|
Underställ från Craft och cykeltröja från
Stella McCartney/Adidas. Båda två favoriter! |
Fem snabba mil cyklade jag ikväll. Luften var ljummen men det där pangvädret hade liksom lagt sig lite vilket bara var skönt. Det var mulet och fläktade skönt. Tranebergsbron var inte översvämmad med glassätare och inte ens racercyklisterna var särskilt många ikväll. Kanske bangade många eftersom det hade utlovats regnskurar (som sen aldrig kom!) Med andra ord hade jag fullt spelrum och trampade på lite fortare än vanligt. Drev upp pulsen i backarna och det mycket mjölksyra. Men mina ben är som bekant magiska och återhämtar sig snabbt och på flacken var det bara att köra vidare igen. I cykeltröjans ena ficka hade jag petat ner en bar från Vitargo som jag tuggade på då och då. Framför allt hade jag laddat med lasagne (fullkornsplattor) till lunch istället för hemlagade hamburgare med vitt bröd (som sist) och havregrynsgröt och ett ägg till mellis istället för banan och ägg. Självklart gjorde det stor skillnad och min Vitargo-bar var pricken över i. Till och med snorpapper hade jag i en av fickorna. Jag känner mig allt mer hemma på cykeln och har börjat cykla lite mer aggressivt, as in fortare. Det känns himla bra allting. Kom hem utan att vara totalt död och har planterat krukväxter till balkongen, satt upp en ny dörrskylt, tvättat två maskiner och svängt ihop lite middag. Nyss klickade jag hem en matkasse via nätet också. Med andra ord kan jag i helgen bara luta mig tillbaka och njuta. Och cykla10 mil. Nu går jag och sover!
2 kommentarer:
Men alltså, vad är du för superkvinna egentligen? Jag får ju prestationsångest... Jag hinner inte ens sticka ut och cykla på kvällarna, och du hinner fem mil plus tusen andra grejer! Pust...
Det ska du verkligen inte få! Min energi varierar. Du läste väl dumlat-inlägget nedan också?:) Jag borde vara sån oftare eg och inte en sån idiotisk prestationsprinsessa.
Skicka en kommentar