40

40 mil har jag kommit upp i totalt nu. Jag hoppas på finväder under långhelgen i samband med Kristi himmelsfärd och Nationaldagen så att jag hinner med tre långpass då för att närma mig den magiska gränsen på 100 mil innan Vättern.

Igår cyklade jag tio mil tillsammans med Micke, Christopher och Maja. Vädret såg ut att bli skapligt med växlande sol och moln men det blev faktiskt ett grymt cykelväder med strålande sol ute på Färingsö och en perfekt temperatur att cykla i. Jag hade packat Vitargo i olika former (sportdryck och bars), en dubbelmacka (frukt- och nötbröd med kalkon) och två liter vatten på ryggen. Klockan 10 skulle vi samlas i Alvik och tio i stod jag redo med cykeln i hallen. Då inser jag till min fasa att jag har hjälmen på jobbet! Jag lämnade den andra cykeln där i fredags på grund av regnandet och guldfisken i mig tyckte att då var det ju smartast att lämna även hjälmen där. Att jag skulle ut på långpass med racern nästa dag slog mig aldrig. Mamma fick således kasta sig i bilen med sin hjälm och komma över till mig med den. Tack mamma! Christopher höll aldrig på att hitta fram och Majas hund som var med henne en bit på vägen hade inte bråttom. Till slut kom vi i alla fall iväg.

Micke hade mycket tryck i benen och Christopher hängde på ganska bra. Maja valde att lämna oss framför henne och istället ta det lugnt och hitta ett bra Vätterntempo. Jag var fast besluten om att försöka hänga med killarna de 10 milen, nästan i deras tempo. Det var stundvis ganska jobbigt. När jag drog kunde jag höra Mickes cykel rulla bakom mig vilket är mentalt ganska jobbigt. Jag trampar som ett djur och någon annan kan rulla ikapp mig! När det var min tur att ligga bakom hade jag svårt att hänga med och ligga på rulle vilket gjorde att jag i princip fick dra hela tiden. Jag fick i alla fall många bra cykeltips av grabbarna som säkert fick känna sig lite extra manliga denna lördag. Jag bjuder på den.

Om jag bara ska utgå från mig själv kändes det bra att cykla igår. Jag orkade cykla på i 10 mil utan några egentliga problem trots att jag drog på mig mycket mjölksyra ibland av att försöka hänga på. Jag hade inte ont någonstans och blev knappt trött i ryggen eller i axlarna. Det enda som plågar mig är ett skavsår på helt fel ställe... Jag tror inte jag kommer bli av med det och att jag får cykla 30 mil med mitt skav. Hell. Jag kom i alla fall hem och kände mig oförskämt fräsch. Vi cyklade effektivt 4,5 h men tog en hel del pauser samt ett längre fikastopp på cykelfiket i Svartsjö. Rabarberpaj med vaniljkräm satt finare än fint. Nästa gång blir det samma sträcka men med mindre vila. Jag var som mest uppe o drygt 30 km/h, förutom i nedförsbackarna då.

Cykelfiket i Svartsjö

Jag har loosat två-tre kg sen jag började med det här cykelprojektet. Det yttrar sig mest i att benen och rumpan fortfarande still are going strong men att området runt bröstkorgen börjar se jäkligt ynkligt ut.
Jag tycker jag äter mycket och försöker verkligen fylla på med energi men det är tydligen svårt att äta ikapp.

Jag vaknade vrålhungrig i morse och laddade en jättefrukost. Smoothie gjord på rågflingor, hallon, en banan, ett ägg, linfrön, yoghurt och mjölk. Coltingpannkakor, alltså ägg, banan och jordnöttssmör, med kesella vanilj, jordgubbar och så ett stort glas apelsinjuice. Eh, jag har faktiskt lite svårt att få i mig allt ihop men är fast besluten om att lyckas. Enligt mitt track record håller jag sjukdom borta med massor av mat och sömn.