Gott nytt år från Grövelsjön!

Vaknade till en gnistrande morgon i Grövelsjön. Vit snö, strålande sol och 10 minus. Jag är ingen morgonmänniska men en sån här dag måste man ju bara släpa sig upp.

Efter frukost stack vi ut i spåret tillsammans och körde teknikträning. Vi åkte utan stavar och sprang runt grankvistar som galningar. Det kändes som att vara en del av snölekis igen. Sådär som när man var för liten för att gå i riktig skidskola. Mysiga flashbacks till fjällen med familjen!

Sen delade alla upp sig. Verkade tråkigt tyckte jag som i och för sig inte väntade mig att nån skulle vänta på just mig men utförsåkning är ju klart mer socialt med snack i liften och gemensamma våffelstopp. Och after ski! Jag och Sara åkte i alla fall tillsammans och stundvis gick det riktigt bra tack vare träningen utan stavar. Sara var nöjd men jag åkte ett varv till och på vägen fikade jag lite mjölkchoklad för mig själv. Det var knäpptyst. Underbart. Obeskrivligt underbart.

Tillsammans med Ulrika var jag ute i spåret längst av alla. Vi gick in och åt lunch med de andra och sen var det dags att ge sig ut igen. Jag var inte jätteladdad men sugen på att utnyttja finspåret. Testade andra hållet den här gången. Väldigt flackt och fint men mer folk och en och annan skoter. Åkte under en ankarlift och suktade längtansfullt. (Det blir utför nästa helg vilket känns mer än bra!) Jag ledsnade rätt fort och nu sitter jag framför brasan med diskmaskinen hummandes i bakgrunden. Bra grejer. Jag hinner precis med en power nap innan Tour de ski om en halvtimma.
Gott nytt år!

Mot Grövelsjön

Om ett par timmar sticker jag till Grövelsjön. Det ska åkas längdskidor och firas nyår till fjälls. Jag är så fokuserad på skidåkningen att jag nästan glömt bort att det är nyår mitt i allt också. Längdskidor är inte min paradgren. Jag skulle gärna vara lite vassare men utförsåkning är så mycket roligare. Det vore praktiskt om det snöade lite mer i Stockholm så kunde man åka på flacken här (bra träning, komma ut i naturen osv) och utför när man väl är i fjällen. I april ska jag åka Svalbard Skimaraton så jag måste oavsett öva. Har ingen koll på valla och är måttligt intresserad av det böket. Jag åker på så kallade vallningsfria skidor men som ändå är glidvallade och fästzonerna är tejpade. Borde funka för en rookie som jag.

Jag har packat fler underställ än självaste Anna Haag men dom blir ju äckliga med en gång och när Craft sponsrat mig med så många måste man ju utnyttja det! En stor väska blev det ändå trots att underställ inte tar någon plats och jag i övrigt packat minimalt. Ett par mjukisbrallor och en collegetröja till kvällarna och en klännings till nyår. I övrigt bara skidgrejer. Och nötter, torkad frukt och mjölkchoklad! Och böcker.

Rotade efter bra strumpor i min överfyllda träningsgarderob och hittade ett oanvänt par av de här supersköna strumporna från Craft. Tydligen specifika för längdskidor också. Perfekt!

Jag hade planer på ett träningspass på gymmet i morse men jag valde sovmorgon istället. Det är nåt med det här mörkret på sistone som gör att jag tappar massor av energi. Jag blir lite stressad av det men samtidigt ska jag ju åka skidor i flera dagar nu och det har ju trots allt vänt och dagarna blir ljusare även om det tar tid. (Lunchträning verkar vara bästa grejen! ) Det har blivit en lugn vilovecka och i dag blir det en tvärstill dag på tåg norrut men det är som det är och jag orkar inte riktigt jaga upp mig. Sovmorgon till halv nio var fantasiskt!

Ett sockerfritt januari

Jag och Helen, min kollega, har bestämt oss för ett sockerfitt januari. Det var min idé till att börja med och Helen var genast med på noterna. Kul, för det är mycket enklare och roligare att vara två! En tredje kollega ska också vara med men med tanke på hur nyttigt hon redan äter känns det inte som en jätteförändring för henne. Hon äter till exempel redan mycket raw food. Men hur som helst är vi tre stycken som  tillsammans kan skippa fikat på fredagarna. Och en fjärde kollega har redan slutat fika för gott. That makes us four!

Jag och Helen igår kväll. Vi hade 60-talsdag på jobbet eller snarare Mad Men dag. Det innebar tidsenlig klädsel, en whiskey på kontorstid (ja typ tio i fem och kanske mest symbolisk för min del...), bowling, burgare och milkshakes. Och The Beach Boys. Inte så sockerfritt i alla fall.

Angående nyttigt är givetvis frågan varför jag inte ska äta socker på en månad. Jag kan redan höra reaktionerna just när det är jobbfika. "Men du som är så smaaaaal behöver ju iiiinteeee..." eller "Men du som tränar jäääättemyckeeeet behöver ju iiinteeee..." och så vidare. Men det handlar alltså inte om det. Socker är dålig skit för alla oavsett hur man ser ut eller hur mycket man tränar. Socker är enormt beroendeframkallande Äter man en massa socker orkar man inte äta lika mycket andra nyttigheter heller. Och det är det sista som är grejen för mig. Jag vill inte vara beroende av något som dessutom gör att jag inte orkar äta lika mycket annat som är bra.

Jag har egentligen inga problem med socker (jag är inte överviktig, jag har inga humörsvängningar, jag är inte sockertrött eller nåt annat), men så äter jag normalt sett inte en massa socker heller, förutom i december. Och därför känns det fint att göra tvärt om i januari. Det är lika mycket ett roligt test (för att se hur sugen jag blir eller hur snabbt/långsamt suget försvinner) som en välgörande grej.

Självklart kan man unna sig socker ibland och det gör ju jag om någon - men inte i just januari. Fika är  det jag är allra svagast för och det kommer jag nog alltid att vara. Hela min familj älskar fika. Att inte fika kommer att vara det absolut svåraste. Ibland tänker jag att det hade varit enklare om jag var tjock. Det hade varit så mycket mer konkret då och ingen hade ifrågasatt.

Det blir roligt att prova. Jag har aldrig haft en sockerfri månad, aldrig en vit månad (jag dricker för lite för att det ska vara någon poäng) och jag har aldrig bantat eller ätit utifrån någon diet. Sen har jag ju en extremt okomplicerad kropp också med en väldigt bra ämnesomsättning. Just saying...

Om det skulle trolla bort ett par kilon på ett snyggt ställe är det bara en bonuseffekt men det är inte målet i sig - som många gärna vill tro. I provrummet tidigare i veckan tänkte jag förstås att ett sockerfritt januari (fast kanske ännu hellre två veckor i Thailand) skulle kunna vara till fler fördelar men det var inte det som utlöste det hela. Men det är som att svära i kyrkan att yttra det om man har ett BMI som är 21.

Detta är vår gemensamma sockerfria januarilista

Bullar, kakor, tårtor, bakelser, kex eller övrigt fikabröd
Det finns goda raw food-bollar, pajer och paleomuffins som substitut.

Juice (bara färskpressad utan tillsatser, t ex Brämmhults)

Läsk
Om inte färskpressat duger så blanda juicen med kolsyrat vatten för "läskeffekt". Jag dricker aldrig läsk ändå så det blir enkelt. Läsk är rätt äckligt tycker jag. Kletigt.

Sylt, marmelad, mos, gelé
Rivet äpple med kanel på gröten är faktiskt godare än äppelmos. Tunna skivor ska det va! De andra grejerna äter jag nästan aldrig ändå.

Kesella med smak
Ta naturell och blanda med bär och nötter.

Keso med smak
Ta naturell och blanda med bär och nötter.

Sötad yoghurt
Ta naturell och blanda med bär och nötter. Blir också enkelt. Äter extremt sällan frukt- eller vaniljyoghurt. Nån gång ibland på jobbet.

Kellogs Special K och Crunchy
Bland de bästa/sämsta dolda sockerbovarna. Välj osötad müsli! Heller inget jag äter men det finns som mellis på vårt jobb.

Glass
Det är ändå vinter.

Godis
Är ingen godisråtta. Borde inte vara så svårt.

Choklad - inte fuska med 70% yadi yadi
Kan bli rätt trist... Mörk choklad med apelsin. Mmm...

Öl, vin, sprit
Inte socker men precis lika dåligt. Avstår ganska gärna. Bara rödvinet blir trist. Dock hellre ett glas rött istället för en alkoholfri drink. Socker.

Aspartam, dvs cola light, fun light
Dricker jag heller aldrig.

Chips, micro- och biopopcorn och andra “snacks”
Borde också bli enkelt.

Undvik
Färsk pasta
Vitt ris
Vitt bröd (äter väldigt sällan)
Ketchup (använder aldrig)
Halvfabrikat (alltid en massa socker i den maten)
Mackor istället för riktig mat

Undantag

Socker är okej i samband med långpass, typ längdskidor etc eller vid behov av återhämtning efter träning. Typ chokladmjölk. Men banan är bättre än saft.

Som ni ser är det ganska mycket saker på vår lista som jag ändå inte äter. Min stora, stora uppoffring kommer helt klart att vara fikandet. Pasta, ris och mackor är också gott...

Min sockerfria månad börjar den 3e januari. Över nyår är jag i Grövelsjön och åker skidor och jag tänker inte inleda något sockerfritt just då. Fy så trist det vore. Jag är på semester, det kommer vankas god mat med efterrätt, det är nyår och inte minst ska jag åka massor av skidor och socker är kanske inte så obefogat just precis då.

Pyramidintervaller

Dags för lite intervaller igen efter mest långpass, skidåkning i mysfart, bikramyoga och tung styrketräning. Det är inte som att jag har legat på latsidan men just intervaller har det inte blivit på länge och dessutom är det grymt effektivt sådär på en lunchrast.

Eftersom jag undviker löpning körde jag på "min" crosstrainer. På Friskis City finns bara två (?) stycken och dom var givetvis upptagna när jag kom. Jag värmde upp på en roddmaskin istället och var inställd på att köra intervallerna på den också när en crosstrainer plötsligt blev ledig. Yay. En crosstrainer liknar ändå i högre utsträckning skidor och stavar och man kan "stå på tå" precis som på längdskidor och vänja fötterna.

Jag körde så kallade pyramidintervaller. 1 min + 2 min + 3 min + 4 min + 4 min + 3 min + 2 min + 1 min. Totalt tog passet drygt 40 minuter med uppvärmning och nedvarvning. Jag gillar pyramider. Jag försöker ösa på ordentligt i de två första intervallerna för att sedan ta det något lugnare. Nånstans i mitten är det kräkjobbigt men precis när man är hur less som helst blir intervallerna kortare och kortare och poff så är man färdig!Vill man köra på en roddmaskin går det lika bra och kan enkelt göras riktigt jobbigt. Här finns lite förslag på roddintervaller.

På vägen tillbaka till jobbet sprang jag snabbare än snabbast in på Red Devil och köpte en mössa för jag frös så mycket om allt mitt långa, blöta hår. Burr! Ganska söt faktiskt. Den får nog följa med till fjällen över nyår.

Till lunchen fick det bli snabbast och enklast möjliga: falafelburgare från Max med morötter och mineralvatten. Pommesfritsen (och vinet) sparar jag till ikväll. Burgaren var faktiskt riktigt god med nån stark sås till. Däremot kändes det väl lite ängsligt med morötter och mineralvatten till. Jag vet någon som kommer behöva mellanmål.

Stockholm i mitt hjärta

Stockholm är ju så vackert! I morse tog Stockholm riktigt andan ur mig på väg till jobbet. Klockan var lite före åtta och solen var på väg upp bakom husen. Hela himlen var färgad i guld och svagt rosa på vissa ställen. På vattnet gled änderna fram i par som svarta siluetter och på andra sidan Norr Mälarstrand höll staden på att vakna. Breathtaking som man säger på engelska. Stockholm bjöd på en fantastiskt vacker morgonpromenad.

Jag gick med ryggsäck och med löparskor på fötterna men under dolde sig kjol och min 60-tals outfit. Vi tre som jobbar har MadMen-dag på kontoret och det innebär a-linjeformat, skortblusar, hårband, pärlor, whiskey och middag på Marios ikväll. I ryggsäcken låg mina träningsgrejer. På lunchen blir det Marit Björgen-intervaller. Jag vet inte om man sprang så mycket intervaller på 60-talet men jag kör på ändå.

Jag hade tänkt köra ett funktionellt gympass igår kväll med utfallsteg och mycket core och rehab men när jag kom hem från jobbet var det som att någon slagit en sten i huvudet på mig. Efter att ha slängt in halloumin och avokadon i kylen somnade jag i soffan (klockan sex!) fortfarande i tron om att jag skulle träna efteråt. Men när jag vaknade frös jag och var hungrig och efter varm dusch och middag var inte träningssuget enormt. Det kändes både tråkigt och lyxigt. Jag somnade strax innan tio och fick mig en 9-timmars natt. Jag vill gärna ha fler sådana, helt fantastiska! Varför jag var så trött vet jag inte. Kanske bara för att jag precis genomlevt årets absolut mörkaste dagar. Det tar väl på krafterna.

Kalla mig Kalla. Mera skidåkning.

Juldagen bjuder på samma väder som julafton, sol och några minusgrder. Strax efter klockan 09 satt jag i mormors kök och väntade på att solen skulle gå upp. Jag åt gröt med rivet äpple, kanel och mjölk, drack te och åt ett ägg. Kändes fint efter gårdagens mat- och fikafest. Vid halv elva klev jag ut i snön med skidorna under armen och promenerade iväg till Grisberget. Bestämde mig för att dubbla gårdagens sträcka och hoppades på inte allt för kuperad terräng. Spåret börjar med en backe om än väldigt liten men den där backen är ganska isig och ingen kul start. Men jag stod på benen även i dag och skidade iväg. Det var verkligen vackert ute men jag hade fullt sjå med skidandet för att riktigt kunna se mig omkring. Tyckte varken jag hade särskilt bra glid eller bra fäste men jag gnetade på och försökte ignorera tankarna på hur långt drygt 2 mil är. Jag har så kallade vallningsfria skidor men de är grundvallade med glid och jag hade tejpat för fäste men den där tejpen var kanske inte optimal. Men när snön var mjuk och spåren flacka gick det bra och jag hade riktigt trevligt. Satsade på att fokusera på att åka med benen och inte låta armarna och stavarna göra för mycket av jobbet. Uppför var ingen hit men upp kom jag. Det var bara när det var utför jag hatade längdskidor och tänkte att jag ska aldrig mer åka. Så blev det flackt och mjukt och sol och jag tänkte att jag kan åka hur långt som helst.

Med risk för att inte vara så originell men det här är i alla fall från i dag. Jag är mig ganska lik säg.

Även om det var vackert kan det inte hjälpas. Utförsåkning är ungefär en miljard gånger roligare. Men ett bra träningspass blev det. Och jag gillar att lära mig nya saker. Och jag gillar utmaningar. Och vissa nedförsbackar på mina stålkantslösa skidor är verkligen en utmaning. Varenda gång jag står upp hela vägen är jag lika förvånad. Jag har faktiskt bara ramlat en gång och det var igår. Stolt.

Det var lugnt i spåren i dag. Det var några till åkare förutom jag men annars alldeles lagom tomt. I Stockholm får man aldrig vara ensam och jag hatar det. Inte heller kan man lämna sin jacka och ryggsäck helt öppet vid sidan om spåren och räkna med att den ska ligga kvar, tror jag. Jag åkte förbi stallet där jag alltid var på ridläger på somrarna när jag var liten och det var lite nostalgiskt. På vägen hem blev jag passerad av några skotrar och bilar med extra lyktor. Trots att jag varit här uppe på sommaren och jul lika mycket som på landet i Roslagen känns det alltid lite exotiskt på något sätt. Jag tror inte att jag skulle vilja bo här. Det är mörkt på vintern och sällan någon riktig sommar. Men jag avundas dem lugnet och närheten till allting. Men det är mycket som finns i Stockholm som jag vill ha. Skärgården, Färingsö, bikramyoga, mitt jobb, teater, crossfit, Blueberry, Mälaren ja egentligen hur mycket som helst. Min familj!

Här bakom skymtar stallet

Mina höftböjare känns helt massakrerade vid det här laget och nåt kvällspass i elljusspåret blir det knappast. Har inget minne av att jag inte kunnat sätta på mig strumpor efteråt. Känns som att jag sprungit Stockholm maraton med mina höfter.

Imorn ska jag mellandagsshoppa. Det är också så himla enkelt jämfört med hemma. Alla blir alltid lika förvånade när jag "passar på" att gå på stan i Piteå när jag kommer från Stockholm. Så är det.

Fråga: Jag får liksom lite kramp i fötterna när jag åker, särskilt i början. Hur slippa det? Det kanske är mina fötter för jag får det när jag yogar eller styrketränar "på ett ben" också?

Julafton!

Så här på kvällskvisten summerar jag en fantastisk julafton. Jag är i norraste Norrland och har firat med familjen och släkten. Nästan 100 mil norrut ligger vit, fin snö och solen har strålat i dag. De tre timmar den har varit uppe. Jag känner mig lyckligt lottad. Efter julfrukost och paketutdelning tog jag med mig skidorna ut i spåret. Osäker på var jag skulle och om jag hade vallat rätt gick något tveksamt iväg med knarrande steg i vintersolen. Grisberget visade sig från sin bästa sida och jag värmde upp med en 5 kilometersslinga. Lite dåligt fäste hade jag allt, förvisad till min tejp, men det fick duga. Jag var glad att det gick så bra som det gjorde eftersom mina förväntningar på före, valla och lokalsinne var obefintliga. Jag får kleta på mer tejp till imorn. En halvmara på Svalbard känns plötsligt ganska lång igen... Ulrika säger att det är en kuperad bana och pappa tror inte jag ska vänta mig några lyxsspår på Svalbard och tycker att jag ska skaffa rejälare skidor, ta ledigt i mars och hårdträna på lämpligt ställe. Kanske köper jag i alla fall nya skidor och ser till att få hjälp av ett proffs med vallningen innan start. Lyxigt vore att som här, bo i stan, i hus - och ta skidorna under armen och sticka ut i skogen och kunna åka.

Jag hann bara komma in, äta lite och duscha innan vi packade in oss för att åka och fira jul med resten av släkten, Kalle Anka, glögg, pepparkakor, ett stort julbord, fika och mer paketutdelning med tomte och släde. Nu ligger alla utslagna i varsin soffa och jag ska nog snart göra likdant. Imorn blir det mera skidor!

Nytt år nya mål

Snart är det 2012 och för första gången har jag lust att plocka bort aktiviteter istället för att lägga till. Byta ut kanske är ett bättre ord. Jag vill ha mer tid att välja själv. Jag läste i senaste numret av ELLE (av alla tidningar!) att det inte längre är inne eller status att ha mycket att göra eller att jobba hårt på ett prestigefyllt jobb. Istället är det en spännande fritid som har blivit status. Eller kanske snarare egen (ospännande?) tid. Det är inne att säga att man avsätter mer tid för sig själv, håller helgerna tomma och inte bokar upp en full kalender. Det kändes väldigt träffande eftersom jag tycker allt fler omkring mig lever just så. Själv har jag alltid gillat att planera och att ha flera saker på gång. Jag är liksom inte den sävliga typen utan det ska vara mycket action. Jag återhämtar mig på bättre sätt än att ligga i en soffa och göra ingenting. Till exempel på en hästrygg i skogen. Eller med en bok på biblioteket.

Något jag ändå vill bli bättre på är att vara här och nu. (#klyscha) Men jag har kommit fram till att det är svårt i en stad där det finns så många störande moment, ljud, människor och så mycket pockar på ens uppmärksamhet. Jag vet inte vem man ska vara för att bara vara här och nu i allt man gör. Kanske är det okej om man bara är det ibland. Bara man kan det nån gång. På hästryggen kan jag det så jag konstaterar, igen, att jag borde vara mer med hästar. I framtiden ska jag bo på landet.

Nåt jag i alla fall vill ha mer av är valfrihet. Göra det som faller mig in.

Jag har funderat på att sluta spela beach. Det beror på massor av olika saker (det mesta har jag inte lust att blogga om) men flera av de här grejerna känns som trista anledningar för att sluta spela. Men man känner ju som man känner. Flera som läser den här bloggen tycker nog att jag är väldigt mycket beach, eller i alla fall att jag var det. Det kanske jag var - träningsmässigt, det är nog min största tagg med inlägg - men det är ändå inget jag verkligen identifierar mig med. Det är något jag gjort i några år och det var väldigt roligt då men om man ska prata om vad som verkligen är jag, då ska jag nog köpa en häst istället. Häst igen alltså.

Cykla är också roligt. Jag blev hooked på min racer förra våren och cyklade Vättern runt i juni. Efter en vår och sommar med drygt 100 mil på cykel tänkte jag att nästa sommar, alltså den som kommer nu, ska jag nog viga åt beachen igen. Jag var för skadad för att kunna spela på riktigt förra året men nu ville jag ge det en chans igen. Det är bara december och jag behöver inte välja nu men för tillfället vill jag hellre cykla igen. Jag gillar att göra saker ensam. Det står klart. (Tänk bikramyoga också). För att kunna cykla sådär mycket igen måste min rygg servas regelbundet av kiropraktor och jag måste styrketräna jättemycket. Det är nog mitt största träningsmål, att skaffa en stark rygg. Det är bra till så mycket, inte bara cykling. Starka knän ska jag ha också.

Hösten 2012 har varit min friskaste höst på länge. Jag har flera tankar om varför men de kommer i ett eget inlägg. För första gången på flera år har jag inte varit sjuk på hela (!!!) hösten. Jag har brukat vara det ungefär en gång i månaden. Jag vill fortsätta att vara såhär frisk.

Så 2012 vill jag alltså:
Fortsätta att ha mer tid att välja och bestämma själv
Ha mer hästar och lantluft i mitt liv
Träna upp en riktigt stark rygg
Fortsätta att underhålla knäna
Skulle vilja ha något yogamål också men det är inte färdigt. Yoga ska ju egentligen vara, inte göra. Så kanske bara fortsätta "vara" yoga då. Ännu mer yoga än i dag.
Fortsätta att vara såhär frisk

Jag har många fler saker på min lista, olika drömresmål, platser jag vill bo på och saker jag vill jobba med (ännu mera ord, språk och text).  Men jag har sållat lite till träningsbloggen. Jag har dessutom fler tankar om vad jag vill kunna och vad jag vill göra men first things first. En stark rygg och en bra hälsa kommer långt före att kunna lyfta mig själv eller cykla en distans på en viss tid.

Här skrev jag om mina mål för hösten 2011. Jag skulle säga att de absolut är genomförda! När jag skrev det inlägget kände jag mig i dålig form. Kan därför passa på att säga att jag just nu känner mig i bättre form än på länge! Jag tror 2012 blir ett bra år och kanske mer händelserikt än 2011. Fram till det här året har mina senaste år varit väldigt, väldigt händelserika på olika fronter. Vid varje årsskifte har jag förundrats över hur mycket som har hänt de senaste 12 månaderna och tänkt att så här mycket kan det inte hända nästa år men det har det ändå gjort. Men 2011 blev plötsligt lugnt. Jag är jättenyfiken på 2012 nu!

Det här med att inte äta kött

Jag äter ju som bekant inte så mycket kött längre. Jag äter inga "industridjur" som kyckling, gris och ko men jag äter lamm och vilt, t ex ren och älg. (Fisk har jag tyvärr aldrig varit förtjust i, tvärt om. Lax kommer jag aldrig att äta men jag har blivit bättre på vit fisk, t ex torsk och sej). Jag trodde att folk skulle bli mer provocerade av mitt sätt att äta men de allra flesta har varit mycket positivt inställda, tycker att det är en bra grej och säger att de borde göra likadant. Saken är den att få gör likadant. Även de som sagt att de ska, inte bara att de borde. Ursäkterna är nästan underhållande ibland. Och vem är jag att döma. Jag har själv ätit allt sorts kött fram tills för ett halvår sedan. Ekologiskt, närproducerat, KRAV men ändå - kött från djur som lever större delen av sina liv inomhus, ibland bland sina döda vänner, och kastreras utan bedövning... Djur som slaktas under riktigt hemska förhållanden. Jämför med livet och slakten för en ren. (Eller vet folk inte den stora skillnaden?) När jag insåg hur illa det var bestämde jag mig. Jag skulle verkligen önska att alla gjorde samma val eftersom djurindustrin inte längre skulle vara ekonomiskt hållbar då. (Läs Matens pris!) Men finns det nåt värre än folk som försöker pracka på andra sina åsikter om saker och ting. Och alla kan inte göra allt. Vissa använder argumentet att det inte är nån idé att inte äta kyckling eftersom det finns massor av saker man inte skulle kunna äta då. Fast man kan ju välja att göra något! Jag äter ju fortfarande mejeriprodukter och ägg t ex.

Varför jag inte äter ko

Igår var jag på en thairestaurang med ett gäng kompisar. Thaiställen är förtjusta i kyckling, gris och ko. (Och jätteräkor - i alla fall där vi var igår). I de flesta andra kök kan man hitta lamm också (eller tofu, brukar finnas på thaiställen) men igår var jag förvisad till grönsaker och ris. Alla andra åt kyckling och jag hade mer än gärna ställt mig upp och sagt varför de inte borde det - men man kan inte göra så. Dessutom har det sällan effekt. Man måste komma på saker själv, inte bli övertalad av nån annan. Det spelar ingen roll om det är kyckling, träning eller alkohol. Dessutom kanske de gör massor av bra saker jag inte gör. Jag reser mycket. Jag flyger garanterat mer än alla dom. Inte bra för miljön. Jag kör inte så mycket bil men till beachhallen och till stallet har jag alltid kört bil, aldrig åkt kommunalt. I stan går eller cyklar jag nästan bara i och för sig - men jag vill ändå komma ihåg att alla inte kan göra allt men att alla kan göra nånting. Jag tycker bara det är för många som inte gör något alls.

Själv gillar jag mitt nya inte kött-liv mer och mer och det är mycket enklare än jag trodde. Det känns så himla bra! Det känns fånigt att skriva men jag blir alltid lite nöjd med mig själv när jag väljer grönsaker istället för kyckling, klappar mig på axeln och känner att det är helt rätt. Plötsligt förstår jag verkligen alla vegetarianer mycket mer och beundrar dem för att de aldrig säger något när man lägger för sig bacon och kycklingvingar på brunchtallriken. 2012 hoppas jag att du hittar din grej som får dig att må lite extra bra för att du har gjort något som får dig själv och många andra att må mycket bättre! Såklart hoppas jag att det handlar om kött men det kan vara nåt helt annat också. Din grej  - men som gynnar fler än bara dig själv. Det här individualisttänket har gått alldeles för långt tycker jag om man får vara lite politisk i en träningsblogg. Alla andra då?

Borde jag blogga nån gång om kycklingindustrin och om hur den funkar?

Här har jag bloggat om vad jag tycker om mat. Här har jag bloggat om Hästa Gård, gräsbetande djur och närproducerat. Norrbete är ett annat sånt ställe.Här har jag bloggat om mat som varumärken och om matens pris. Här tipsade jag om nyheten att studier om LCHF-dieten är sponsrade av köttindustrin. Här har jag bloggat om Arla och svensk mjölk .Min egen matresa började på allvar när jag kom hem från Montana i juli. Fler inlägg om mat (och gröna recept finns taggade som "mat" i högerspalten.

Känns bra att tappa en 70-kilosstång inför publik

Julstöket drar sig ihop sig även här. Klappar ska slås in, vänner ska träffas och pälsbollar ska åka till sina julvakter och så vidare. På fre morgon spänner vi för renarna och sticker 100 mil norrut. Skidorna kommer givetvis att följa med. Men innan vi åker ville jag hinna med ett styrkepass. Egentligen hade det passat bättre med rehabstyrka, t ex enbensknäböj på bosuboll, leg curls med ett ben i taget, kliv upp på bänk och så bra grejer för ryggen och kanske lite axlar - eftersom det var ett tag sedan. Men nu hade jag bara en lunchrast på mig och när kroppen känns så bra som den gör nu, inte perfekt men bra, vill jag passa på att köra lite tungt!

Jag är en kvällsmänniska av rang. Jag är fruktansvärt trött på morgnarna. Det är faktiskt väldigt jobbigt att konstant kämpa emot sin egen klocka. På kvällarna är jag som mest kreativ. Hemma från fotokursen igår vid halv elva hade jag gått och tränat om gymmet varit öppet. Och om jag kunnat sova nästa morgon. Jag hade massor av idéer om allt möjligt. Jag fotade lite och funderade på lite jobbgrejer. Pigg som aldrig förr ställde jag klockan på 06 för att morgonträna innan jobbet. Låg och läste min tjocka bok ett bra tag och insåg att nästa morgon skulle bli tuff. Det blev den. När mobilen ringde valde jag att snooza med pälsbollen i över en timma. Jag tog inte ens en promenad till jobbet utan åkte tunnelbanan. Och jag hade inte en gnutta dåligt samvete. Jag var trött. Min räddning - inte så mycket träningsmässigt som pigg- och humörmässigt skulle få bli ett lunchpass. När klockan närmade sig 12 masade jag mig iväg mot gymmet ändå bara måttligt motiverad. Jag gillar egentligen gymmet på Lindhagen bättre än det på City och hade tusen andra ursäkter till varför jag inte var sugen. Gav mig själv en mental bitchslap och sa att kör igång nu bara.

Dagens pass blev marklyft, knäböj, chins, pullups, situps på bosuboll med vikt och planka.

Jag började med en fin uppvisning i marklyft framför tio personer på löband. Jag är alltid lite stressad när jag lunchtränar vilket inte är någon höjdare när man ska lyfta tungt och måste vara lite koncentrerad på vad man gör. Vikterna såg helt annorlunda ut än på Lindhagen och jag fick stöka runt för att hitta rätt, räknade fel och blev än mer stressad - övertygad om att hela gymmets uppmärksamhet var riktad mot mig - denna svaga och förvirrade kvinna. Bra start. Jag värmde upp med lite lätta marklyft efter att ha fått i ordning stången och tyckte sen att det var lagom att safta till med 70 kg. Detta är astungt insåg jag när jag greppade stången. Mycket riktigt orkade jag (mina händer, som vanligt!) bara fyra lyft innan stången föll i golvet. Jag var inte ens medveten om att jag höll på att tappa den när den plötsligt bara gled ur händerna. Försökte se oberörd ut inför löpbandspubliken och fortsatte med något lättare vikt. Knäböjen gick mycket bättre fast att jag la på vikt där också och sen rullade passet på.

Såhär i efterhand känns det strålande att ha varit och tränat. Förstås. Nu har jag tappat en skivstång också, inför publik, och klivit utanför min comfort zone.

Hade kunnat döda för ett bikramyogapass innan avfärd norrut men nästa träningspass kommer att bli längdskidor. Inte heller så dumt i och för sig.

Jag antog att det var din

Igår skrev jag ut en karta över Grisbergets skidspår. Dock gjorde jag klassikern att bara skriva ut och inte hämta min karta från skrivaren. I morse låg ändå kartan på mitt skrivbord när jag kom.

Kollega: "Grisberget. Motionsspår. Jag antog att det var din karta".

Jo. Såklart. Skidfrakt är beställt och snart är det dags att spänna för renarna och flyga norrut!

Tankar om bikramyoga

* Varje gång du bikramyogar lär du känna dig själv lite bättre. Varje gång är det någon ny del av dig som du får extra bra kontakt med, eller som kanske krånglar eller som du helt enkelt bara lär dig mer om; vad den delen av dig gillar eller behöver eller hur den reagerar.

* Varje gång är det nån av positionerna som går lite bättre. Plötsligt kommer du åt en ny muskel eller snarare en ny känsla. Det känns alltid lika bra. I dag var det nummer 15 situp där vaderna plötsligt blev engagerade också.

* Ofta är det någon position som går lite sämre också. Men det är sällan samma position som går sämre två tillfällen i rad.

* Bikramyoga-upplevelsen blir bättre varje gång du yogar. Jag har kommit på mig själv av att börja njuta. Under klassen. Inte bara efteråt.

* Benen är som i så många andra sammanhang min styrka. I yoga ska man inte jämföra med någon annan men det är svårt att undgå att jag kan stå djupare och längre än många andra i uktanasa, tden tredje positionen, trots att jag generellt är dålig på yoga (gillar inte ordet dålig i yogasammanhang egentligen - orutinerad är bättre). Det hörs hur folk flåsar runt omkring mig och jag älskar mina ben. Nu ska jag få bak rumpan ännu mer, stå ännu djupare och bli ännu rakare i ryggen.

* duCalme har många bra instruktörer. Först var Kim min favorit. Sen yogade jag inte för henne på länge och nu har Saskia seglat upp på topplistan. Ikväll yogade jag för Therese. Hon var också bra. Så nu har jag tre favoriter att välja bland.

* Man måste tvätta kläderna och handduken som varit på med yogan direkt. Grejerna kan inte torka först. Vissa har tyvärr inte insett detta. Mattan rekommenderar jag att duscha av men också tvätta i maskin regelbundet.

* Lura dig inte tro att kokosvatten a 40 kronor är vad man måste dricka efter en bikramklass. Det mesta av nyttigheterna har ändå försvunnit vid packeteringen. Ta en ekologisk banan istället. Innehåller också magnesium. Och drick mycket vatten förstås.

* Jag måste köpa en större vattenflaska.

* Jag måste köpa ett hårband.

Bikramyoga är inte enbart till för den som är rörlig och vig. Jag skulle säga att den är särskilt för dig som inte är det. Testa!

Tre timmar cykel med SPIF

Adam har tjatat på mig att vara med på SPIF:s söndagspass jag vet inte hur många gånger och det har alltid varit nåt i vägen. Men nu var det dags. Jag samlar långpass och gillar ju som bekant cyklar. Att vi cyklade iväg klockan 09 en söndagsmorgon valde jag att inte lägga så mycket fokus på... Som en extra bonus fick jag med mig Sara på granncykeln. (Jag älskar folk som bara säger ja när man frågar om långpass kvällen innan!)

Sara och jag. När jag släppte min tröja, den vita jag fint håller upp, på golvet efteråt sa det verkligen plask. Hela tröjan var dränkt.

Tre timmar skulle vi hålla på. Jag laddade med en välfylld smoothie; ett halvt paket frysta jordgubbar, en rågad dl havregryn, två ägg, linfrön, två matskedar smoothiemix (vetegräs, hampaprotein och spiriulina) och 2 dl yoghurt och tog med mig två flaskor vatten, en flaska sportdryck (Vitargo) och en bar från Vitargo ner till spinningsalen.

Jag gillar spinning men även jag tyckte tre timmar lät lite länge. Men vad gör man när det ser ut såhär utanför fönstret? (Man spinnar, blundar och är på Färingsö i juni. Det är det jag cykar för - att orka cykla många mil när Sverige är som bäst). Första timmen planerade jag att ta det ganska lugnt. Den andra timman skulle jag börja köra på, som mina vanliga 60 minuter långa intensivpass och den tredje timman skulle jag cykla så mycket som jag hade kvar, mer som ett medelpass gissade jag med lite ryck här och där kanske.

Jag tog det alltså lugnt den första timman, eller i alla fall dom första 40-45 minuterna. Sen började jag tycka att det kändes lite väl icke-jobbigt och vred succesivt på mera motstånd och ökade samtidigt kadensen. Vi cyklade i 20-minutersblock med en dryg minuts vila emellan då man kunde trampa ur lite eller hämta mer vatten. Efter en dryg timma var jag uppe på min vanliga nivå. Funderade på om jag skulle hålla igen och spara på krutet men benen och hjärtat kändes pigga och musiken och Adam peppade! Under uppvärmningen gick Adam igenom de sex (!) olika positionerna. Jag trodde han skämtade när han sa att vi skulle cykla baklänges och med ett ben. Det gjorde han inte

Bilden har jag lånat från Saras blogg!

All asymmetrisk träning är bra men att cykla baklänges kändes mer som en bra grej för det mentala. Under tre timmar måste det hända saker. Det såg ganska kul ut när alla stod upp och cyklade baklänges. Och visst aktiverade man andra muskler också. Det var skönt för vänsterknät att sträcka ut sig mellan varje block, att stå upp (mindre böjning i knät liksom) och att cykla åt andra hållet ibland. Första timman hade jag en molande känsla som irriterade mig eftersom jag snart ville börja ta i mer. Men jag påminde mig om att jag ofta haft såhär ute men att onda saker ofta kommer och går precis som trötthet. Och det släppte helt och jag kunde köra på. Roligt! Både timma två och tre blev tuffare än jag gissat att jag skulle orka. Nästa gång ska jag inte hålla igen timma ett heller. Tredje timman försökte jag verkligen maxa i alla intervaller, inte bara köra snabbt utan även tungt. Jag tog i när vi cyklade baklänges och med ett ben och tyckte det var en härlig känsla att orka tre timmar! Men, jag har ju cyklat runt Vättern faktiskt...

Vi avslutade med tre stycken 45 sekundersintervaller (efter tre timmar...) Pust! Dom kändes. Långsammast gick faktiskt de första 40 minuterna. Den andra timman vet jag inte var den tog vägen och sen var det bara en timma kvar och den gick också väldigt fort. När jag cyklar (eller gör något annat) länge räknar jag sällan i total tid. Under Vättern räknade jag tid och mil till nästa depå. I dag räknade jag i 20-minutare eller möjligen i enskilda timmar. En bra taktik.

Eftermiddagen har jag tillbringat i en stor och skön soffa på Grand och druckit Afternoon tea, ätit scones och så vidare. Perfekt!

Vit jul?!

Jag firar jul 100 mil norrut. Dom har fått snö och temperaturen ligger och smyger runt nollan. Vartefter dagarna går mot jul utlovas ner till tio minus och snödump! På juldagen (jag vet det är "långt" kvar) är det just nu en stor sol och 7 minus. Med massor av snö dagarna innan. Åhhh hoppas! Jag vill åka utför och på längden och göra snöänglar med familjen och vovven, dricka varm choklad och ha en vit, vit jul!

Lördagsmys

Tanken tidigare i veckan var ett träningspass på morgonen följt av storhandling för att kunna göra matlådor. Men torsdagens pass blev ju flyttat till fredag och igår hade vi julfest med jobbet. Det blev varken sent eller blött för mig men efter att arbetsveckan var till ända bestämde jag mig för att inte ställa klockan och låta kroppen bestämma planen. Jag sov till halv elva. Och jag vaknade med en fenomenal träningsvärk. Jätteskönt såklart, särskilt den i ryggen (där jag är mer van att ha ont ont än träningsvärksont!). Trots 10 timmar i sängen krånglade inte ryggen. Jag vet inte om det någonsin har hänt att jag vaknat utan ond och stel rygg då. Någonsin. Smaka på det. Kände mig inte sugen på att stressa ner till gymmet utan har landat i soffan med god frukost framför Vinterstudion och det känns helt perfekt.

Jag gillar att känna mig lite uppstudsig mot mig själv. Typ strunta i ett planerat träningspass. Uppstudsig... Det säger ju en del om hur himla duktig (hatar egentligen det ordet) och disciplinerad jag vanligtvis är. Men alltså är det ju verkligen finfint att unna sig en förmiddag i soffan med alla värmeljus jag kunde hitta tända. I eftermiddag blir det adventsfika hos Sofy!

Strong is the new skinny

Klev mirakulöst nog upp strax efter klockan 06* och var nere på gymmet vid halv sju. Fredag morgon på gymmet visade sig onekligen vara en bra tid. Det var tomt. Jag värmde upp och höll huvudet och bröstkorgen högt och intalade mig att jag var pigg. Sen körde jag ett kort, tungt och effektivt pass.

Marklyft
Även i dag oerhört frustrerande att det är händerna som inte pallar trycket. Inte ryggen eller benen. I dag saftade jag ändå på med 60 kg vilket resulterade i en sanslös kramp i händer och underarmar efteråt.
Knäböj
Så djupa som jag absolut kunde vilket är djupt. Jag har bra rörlighet i den övningen. Dock har jag problem med att pressa ut knäna även på vägen upp. Det var tungt att alls komma upp. Härligt.
Chins och pullups växelvis. Aktiv vila?
Alltså ett gäng chins, sen pullups, sen chins igen och så avslutningsvis pullups.

Två plankor. En minut vardera. Det jobbigaste var nästan för armarna (!) som var slut efter apräcket.

Passet tog inklusive uppvärmning och en snabb stretch 45 minuter. Te och grovt bröd med ägg på jobbet en dryg timma senare. Klänning och heelsen är på, löpartightsen lyser med sin frånvaro och jag är redo för julfest med start i eftermiddag.

Mina starka ben hoppas jag får bra användning för i skidbackarna i vinter!

Jag och min bror i ett kallt Serre Chevalier

* Jag var aptrött igår och hade redan bangat gymmet samma morgon. Ställde inte ens klockan på grund av trötthet. Jag behövde sova. På kvällen lämnade jag in mina (längd)skidor för fix och åt middag med mamma på stan. = ingen träningstid. Eftersom jag var så trött trodde jag att jag skulle somna senast 22 och därför kunde jag ju gå upp och träna nästa morgon istället. Men jag somnade inte. Var det fullmåne igår? När klockan ringde övervägde jag absolut att somna om eller unna mig en lugn och långsam morgon hemma. Men jag var ju redan vaken så vad sjutton. Jag kom upp och iväg!

Bikramyogig

I dag var det varmt på yogan. Jag la mig ner på min matta innan klassen hade börjat och kände hur det hettade i ansiktet. För första gången påminde yogasalen mig om en faktisk bastu. Det var ganska skönt medan jag låg där och jag har slutat jaga upp mig över värme eller att det skulle vara för varmt och vad som ska hända då. Jag vet att jag klarar av det.

Skulle gärna bikramyoga utomhus på en varm strand nån gång!

Saskia höll dagens klass och jag har verkligen börjat gilla henne. Hon är en bra kombination av tuff och ödmjuk. Det känns som att det hela tiden går framåt med yogandet utom i vissa positioner där det absolut inte händer nånting och jag tvivlar på att det någonsin kommer att förändras. Jag har en lustig kombination i min kropp med många rörliga leder, en del är överrörliga till och med, men med många korta muskler. En del är korta utan att jag vet varför och en del är resterna av gamla muskelbristningar och blödningar med ärrbildning. Det tär på en att vara idrottare säg. Tillsammans blir dom här grejerna lite konstiga ihop och adderar man lite skolios på det blir det extra spännande. Men den varma yogan gör otroligt gott och går inte alls att jämföra med den "kalla". Dessutom har svettandet i sig en väldigt välgörande effekt. Man får ut en massa slagg och huden blir som en bonus babymjuk. Vill kan komma ännu närmare bindvävsnivå kan man testa yinyoga i 25 grader på duCalme.

Eftersom det var otroligt varmt i dag blev jag verkligen törstig på riktigt och jag saknade kallt vatten oerhört under den sista och liggande delen. Men jag höll fanan uppe tillräckligt länge och fick klara mig med en ljummen klunk här och där. Efteråt hällde jag dock så fort jag vågade i mig massor av kallt, härligt vatten.

Har ni tänkt på att jag tror faktiskt alla mina inlägg om träning alltid avslutas med vad jag åt efteråt - och ibland även innan. Men mat är ju så gott och så viktigt och så välgörande! I dag har jag ätit havregryn, blåbär, mjölk, ägg, en mix med vetegräs, hampaprotein och spiriulina till frukost, linsgryta med lammkorv och morötter till lunch, en burk keso och ett päron till mellis, och nu ikväll efter yogan först gröt med rivet äpple, mjölk och kanel - sen var jag tvungen att duscha igen - och sen min nya craving halloumiburgare med avokado, spenat, tomat, balsamico etc.

Giftiga träningskläder

Saxat från DN

Allt mer silver och andra giftiga antibakteriella ämnen läcker ut i naturen från svenska hushåll. Boven är bland annat träningskläder som behandlats för att motverka dålig lukt.

”Det är värre än vi trodde”, säger Anne-Marie Johansson på Kemikalieinspektionen. Tillsammans med sina kolleger köpte hon in kläder och andra textilier som marknadsförs under beteckningar som ”anti-odour”, ”lasting freshness”, ”hygienic protection”. Drygt trettio plagg skickades till ett laboratorium som testade om de innehöll de bakteriedödande ämnena silver, triklosan och triklorkarban. Ämnena är extremt giftiga för vattenlevande djur och organismer, men det finns också tecken på att de kan vara skadliga även för människors hälsa.

Har du koll på vad dina träningskläder innehåller?

Läs hela artikeln på dn.se här.

16 meter/sek och regn

Men det bekommer inte mig. Väl uppe på cykeln med regnbrallor var det ganska skönt faktiskt. Jag hade stundvis medvind (stundvis sidvind...) och vatten torkar. Till och med mascaran satt kvar efteråt om man har sådana bekymmer. Enda missödet var väl långtradaren som passerade på andra sidan räcket längs med Stadsgårdskajen och sköljde en tsunami vatten över mig. Det hade sett komiskt ut på bild tror jag. Ett bra hemfärd vid halv elva rycket jämfört med min fruktade tunnelbana. Jag vet att folk inte förstår men jag förstår inte dom heller så det är okej.

Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder

Alla fel

För ett par timmar sedan klämde jag dagens fjärde lussebulle (utspritt från morgon till eftermiddag) och dagens första pepparkaka. Med glasyr. Och så drack jag glögg. Det har resulterat i att jag är proppmätt. Ostkakan, kesellan och valnötterna  som jag har med mig lockar inte ett dugg. De skulle ha varit min middag innan kvällens fotokurs men det känns omöjligt att proppa i sig det nu. Kursen är slut vid 22 och då, då lär jag var utsvulten istället. Smart. Verkligen. Vi har visserligen en paus och då kan jag ju köpa en macka för 70 kronor. Detta var inte min plan alls. Jag trodde jag skulle orka både ostkaka och bullar men nej.

Spinning intensiv

I hissen på vägen ner till spinningen kom jag på mig själv med att fundera på om jag verkligen var spinningsugen. Jag är så van att spinna för Adam måndagar kl 18 att jag bokade in mig av bara farten. Det är liksom skitkul och grymt bra så det är givet på måndagarna. Klockan var tio i sex och det var i alla fall för sent att ändra sig. Jag hade varit tokeffektiv på vägen hem från jobbet och hämtat ut ett paket och handlat mat och sand till pälsbollen = lite tid för reflektion. Jag gäspade mig igenom uppvärmningen och lovade mig ett lugnt pass om det var vad jag kände för. Men mina ben kände tydligen inte alls för det för dom satte verkligen av i dag. Har läst ganska många blogginlägg om t ex trötta löpare som ger sig ut i spåret och plötsligt har en toppendag. Efterkonstruktion har jag tänkt men i dag upplevde jag samma sak. Gick inte intervallerna lite fortare och med lite tyngre motstånd? Jo! Jag hade en grym tjej bredvid att tävla med och vill höll verkligen tempot uppe. (Jag cyklade utan pulsklocka i dag för att det var en sån dag men egentligen är ju känslan viktigast och kroppen var pigg!)

Efteråt tog jag alldeles för god tid på mig att duscha och fixa mat och jag var halvt i koma innan maten stod på bordet. Inte bra. Trots middag tycker jag knappt att tillståndet har förändrats heller. Hrm. Torskrygg och bulgur med grönsaker var tydligen för mesigt. En pizza med bea hade säkert suttit bättre ikväll. Faktum är att jag är svinhungrig och måste göra något åt det asap. Huvudvärken börjar bli påtaglig. Sen sova!

Tydligen inte tillräckligt (!)

Vi har ingen snö men vi har stavar

Jag tycker om att träna utomhus, jag har som sagt saknat långpassen (sedan cyklingen i somras) och jag har ett stundande skidlopp framför mig. Därför blev det långpass med stavarna i Liljanskogen i morse tillsammans med Ulrika och Frida. 105 minuter senare var vi klara och jag trampade hemåt. 20 min cykling + 105 med stavarna + 20 min cykling alltså. Med låg puls kan man tuffa på ganska länge och prata samtidigt. Jag skulle dock ha haft en halv banan i fickan för i sista backen såg jag plötsligt suddigt. Energibrist. Det är skillnad på trötthet och trötthet. Slut på ork, kondition och för mycket mjölksyra är en helt annan trötthet och jag föredrar helt klart den.  Den här tröttheten hade lösts med e banan. Men sen var det flackt och en äggmacka och apelsinjuice väntade.

Jag premiäranvände mina längdskidåkningskläder som jag fått från Craft; jacka, byxor, mössa och vantar. Jättebra!

Lite spänstträning också?

Dåligt Fitness Magazine. Eller: Overhead squat

Det blir ett till missbelåtet inlägg. Sen är jag klar. Jag kikade i senaste numret av Fitness Magazine igår kväll. Hade läst det mesta redan men spanade in hemmaträningsprogrammet för första gången inför jul. Bland annat är det med en övning som de kallar för knäböj med pinne, alltså overhead squats. Utan att behöva kolla särskilt noga upptäcker jag att tjejen på bilden har ganska dålig teknik. Nåt jag inte tycker är tydligt är om hon verkligen har vikten i hälarna. Kan hon vifta på tårna? Ser inte ut så. Det är väldigt nära att knäna glider fram över tårna som hon står. Jag ser inte om hon verkligen trycker ut knäna heller eftersom bilden är tagen från sidan. Men knäna ska gå i linje med fötterna och inte riskera att kunna falla in. Där är man aldrig stark. Dessutom håller hon inte ryggen rak.  I en knäböj trycker du bak höften samtidigt som du böjer knäna och sätter dig ner medan du håller överkroppen så rak som möjligt.  Armarna och pinnen/stången ska vara rakt ovanför dig eller nästan bakom dig i en overhead squat. Det ironiska är att det i en liten ruta står att rätt teknik är a och o innan man börjar lassa på vikter eftersom man garanterat blir skadad annars. Well. Detta är i och för sig bara med en pinne men varför börja med dålig teknik för att sen behöva lära om när man ska ta tyngre?

Vad hade hänt om den här pinnen hade vägt mer...

Här är en video som noga går igenom hur en overhead squat faktiskt ska se ut. Det är en del snack i början - om du vill gå direkt till tekniken kan du spola fram till ca 1 minut. Men missa inte början, innan man faktiskt börjat böja på benen. Är du inte helt säker på hur man egentligen knäböjer, det är inte en så enkel övning som man kan tro, tycker jag verkligen att du ska kolla!



CrossFit One World Movement Library - The Overhead Squat from crossfitoneworld on Vimeo.

Jag mailade till Fitness Magazine och fick följande svar:

Som du säger är det svårt att se om vikten verkligen ligger i hälarna och jag kan inte svara på om det verkligen är så, däremot är hälarna kvar i golvet. Det vet jag i alla fall :-)

När det gäller knän som åker över hälarna hör vi just nu flera olika åsikter från olika personliga tränare. Vissa tycker att det är helt ok att knäna åker över tårna, om man har tillräcklig rörlighet för det. Men som sagt, det finns i princip lika många olika åsikter om det som det finns personliga tränare. :-) Vissa tycker det är viktigt, andra inte. 

Maria, som modellen heter, kunde ha pinnen längre bak, men då såg det konstigt ut i ryggen, det såg bättre ut om hon fick ha den längre fram. 

Jag kan helt enkelt inte svara bättre än att vi tyckte att det var fullt tillräckligt bra för att ha med i tidningen eftersom hälarna var nere i golvet och hon inte hade krokig rygg. Men vi är glada för att det finns falkögon där ute bland våra läsare som gör oss uppmärksamma på sådant här och som får oss att spetsa till oss lite extra.

Jillian Michaels

Min promenadsäsong har börjat och därmed också mitt radio- och podcastlyssnande. Jag läser tidningar och magasin och tittar på nyheter, kulturnyheter och debattprogram hela året men lite mer fördjupning blir det ändå på vintern med (oftast) en timma P1 i öronen på vägen till jobbet. (Nä jag cyklar inte med hörlurar och det tar i alla fall bara en kvart). Ibland växlar jag med en sommarpratare. Nu tänkte jag testa Jillian Michaels, lite efter att den största hypen har lagt sig kanske men ändå. Det visade sig att det finns hur många avsnitt av Jillian Michaels show som helst att lyssna på. Jag letade runt inne på iTunes och laddade ner hennes app. Döm av min förvåning när jag läser "Isolating a muscle is one of the keys to create a sculptured physique. While many arm exercises can be done standing, doing this seated reduces the chance that you will use your torso to do the work." Vad i hela friden! Det var det mest omoderna - och felaktiga enligt mig - jag har hört på länge. Från Jillian Michaels dessutom. Kanske är hon bättre på viktnedgång än på träning men av hennes egen look att döma verkar hon ju göra ganska många saker rätt.

Ändå radades mina fördomar snabbt upp och jag bestämde mig för att signa upp mig på hennes "online guiding". Jag ville kolla vad det här är för nåt som så många människor har blivit hooked på. Man fick fylla i längd, vikt och ålder, hur mycket man tränar i dag, eventuella skador och vilken typ av träning man gillar. Man fick även fylla i sina mål (toning, weight loss, both) ev kg man ville gå ner mer precist. Svaret jag till slut fick löd "Your current weight is too low for me to recommend that you lose weight. (Jag drog till med minus 3 kg, jag skulle fortf falla inom ramen som normalvikig utan problem) I designed my online program to help real people lose real weight." Det var en jäkla tur för Jillian. Visst har jag många mål med min träning och hon har säkert tips att ge men vara med i hennes viktklubb (verkar snarare vara det än en träningsklubb) fick jag inte. Signade upp mig på två nyhetsbrev istället och ska se vad hon går för.

På vägen till jobbet imorn tänkte jag lyssna på någon av hennes podcasts. Nån som har någon favorit med Jillian?

Effektivt morgonpass

10 minuters uppvärming för hela kroppen på crosstrainern
Marklyft
Pullups (chins för vanliga människor).
Inte i maskinen utan i räcket bredvid ringarna bakom oss. En höll i fötterna och den andra agerade apa.
Knäböj - grisdjupa!
Jag undrade i dom sista vändningarna om jag alls komma upp igen utan att kasta av mig stången. Bra betyg?

Ett gäng armhävningar
Två varv i plankan

Stretch

En timma efter avslutat pass hade jag studsat upp till mig igen, duschat, fixat en andra frukost, klätt på mig och transporterat mig till jobbet. Jag var (och är fortfarande!) förvånansvärt pigg. Jag var lite orolig när jag bäddade ner mig igår kväll med en väldigt sömnig, post yoga-kropp. Men imorse vaknade jag 05:45 när min sol gick upp pigg som en spigg. Mycket kan man säga om mig men morgonpigg normalt sett är jag inte. Katten såg betydligt tröttare ut när vi möttes upp. Då hade jag redan stått ute i kylan och hängt några minuter med två andra pigga morgontränare och hunnit diskutera hur det skulle vara att bo i Mellanöstern, typ Dubai. "Du kan väl visa mig lite bra kettlebellövningar?" undrade Katten. "Fast vi skulle väl köra marklyft...?" "Har du en plan? Klart du har en plan!" Ja det hade jag förstås och på morgnarna finns det ännu mindre tid för att testa och laborera. Lite snicksnack hann vi ändå med jag och Katten!

Bara 40 kg i marklyft. Och det är inte ryggen som strejkar sen. Det är händerna! Jag pallar helt enkelt inte att hålla i stången fler än 8 repetitioner med 40 kg. 50 kg och 10 repetitioner tippar jag att kroppen i övrigt hade fixat. Det är väl ändå okej när man egentligen aldrig tränat marklyft "på riktigt förr". Rekommenderad vikt för tjejer på i crossfittens metcons är 70 kg.

Human being. Inte human doing.

Efter en lugn vecka i ryggen (morgonsimning i Dubai var inte överdrivet ansträngande) var jag sugen på en genomkörare för hela kroppen; styrka, rörlighet och stretch och gärna lite kondition också. Självklart blev det bikramyoga på duCalme. Jag promenerade dit, eller snarare powerwalkade, på 40 minuter från jobbet med Nature Buddha Sounds i öronen. Det kändes nästan som att gå vid havet i utkanten av djungeln i ett varmt land medan solen är på väg upp. All in liksom och ja, jag saknar vädret i Dubai! Jag glömde nästan bort vilket tempo jag höll.

Saskia instruerade dagens klass. Jag har bara yogat för henne en gång tidigare och upplevelsen i dag var ännu bättre. Hon hade ett lugnt och ödmjukt sätt samtidigt som hon körde hårt med oss. Vi fick hålla alla positioner liiite längre i dag och den där liiiilla stunden gör stor skillnad. Däremot var värmen absolut inte ett problem. Man svettas ju något kopiöst (lika fascinerande varje gång) men det känns allt mera välgörande och skönt. Jag uppmuntrar alla att våga testa bikramyoga! Och att inte ge upp efter en gång. Saskia var generös med fläktarna också och med lite fantasi var jag på stranden i Dubai igen. Förstås delade hon ut några klokskaper också. Hon påminde oss om att det heter human being men att allt fler människor snarare är en human doing i dag. Väldigt sant, tyvärr. När man yogar är man. Jag lyckades väldigt bra med att bara fokusera på mig själv och att inte ha tankarna någon annan stans. Bikramyogan kräver så mycket av dig att jag inte ser hur något annat skulle vara möjligt egentligen.  Och trots uppehåll kände jag mig ovanligt rörlig!

Känslan efteråt? Genomkörd och mör. Och hungrig. Jag promenerade 20 minuter hem efteråt. En långsam promenad och långt ifrån någon powerwalk.

Skysrapor, kameler och stränder. Dubai!

Eftersom det här är en träningsblogg får jag väl tala om att träningen de här dagarna bestod av 40 simning i poolen två morgnar av tre plus en strandpromenad innan en av simturerna i poolen. Och inte minst - jag har spelat beachvolley och regerat! Jag har övriga tiden mest legat på stranden och druckit goda saker, t ex lemonad och vitt vin.

Morgonpromenad

#unna

Solkräm

Fliflops
Bikini
Solglasögon

Bok
Träningsgrejer
Heels

Och så vidare. Jag packar för imorn åker jag nämligen hit!

Jag åker till Dubai med jobbet för att sola, bada, shoppa, åka Jeep i öknen, spana in delfiner och äta god mat. Inte en konferens i sikte. Vi ses nästa vecka! Under tiden kan ni spana in min nya foto- och bokblogg erikasintressen.blogspot.com Där kommer det att dyka upp en del fototips de närmsta dagarna förutom de som redan finns. Kanske kan vara kul till alla träningsbilder man har?

Är du en fuckarounditis på gymmet?

Hittade en länk till den här texten på CrossFit Nordic's blogg. Den var stundvis ganska underhållande om än ganska svartvit. Martin Berkhan är nutrionist och personlig tränare och bloggar om vad han anser vara ett vanlig fenomen: fuckarounditis. Jag tycker det var kul att läsa en bit ner under "Progress and goals" om vad han tycker att man ska förvänta sig i styrka efter 10 år på gymmet. Han har också en ganska underhållande checklista "The Fuckarounditis Test" där han slaktar alla som törs träna med bosubollar och lägger mer än fem minuter på "coreträning". Ooops.

Berkhan har många poänger tycker jag men han ska nog tas med en nypa salt om man inte ska känna sig alldeles nermejad. Jag kommer absolut att fortsätta med ryggradsstärkande träning tillsammans med knäböj och marklyft till exempel. Tryggt att veta är ju att crossfitmänniskorna på Nordic verkar ha samma inställning. Men läs för att han ibland är ganska rolig och faktiskt har några poänger här och där. Till exempel; You think more about supplements than squats, You're looking a bit too happy in there, You're afraid of "bulky muscles" and use terms like "toning." Då är du kanske en fuckarounditis.

Duracellkaninen strikes again

Det är måndag och givetvis laddar jag med spinning intensiv för Adam. I dag bestämde jag mig för att köra lite till. Cykla lite fortare med lite tyngre motstånd. Det var helt klart dags att börja ösa på - så jag gjorde det. Nästa gång tror jag att jag kan ösa på ännu mer. Jag tänkte inte så många fler tankar än "cykla mera" under passets 60 minuter. Som det ska vara tänker jag. Och precis när det behövdes hördes Adams kör, kör, kööör! Hur kan man vara så vältajmad? Benen brände, det dunkade med blodsmak i munnen och knäna och ryggen var bättre än någonsin den här hösten! Eftersom det var dags att köra lite till gjorde jag 100 olika varianter av situps och crunches efteråt också och stod några minuter i plankan. Nu är jag mör.

Dagens lunch: Indisk gryta

Himmelskt god linsgryta och riktigt julig med kanel och kardemumma. Jag var klart positivt överraskad!

1 st gul lök

500 gram krossade tomater
1 burk kokosmjölk
2 st  hönsbuljongtärningar (jag körde på grönsaksbuljong istället)
3 dl röda linser
salt och vitpeppar
1 påse babyspenat
1 kruka koriander
2 st vitlöksklyftor
1 st röd chilifrukt, urkärnad
1 msk riven ingefära
3 msk olivolja
2 st kanelstänger
1 tsk kardemummakärnor, lätt stötta i mortel
2 tsk gurkmeja

Tillagning

Skala och hacka lök, vitlök och chili. Riv ingefäran. Hetta upp oljan och fräs det hackade och ingefäran i en stor gryta utan att det tar färg.

Lägg i kanelstängerna och de övriga kryddorna och låt dem fräsa med en minut under omrörning.

Häll i tomater och kokosmjölk och smula i buljongtärningarna. Rör om och koka upp.

Tillsätt linserna och låt det sjuda cirka 10 minuter under lock tills linserna är kokta men inte mosiga. Lite tuggmotstånd ska de ha.

Smaka av med salt och peppar och tillsätt spenaten. Låt det sjuda ett par minuter. Servera med hackad koriander i en skål bredvid att toppa soppan med.

Klart! Nu har du indisk daal för fyra personer!

Crossfit!

Jag vet inte om jag mest har fikat eller mest har tränat den här helgen. Kanske vinner träningen till slut trots allt. Jag har i alla fall utan tvekan varit mer i rörelse än fikat. Ganska sockerstinna (Sara bjöd på adventsfika igår och det fanns hur mycket gott som helst) anlände jag, Ulrika och Sara till CrossFit Nordic tidigare i dag efter att jag och förstnämnda äntligen lyckats övertala Sara att följa med och testa.

Dagens pass var inget typiskt crossfitpass (om några sådana finns). Stämningen var lite avmätt söndag vilket var ganska skönt men när man har med sig en ny person hade det nog varit roligare om stämningen varit lite mer ösig.

Vi värmde upp med rodd och hopprep, bensvingar, enbensmarklyft, svingar, turkish getups och skorpioner - en rörlighetsövning för ryggen. Sen gjorde vi 6X6 hantelpressar innan det var dags för vår WOD.  6 varv på tid med med 6 hantelpushpressar, 12 hantelsvingar, 24 mountainclimbers, och 48 st singelhopp (hopprep). Ett enkelt pass men som blev rejält flåsigt.

Känner mig fint genomarbetad efter den här helgen och nu är hemmet nystädat, frysen fylld med matlådor och alla kläder rena. Dags att inta soffan. En ny vecka kan börja.

Under gårdagens glögg- och adventsmingel fick vi flera gånger frågan att vad är crossfit egentligen? Ulrika sa att crossfit är högintensiv styrketräning som inkluderar både olympiska lyft, gymnastik, kondition och rörlighet. Jag fyllde i med att det är väldigt funktionellt och lite stenålder; hoppa, springa, lyfta, släpa, kasta, krypa... Riktigt crossfit bitna äter en särskild kost också, paleo. Här är en film som berättar eller snarare visar vad crossfit är.

Ulrika och jag. Bilden har jag lånat från Sara.

Cowgirl på riktigt

Läs mitt reportage i DN i dag om att jobba som cowgirl i Montana. Två uppslag fick vi plus att de har dragit vår bild över hela omslaget på resedelen. Jihaaa!

Det är nåt visst att se sitt eget namn i tidningen på något man skrivit. I mitt jobb skriver jag mycket åt andra. Det här har jag (och mamma!) skrivit och det är våra namn under och all cred till oss.

Skidgång i Hammarbybacken

Äntligen ute! Efter alldeles för många intervallpass på spinningcyklar eller ännu värre en crossatrainer var det äntligen dags att ta med sig stavarna och bege sig mot Hammarbybacken. Jag har längtat efter långpass och efter att träna utomhus. Utomhus är alltid bäst om jag får välja. Dessutom har jag ett stundande skidmararon på Svalbard att träna inför. I dag var det dessutom klarblått och solen strålade sitt allra finaste. Flera av mina favoriter är utomhussporter men också sommarsporter; beachvolley, kajak, cykling och så vidare. Cykelbanorna är redan sandade sedan några kalla morgnar och det är ingen hit med racer även om det skulle funka att cykla fortfarande. (Helt otroligt faktiskt). Med olika skador har jag varit ganska förvisad till gymmet vilket är okej en sen kväll efter jobbet men nu så!

Jag och Ulrika värmde upp med grusvägen på baksidan även om den inte precis kändes som en uppvärmningsbacke i mina ögon... Sen travade vi ner på andra sidan bredvid liftspåret. Sen valde vi stigen upp under liften. Eller det var kanske jag som valde... Klart ambitiöst som vanligt. Det blev dagens jobbigaste backe som var både lerig och brant och aldrig ville ta slut. Det blev mer klättring än stavgång faktiskt vilket kanske inte var tanken. Vi travade ner på samma sida igen och gick upp på framsidan en gång till men bredvid liften. Det verkade vara den populäraste backen där det var mycket folk. Jag sprang i början och hängde sådär fint på stavarna och "låtsas-skidåkte" men det blev snabbt för brant för att springa. Det var fullt tillräckligt att gå upp. Det var en bra backe och vi körde den en gång till. Sen gick vi ner där vi kom upp första gången och så upp igen. Den backen var lite flackare och man kunde hålla ett högre tempo istället. Ulrika avslutade med poppisbacken och jag tog baksidan en gång till för att skona knäna. Dom där nedförsbackarna var inte snälla mot dem och jag fick lite dåligt samvete ett tag. Totalt sex stycken branta uppförsbackar blev det och pulsen bankade ofta på runt 90%. Sweet! Det ska bli väldigt spännande att se utvecklingen om jag fortsätter med det här vilket är tanken. Jag har ju mest cyklat och crosstrainat vilket ger bra kondition men att stavgå upp för en backe och faktiskt flytta benen framåt är en helt annan sak. Men som sagt, löpning inte min grej och det märktes att det inte fanns med i bagaget. En timma och tjugo minuter var vi hur som helst igång!

Uppe på toppen sista gången plockade jag fram min systemkamera ur ryggsäcken som jag släpat på hela tiden. (Att ha en tung väska på ryggen gör ganska stor skillnad). Bara för att upptäcka att det inte fanns något minneskort i. Vad glad man blir.

På vägen hem blev det Pucko och äggmackor på tunnelbanan (till alla andra resenärers stora glädje?) När jag kom hem somnade jag. I understället under en filt i soffan. Först efteråt duschade jag och lagade mat. Nu funderar jag på att sova lite till och sen väntar adventsfika hos Sara och det ska bli så. himla. gott! Jag blir otroligt trött av det här mörkret. Otroligt.

Jobb å jobb å jobb (tänk musen i Askungen)

I dag är det tyst på kontoret. Alla är lite dagen efter. Det luktar nybryggt kaffe och belysningen är dämpad. Vi är dagen efter som i dagen efter höstens största event av tre. Igår var jag proffstrevlig och en sann people person i nästan 13 timmar. Det är jobbigt om man egentligen inte alls är någon utpräglad people person. Arbetsdagen började klockan 07 och gick ganska fort och allting stämde. Kunderna var nöjda. Besökarna var nöjda. Det blev tio poäng av tio. Vi avslutade med middag med några kunder på Vapiano. På vägen dit var jag gristrött. Trötthet verkar aldrig komma smygande på mig utan det slår mig som en sten i skallen. Jag övervägde att styra cykeln förbi restaurangen och vidare hem till Kungsholmen istället. Men jag började bli ganska hungrig och ville inte vara den enda som bangade. Hur kan alla andra vara så pigga? Jag klev in i ett nytt myller av folk och det kändes som att jag skulle ställa mig och grina vilken sekund som helst. Ge mig en stubbe i skogen utan folk runt omkring! Ta av sig jackan kändes för jobbigt. "Om en timma får vi ett bord". Om en timma! Men jag hade en kollega som såg mig, en av alla finingar. "Stå här så hämtar jag det du vill dricka". Tack. Sen hittade någon annan ett bord och några fåtöljer och jag sjönk ner. Efter en stund bestämde vi oss för att äta där istället och samma kollega frågade vad jag ville ha och balanserade tillbaka båda våra pastatallrikar. Så otroligt gott och efteråt var jag lite mera människa igen och orkade i alla fall prata med folk lite grann. När jag kom hem drog jag av mig kavaj och finskor, duschade och kollade på bäversfari nerbäddad under duntäcket. Sen sov jag. Tyvärr märktes det inte att jag sovit när jag klev upp i morse och kollegorna verkar ha drabbats av samma känsla.
 
I natt ska jag sova jättemånga timmar. Jag tror den där sömniga känslan kommer att finnas kvar i bakgrunden i morgon men på ett bättre sätt. Jag och Ulrika ska ta oss ann Hammarbybacken med stavar. Finns det ingen snö att träna på får man vara kreativ. Det ska bli otroligt kul och skönt (efteråt!) att få jobba upp och ner för Hammarbybacken några varv, känna elden i låren och blodsmaken på tungan. Då minsann kommer jag att vara vaken. Högt upp ovanför staden och med bara en människa att umgås med. Som inte kräver någon proffstrevlighet och som ger mig sovmorgon.


Ganska länge har jag varit sugen på att skriva ett inlägg om hälsa. Men jag behöver ytterligare några veckors eller månaders statistik. Men den som väntar på nåt gott! Kanske dyker det upp i mellandagarna.