Spinning intensiv

I hissen på vägen ner till spinningen kom jag på mig själv med att fundera på om jag verkligen var spinningsugen. Jag är så van att spinna för Adam måndagar kl 18 att jag bokade in mig av bara farten. Det är liksom skitkul och grymt bra så det är givet på måndagarna. Klockan var tio i sex och det var i alla fall för sent att ändra sig. Jag hade varit tokeffektiv på vägen hem från jobbet och hämtat ut ett paket och handlat mat och sand till pälsbollen = lite tid för reflektion. Jag gäspade mig igenom uppvärmningen och lovade mig ett lugnt pass om det var vad jag kände för. Men mina ben kände tydligen inte alls för det för dom satte verkligen av i dag. Har läst ganska många blogginlägg om t ex trötta löpare som ger sig ut i spåret och plötsligt har en toppendag. Efterkonstruktion har jag tänkt men i dag upplevde jag samma sak. Gick inte intervallerna lite fortare och med lite tyngre motstånd? Jo! Jag hade en grym tjej bredvid att tävla med och vill höll verkligen tempot uppe. (Jag cyklade utan pulsklocka i dag för att det var en sån dag men egentligen är ju känslan viktigast och kroppen var pigg!)

Efteråt tog jag alldeles för god tid på mig att duscha och fixa mat och jag var halvt i koma innan maten stod på bordet. Inte bra. Trots middag tycker jag knappt att tillståndet har förändrats heller. Hrm. Torskrygg och bulgur med grönsaker var tydligen för mesigt. En pizza med bea hade säkert suttit bättre ikväll. Faktum är att jag är svinhungrig och måste göra något åt det asap. Huvudvärken börjar bli påtaglig. Sen sova!

Tydligen inte tillräckligt (!)