Alltså det är väldigt svårt att träna för Vätterrundan och samtidigt ha ett socialt liv inser jag allt mer. Och ju längre passen blir desto svårare blir det sociala livet. Dels försöker jag anpassa cyklingen efter när det är fint väder (vilket jag peppar peppar ta i trä hittills haft väldigt tur med) men framför allt tar det väldigt mycket tid. Cyklar jag en vardagskväll lägger jag i alla fall fyra timmar på cyklingen, plus att förbereda sig innan med mat, kläder, packning osv samt att när jag kommer hem är jag rätt slut efter att både ha jobbat och tränat hårt och stupar i säng ganska omgående. Jag minns t ex inte när jag hade min tv på sist...? Maj är på samma gång månaden när varenda social aktivitet går av stapeln verkar det som. Det är häng i Rålis, boulespelande, grillfester, rosékvällar, tjejfester, födelsedagskalas X flera, bruncher och nattklubbande när Pacha kommer hit. Det är ganska omöjligt att cykla 15 mil på en dag och sen gå på grillfest, sen gå på tjejfest och sen gå på nattklubb. Att cykla 15 mil dagen efter känns inte heller som ett alternativ. Men jag pusslar och trixar allt jag kan. Jag gör avkall på alkoholen för att kunna träna till exempel, en inte alls stor uppoffring för mig. Men lite vin vill även jag ha en solig försommarkväll! Men till och med en brunch blir svårt när långpassen på helgen tar 6 timmar i alla fall och efteråt är jag sanlöst sovtrött. Det är ju det också, att man inte orkar något efteråt. Svårt är det hur som och jag känner mig väldigt splittrad inför de resterande veckorna innan Vätterrundan när såklart ALLTING ska hända.
Ibland ter sig elitidrottarnas liv så härligt. Jag läser
Anna Haag och Emil Jönssons skidblogg och tänker att det verkar så fantastiskt att uteslutande ägna sig åt fysisk träning och hälsa, att få resa världens runt och tävla och umgås med likasinnade. Jag vet att jag säkert är lättlurad, att det nog egentligen är ett ganska slitsamt liv om än roligt. Oavsett vet jag i alla fall nu att jag aldrig i hela mitt liv skulle vilja vara elitidrottare. Jag är inte beredd på att göra avkall på vänner och rosévin i maj.
 |
| Efter 18 maj ska jag ha många sådana här dagar! |
3 kommentarer:
jag förstår vad du menar . Jag tränar också en hel del själv, cyklar och simmar men är inte elit. Det är dock min pojkvän. Han har ett "vanligt" jobb och tränar på fulltid utöver det. Det finns ingen tid över till alla de aktiviteter du nämner. Jag antar att det är ett val man gör, ett val som både är positivt och negativt! :)
Mäh - det där är ju min gamle partner in crime på bild. Badpojken "svärdet" som jag öste på crossfitpassen med på PF. Antar att kopplingen är brodern som jobbat på samma grå/orangea bolag som Svärdet och jag!?
Låter sannolikt! :)
Skicka en kommentar