10 mil blev det till sist och jag tycker det var fullt tillräckligt. Ni kan ju det här med försommar i Sverige, rapsfält, kossor, glittrande Mälare och så vidare. Det var likadant i dag och strålande sol och hela paketet. Vi trampade runt på Färingsös alla småvägar och ömsom cyklade i bredd och avhandlade livets stora frågor och ömsom öste allt vi kunde i medvinden på flacken eller i motvinden upp för backarna. Det var väldigt backigt och det gillade inte mina knän alls. Det gör ont att gå (!) nu och nästa vecka unnar jag mig en vilovecka utan cykling, naprapatbesök, grillpartyn och tjejkalas. Alla backarna slet bra på knäna som ändå protesterade imponerande lite - under själva cyklingen... Hoppas de gör likadant på Vättern men jag är tveksam. Pannben, mera pannben, Erika!
Mest imponerande var nog Katten som premiärcyklade "på riktigt" och direkt tog sig an 10 mil, dessutom på min hybrid. Eloge och applåder!
1 kommentar:
åh. jag vill också cykla när jag ser de där bilderna. ser mycket härligt ut!
Skicka en kommentar