Har sällan frusit så länge och så mycket som i dag, dyblöt på en beachplan i timmar, mellan varven som domare. Det var kallt på det där sättet som nästan skapar lite panik. Senast var nog i ett tält på Kebnekaise i en sommarsovsäck med minusgrader utanför tältet. Panik för att det inte finns något inomhus och du fryser så att du skakar. Lite samma i dag. Medan spelet var igång var det okej även om det är svårt att passa när man inte kan lyfta blicken uppåt på grund av regnet, och sanden antingen var som cement eller gyttja. Hur vi såg ut lämnar jag åt er fantasi. Ingen ville ta fram kameran. Men inga matcher bröts och en samling tävlingsmänniskor kämpade givetvis vidare. Understället klistrade sig mot armarna och det droppade från mina tights. Linnet vred jag ur senare och håret var som nybadat. När gruppspelet var slut sprang jag och Lena i just den där paniken mot simhallen som låg granne, blöta och sandiga med lika blöta och sandiga kläder, skor och väskor under armen och frågade om vi fick låna en dusch. Med varmt vatten. Efter två matcher till att döma i hällande regn vände vi äntligen tillbaka mot Stockholm. Ganska missnöjd med dagens mediokra servemottag (min paradgren) som förvisso tog sig. Desto mer nöjd med servarna och hur jag använde vinden till min fördel och plockade många poäng på det! (Serve egentligen inte paradgren). Dock inga resultat att skryta med hemma.
Vädret ser ut att stabilisera sig inför morgondagen igen men faktum är att det gärna kunde regna lite mer så att jag kunde köra några timmar på gymmet och testa hur lång tid jag behöver på mig för att simma 750 m (i bassäng ja). Har ju även ett triathlonlopp på agendan. Men så länge solen gassar som i veckan kommer jag uteslutande ägna mig åt min älsklingssport beach. Jag vill bli bra, bättre, bäst!
1 kommentar:
Ingen som kommer att ifrågasätta dig om din kärlek till beach efter den där upplevelsen iaf! Förstår att det måste ha varit svinkallt, regnet bara öste ner ju. Blir förmodligen betydligt skönare att spela idag!
Skicka en kommentar