, hallon, kesella vanilj, mera hallon, rosé, två katter (en Pälsboll och en Katt) och ja - till och med infravärme på balkongen ikväll. Det är så mycket unna i den här bloggen just nu. Det satt ikväll finfint efter en just nu slitig (men rolig vecka) med full rulle på jobbet dagtid och full rulle på cykeln på kvällarna (nån som fattade det där med rulle och cykel eller?) Just nu skriver, fotar och layoutar jag på samma gång. Jag älskar mitt jobb då samtidigt som det är lite galet. I dag klämde jag dessutom in ett gympass på lunchen med Ulrika. Strålande med ett avbrott på den egna balkongen en kväll! Med bubbel!

Långpass en solig måndag

I morse vaknade jag under ett varmt duntäcke med solen som väckarklocka. En trött kropp och trötta ögon ville gärna ligga kvar en stund men jag hasade mig upp och intog frukost i morgonsolen på balkongen. Då slog det mig att om det var Vättern jag hade påbörjat igår kväll hade jag fortfarande suttit på cykeln när jag vaknade. Efter jobbet igår stack jag ut och cyklade 8 mil och det var tillräckligt jobbigt. Det börjar med andra ord långsamt att gå upp för mig vad det är jag har anmält mig till.

Jag vaknade av mig själv 05:50 och beslutade mig för att utnyttja den extra timman istället för att somna om. Var på jobbet redan klockan 07 och kunde med andra ord smita hem tidigt. Det blev ett snabbt mellis på balkongen (lite nykär i den ja) innan jag svidade om till cykelkläder och gav mig ut på Färingsö. Jag är fortfarande alltid lite nervös innan jag ska iväg. Har jag med mig allt jag behöver? Kommer jag få punktering fem mil hemifrån? Kommer jag klara mig helskinnad förbi andra vinglande cyklister och trottoarkanter de fem km till Alvik innan det börjar släppa på? Och så vidare. Väl på cyklen går det alltid bra. (Peppar, peppar). Jag är bra kompis med spd-pedalerna och har inga ambitioner före Brommaplan utan tuffar ut dit i lugn och ro. Väl där blir cykelbanorna ännu slätare och rakare och jag kommer på hur härligt det är att cykla! Likaså igår i ett ljuvligt sommarväder. Tranebergsbron var knökad med glassätande människor men vartefter jag kom längre och längre ut blev det allt fler racercyklister och allt färre övriga trafikanter. Det är så slående vackert också!

Totalt samlade jag ihop nästan åtta mil och det var ganska jobbigt. Jag åt ganska mycket till lunch (två stora hemgjorda hamburgare med bröd, topping osv) plus en mjukglass men den var ganska kolhydratsfattig, långsamma alltså, och till mellis orkade jag bara en banan och ett ägg. Med mig på cykeln hade jag också en banan och en slurk blåbärssoppa. Det var alldeles för lite skulle det visa sig. Första halvan gick bra och benen liksom gick av sig själva. Men plötsligt tog energin tvärslut och det var ganska långt tills jag var hemma. Jag var trött i huvudet och kände mig okoncentrerad. Men benen fortsatta att trampa. Dom är magiska ibland mina ben. Dock kändes mjölksyran snabbare i uppförsbackarna nu. Jag var på väg hem tidigare egentligen men tänkte att det verkligen var nu jag borde passa på och ta ett längre pass. Gått tidigt från jobbet, fantastiskt väder, inga skador (knappt i alla fall) och loppet närmar sig faktiskt med stormsteg. Väl hemma var jag verkligen på gränsen till snurrig i huvudet och gjorde bara det absolut nödvändigaste innan jag stupade i säng, dvs åt blåbärssoppa med keso, en macka och blodpudding med lingonsylt, duschade och kollade Facebook.

Vänsterknät gjorde sig påmint ganska tidigt under passet men med två mil kvar hade jag inte ont någonstans. Det är lustigt det där knät. Jo, jag var trött i ryggen och nacken men det är ju givet på nåt sätt. Idag känner jag av högerknät men tack och lov inte höften - inga nya skador med andra ord och ryggen är som vanligt. Nästa långpass blir till helgen. Hoppas det inte kommer regna så mycket som dom säger!

Andra reflektioner
Jäklar vad man snorar på en cykel. Packa papper så att du slipper offra understället och se ut som Hellner vid målgång.
Mina nya cykelhandskar är för små och skaver. Nu testade jag mina 100 år gamla gymhandskar och de var perfekta. Ironiskt. Någon med små händer som vill ha ett par? Jag har små händer men inte såhär små tydligen. Strl small. Små small.
Cykla inte utan glasögon, särskilt inte om du redan har irriterade ögon. Det blåser på en cykel.
Cykla inte 8 mil utan sportdryck om du har hög energiåtgång oavsett vad du tycker om tillskott och liknande. Lämnar inte Kungsholmen igen utan Vitargo.

This perfect day

Igår paddlade jag, mamma och Ulrika runt Brunnsviken (och jag tog inte en enda bild!) Brorsan var kvar på land och hyrde ut kajaker. Han såg måttligt ansträngd ut där vi lämnade honom i bar överkropp i en solstol. Det var magiskt vackert ute med majsolen som speglade sig i det blanka vattnet, vitsippor och alla gröna färger som finns bara såhär på våren. Mamma sa att hon skulle måla allting. Efteråt satte vi oss mot husväggen och åt kanelbullar och drack rabarbersaft. Ganska snart blev det alldeles för varmt och vi flyttade ut i bikini på gräset där vi slog ihjäl ganska många söndagstimmar. Mamma som är mest rastlös hade svängt förbi Nationalmuseum men till slut ville även jag och Ulrika göra något annat. Jag cyklade iväg och köpte infravärme till balkongen, filtar, kuddar, växter, ljus och ljusstakar och nu är det finare än någonsin där ute. Jag fick ringa hem mamma från Nationalmuseum för att få hjälp att transportera hem allting. Sen placerade jag mamma med ett glas fransk cider i soffan medan jag städade och sen hade brorsan slutat jobba och vi käkade middag och efterrätt och drack mer cider. Kan inte alla dagar vara sådana?

Här åt jag frukost med pälsbollen klockan 06 i morse

Livet på en pinne!

Snart framme på Ekerö

Brunnsvikens Kanotklubb

Vattnet glittrar å solen skiner! Jag och brorsan ligger på bryggan och hyr ut kajaker. Coca cola och chocolate chip cookies gjorde mig till en ny människa. Om jag hinner innan kvällens aktiviteter blir det nog lite cykling!

Mer dödslängtan

Okej. Ät inte middag på Babajan. Hej matförgiftning. Hej dödslängtan. Mycket tema dödslängtan i den här bloggen just nu. Nä, jag kom faktiskt lindrigt undan, utan att gå in på några detaljer, men det sabbar ändå planerna för dagens långpass ut på Färingsö. Solen strålar, himlen är blå och jag har precis svept två resorb. I och för sig har jag druckit frukost också, min vanliga supersmoothie, men inte känner jag mig som ett energiknippe precis. Kanske blir det en dag på bryggan istället. Jag som verkligen behöver cykla, mycket. Det positiva är att jag slapp bli magsjuk på Mallis eller i Miami utan fick kallsvettas i mitt eget badrum och återhämta mig i min egen säng. Bättre kan man faktiskt inte ha det - relativt sett.

Middag på Babajan

Mycket grönsaker, koriander och svart ris. Smakar som att vara på Bali igen. Nu blir det snart hästar på Orionteatern!

Mina kollegor knäcker en öl och firar in helgen. Jag äter havregrynsgröt, äpple och mjölk med ett ägg eftersom det blir sen middag ikväll. Jag känner mig präktig, duktig, ordentlig och träningsfreakig i deras ögon - och i mina egna alldeles, alldeles som mig själv. Och jag har inte lust att ändra på nånting. Det är en bra känsla. Att inte vilja vara någon annan fast att alla runt omkring dig just nu är på ett annat sätt.

Spinning för dig som vill kräkas

Vad var det där? Spinning Intensiv?
Spinning för dig med dödslängtan?
Turkos löparjacka från Craft. Snyggast just nu!

Det blev mördarpasset. Fast dubbelt upp. Malin som brukar leda passet var sjuk och istället ryckte hennes sambo in. Jag har tyvärr glömt namnet på mannen som försökte ta livet av mig ikväll. Han var helt enkelt ännu värre än Malin. Hela jag var härdsmälta efter 60 min på den där cykeln. Han inledde med att säga att det här är inte som spinning intensiv brukar vara. Det här kommer att vara ert värsta spinningpass hittills. Och vi trampade igång. Jag log inombords, det här skulle bli kul! Det var intervaller bortom alla andra intervaller jag cyklat och backar som inte gick att trampa i längre om jag satte mig ner. Det tog helt enkelt stopp. Jag cyklade längst fram bredvid fyra killar. Alla tjejer cyklade såklart längst bak. Jag var fast besluten om att hålla samma tempo som killarna och cyklade för allt vad Craft-tightsen höll. Grym uppladd inför Vättern som komplement till långpassen.

På passet var även Adam, min forna favoritinstruktör men som inte leder några pass längre. Han undrade var jag varit på söndagscyklingen (tre timmars-passen) och efter att ha gett honom the short version av säsongens hög med skador tipsade han mig om Duathlon Cupen, nu i helgen ute i Upplands Väsby dit han tänkte ta pendeln. Jag undrade stilla vad han tror om min förmåga egentligen. Nåja. Han cyklade ju i alla fall bakom mig i dag. Och jo, lite sugen blev jag ju. Kanske inte nu i helgen men på Lidingö om två veckor. Kom och heja!

Jag har precis klämt åtta fiskpinnar med fullkornsris, spenat och morot. Efter Miamis shoppande blir det inte mer kulinariskt än så. Jag var inställd på coltingpannkakor men efter den här kvällen behövde jag något mer att bita i, bokstavligen.

(Hamster) spinning

Jag har haft åtta träningsfria dagar men det känns som minst två veckor. Två sköna veckor! Den första veckan på Mallis bjöd ju faktiskt på en del löpning och styrka men sen blev det en mix av snabb vända hem (intensivtvättande, intensivjobbande), lite sjukdom och så några dagar i Miami. Allting totalt träningsfritt. Man skulle ju kunna tro att jag nu är totalt utvilad, inte stressad och full av energi. Det stämmer inte direkt. Jag kom in i ekorrhjulet med synkade kalendrar, datorer och iPhones oroväckande fort. Det enda semesterprefixet som märks är att jag känner mig ganska lat. Jag gillar att vara hemma bland kuddarna i soffan. Men så har jag ju inte varit där på ett tag heller. Jag längtar efter att resa bort igen och tanken på bara jag och en ryggsäck med det nödvändigaste och varma stränder fyller mig med längtan. Jag vill inte ha äventyr, jag vill göra ingenting bara.

På Miami Beach en tidig morgon. Bilden är
från www.uppochhoppa.se

 Träningen är heller inget jag saknar och jag skulle enkelt kunna vila hela veckan ut och bara fika. Men mina 30 mil i mitten på juni kommer inte bli roliga då och ska man samla ihop 100 mil till dess måste man cykla även när man inte vill. Plus fyra grader och duggregn gör dock att jag byter racern mot spinningcykeln ikväll. Jag ska på det berömda mördar-intensivpasset ikväll. Det kommer gå undan. I helgen hoppas jag på långpass. Det börjar bli tajt om tid nu. Mitt cykelpass som jag hann med innan Miami slutade med en ond höft. Vad i... Skador är liksom mitt mellannamn numera. Det gick över med vila och jag ber för att det inte kommer tillbaka. I sådana fall är Vättern hotad eller framför allt träningen inför den.

Osuget på träning till trots är nästa vecka fullmatad med cykling, lunchlöpning, lunchgym och morgongym och ev ett cykellopp på söndag med lördag som enda vilodag. Det känns bra ändå. Jag vet ju att jag gillart. Men allt beror på formen lovar jag mig själv! Service för Contessa är inbokad och familjen och dom bästa vännerna intryckta i kalendern också. Det är viktigt för mig att få göra alla de här sakerna men tiden räcker som inte till helt. Ekorrhjulet som sagt. Fast hamstrar springer väl mer i hjul egentligen? Jag hör av mig om jag kommer på en lösning!

Miami - en recap

Miami sammanfattas enkelt i några få ord; Tjusiga middagar på dyra restauranger, drinkkavalkader, silikon, små fodral till kläninngar, USA:s femte största shoppingmall med sanlöst låga priser, frukost på Starbucks, vit sandstrand och ett varmt hav man kunde ligga i hur länge som helst. Jag älskade stranden och havet och värmen. Jag älskar det USA som har god och nyttig mat, vetegräs på Starbucks och löpare längs stranden. Och sol hela tiden! Jag blev lite nostalgisk eftersom jag faktiskt bott ett år i USA. Dock inget vetegräs i den delstaten. Silikon, heels och yta är dock skönt att lämna kvar i Florida.

Sofy har också bilder och en recap!