Långpass en solig måndag

I morse vaknade jag under ett varmt duntäcke med solen som väckarklocka. En trött kropp och trötta ögon ville gärna ligga kvar en stund men jag hasade mig upp och intog frukost i morgonsolen på balkongen. Då slog det mig att om det var Vättern jag hade påbörjat igår kväll hade jag fortfarande suttit på cykeln när jag vaknade. Efter jobbet igår stack jag ut och cyklade 8 mil och det var tillräckligt jobbigt. Det börjar med andra ord långsamt att gå upp för mig vad det är jag har anmält mig till.

Jag vaknade av mig själv 05:50 och beslutade mig för att utnyttja den extra timman istället för att somna om. Var på jobbet redan klockan 07 och kunde med andra ord smita hem tidigt. Det blev ett snabbt mellis på balkongen (lite nykär i den ja) innan jag svidade om till cykelkläder och gav mig ut på Färingsö. Jag är fortfarande alltid lite nervös innan jag ska iväg. Har jag med mig allt jag behöver? Kommer jag få punktering fem mil hemifrån? Kommer jag klara mig helskinnad förbi andra vinglande cyklister och trottoarkanter de fem km till Alvik innan det börjar släppa på? Och så vidare. Väl på cyklen går det alltid bra. (Peppar, peppar). Jag är bra kompis med spd-pedalerna och har inga ambitioner före Brommaplan utan tuffar ut dit i lugn och ro. Väl där blir cykelbanorna ännu slätare och rakare och jag kommer på hur härligt det är att cykla! Likaså igår i ett ljuvligt sommarväder. Tranebergsbron var knökad med glassätande människor men vartefter jag kom längre och längre ut blev det allt fler racercyklister och allt färre övriga trafikanter. Det är så slående vackert också!

Totalt samlade jag ihop nästan åtta mil och det var ganska jobbigt. Jag åt ganska mycket till lunch (två stora hemgjorda hamburgare med bröd, topping osv) plus en mjukglass men den var ganska kolhydratsfattig, långsamma alltså, och till mellis orkade jag bara en banan och ett ägg. Med mig på cykeln hade jag också en banan och en slurk blåbärssoppa. Det var alldeles för lite skulle det visa sig. Första halvan gick bra och benen liksom gick av sig själva. Men plötsligt tog energin tvärslut och det var ganska långt tills jag var hemma. Jag var trött i huvudet och kände mig okoncentrerad. Men benen fortsatta att trampa. Dom är magiska ibland mina ben. Dock kändes mjölksyran snabbare i uppförsbackarna nu. Jag var på väg hem tidigare egentligen men tänkte att det verkligen var nu jag borde passa på och ta ett längre pass. Gått tidigt från jobbet, fantastiskt väder, inga skador (knappt i alla fall) och loppet närmar sig faktiskt med stormsteg. Väl hemma var jag verkligen på gränsen till snurrig i huvudet och gjorde bara det absolut nödvändigaste innan jag stupade i säng, dvs åt blåbärssoppa med keso, en macka och blodpudding med lingonsylt, duschade och kollade Facebook.

Vänsterknät gjorde sig påmint ganska tidigt under passet men med två mil kvar hade jag inte ont någonstans. Det är lustigt det där knät. Jo, jag var trött i ryggen och nacken men det är ju givet på nåt sätt. Idag känner jag av högerknät men tack och lov inte höften - inga nya skador med andra ord och ryggen är som vanligt. Nästa långpass blir till helgen. Hoppas det inte kommer regna så mycket som dom säger!

Andra reflektioner
Jäklar vad man snorar på en cykel. Packa papper så att du slipper offra understället och se ut som Hellner vid målgång.
Mina nya cykelhandskar är för små och skaver. Nu testade jag mina 100 år gamla gymhandskar och de var perfekta. Ironiskt. Någon med små händer som vill ha ett par? Jag har små händer men inte såhär små tydligen. Strl small. Små small.
Cykla inte utan glasögon, särskilt inte om du redan har irriterade ögon. Det blåser på en cykel.
Cykla inte 8 mil utan sportdryck om du har hög energiåtgång oavsett vad du tycker om tillskott och liknande. Lämnar inte Kungsholmen igen utan Vitargo.