Pang, pang, pang!

Grym försvarsträning i sandlådan ikväll! Hoppar runt hemma och är beachhög och ignorerar faktumet att jag borde sova - det är ju bara måndag än. Jag fattar inte hur Camilla, vår tränare, kan lyckas vara både så tuff och så peppande och full av positiv energi på samma gång. Åter igen: Jag vill skicka min chef på ledarskapskurs. Så här skapar man motiverade spelare/medarbetare.

Jag, Sara, Malin och Jenny tränade högt försvar, hårt försvar och att kunna passa bra när partnern har lyckats gräva upp den där omöjliga bollen. Det blev även mycket blockbackande och några snabba "tänk på" i själva blocket. Det var väldigt kul och väldigt nyttigt! Fick många nya och nygamla tips med mig och nu ska jag verkligen pränta in i i muskelminnet och andra lämpliga ställen att ta bollen tidigare och längre fram och att verkligen ha all vikt framme i tårna. Ramlar jag ska jag ramla på knä, inte sätta mig ner. Hur svårt kan det vara det här? Svårt tydligen.... Och så ska jag såklart verkligen göra något av varenda boll, spela varenda boll! Det räcker inte med att toucha den när det är match. Camilla tyckte vi skulle vara mer aggressiva. "Det gör inget om man får den i ansiktet, den studsar!" Jo tack. Jag vet hur det känns att få en spike i facet men visst, vi spelar efter den devisen då. Sara tog Camilla på orden också och pangade in ett av sina anfall rakt i ansiktet på henne där hon stod uppe på sin pall för att spika på oss. Tydligen flyttade hennes bihåleinflammation lite på sig efter det...

En annan grej värd att nämna var att jag var så mätt och belåten hela träningen. Underbar känsla som jag tyvärr lyckats dåligt med de senaste träningarna. På vägen ut meddelade jag min kära tränare att vi måste åka förbi Mc Donalds, annars dör jag. Jag åt en QP-meny med pommes och cola (!) Det satt så fruktansvärt bra och jag kunde i slutändan inte komma på någon bättre uppladdning. Så där fick jag för att jag skrev tidigare att jag inte var någon pommestjej. Coca cola innan träning, oh my God. Welcome to heaven of energy. (Jag är faktiskt fortfarande ganska mätt...) Camilla nöjde sig med en cheeseburgare och meddelade att hon behövde kolhydrater. Åter igen måste jag referera till dagens tidigare inlägg och glädjas åt att höra någon säga att hon behöver kolhydrater. Och samma kvinna har ett sexpack också. Just saying.

Efteråt hängde jag och Sara kvar överdrivet länge och surrade i omklädningsrummet. Vi tog med oss konversationen till bilresan hem och hann avhandla både relationer, pendeljeans och avokadoskal i diskhon. Klart givande samtal.

Nu vill jag spela mera beach!

Här har jag och Sara vunnit en match i seriespelet!