15 backintervaller på det

15 backintervaller dagen efter 10 mil cykel. Amen oh my God. Ungefär så kändes det. Igår kväll satt vi med bra kompisar på Mosebacke och drack öl. Det var lite småkyligt men strålande sol och sådär otroligt vackert som bara Stockholm kan vara. Vi satt insvepta i fleecefiltar och pratade om livets goda och kommande helgers beachvolleyturneringar med utsikt över hela stan. Det var svensk sommar helt enkelt. I förmiddags hasade jag mig upp för att utnyttja pangvädret som hade kommit tillbaka och för att äta brunch med mamma på bryggan. Det är ju hennes dag i dag. Det var hashtag bikini på hela bryggan, folk åt jordgubbar och jag övervägde att bada. Men 15 grader i vattnet, nä tack. På eftermiddagen flyttade jag över till Rålis och beachflickorna men efter att ha legat i ryggläge hela dagen och bara rest mig för att byta bikini typ tyckte jag att det var dags att göra något annat. Jag var räääätt seg.

Jag laddade med fiskpinnar och drog med mig Jens ut i löpspåret. Han är bra Jens. Han bangar aldrig en utmaning eller en ny idé. I dag var idéen att väcka kroppen och hjärnan med 15 snabba backintervaller. Vi värmde upp några varv i Karlberg och höll oss i skuggan under träden. Luften var ljuvlig! Efter några fartökningar laddade vi för första intervallen. Vi sprang 5 intervaller och avslutade varje intervall fem 5 upphopp innan vi joggade (hasade?) ner. Sen vilade vi 3 minuter och körde två varv till. Det var här nånstans jag kände att jag ju cyklade 10 mil igår (!) Jens sprang för säkerhets skull några intervaller extra eftersom han var snabbare än mig (amen faaaaan var min spontana kommentar när han sprang om mig första gången) för att som han uttryckte det "tiden skulle bli densamma". I like.

Vi avslutade med att stila i några plankor framför picnicätarna vid vattnet. Solen gassade, passerande löpare och cyklister var många, måsarna gapade. Livet var fint!