Sand under fötterna

I dag har jag haft sand under fötterna igen. Äntligen! Det var första gången på hela februari vilket måste vara mitt längsta uppehåll någonsin.  Det märktes visserligen också. Började med några bra bollar och bra armdrag men sen blev det mest kokos. Lite ofokuserat och väldigt dålig tajming hela tiden men det gjorde liksom inte så mycket. Jag var glad bara över att kunna träna igen och ville mest vara där. Knät drog till lite på slutet och jag tog det säkra före det osäkra och satte mig vid sidan om. Då hade jag ändå på något märkligt, mirakulöst sätt vunnit alla mina små minimatcher som vi spelade. Nu är knät som vanligt igen och jag hoppas på goda tider framöver! Träningsvärken? Den lever och frodas. Jag stapplar omkring hemma likt quasimodo. Imorn ska jag ha en riktigt skön vilodag!

Från akrobatik till Bulgarian Bags

När min klocka ringde klockan 07 i morse, en lördag morgon, funderade jag allvarligt över mitt sätt att ta beslut. Redan kvällen innan hade jag lust att ställa in lördagens yogaplaner som ingick i dagens konvent på PlanetFitness. Men 1) Jag hade bestämt med Ulrika och man lämnar inte sin kompis i sticket för att man "inte är sugen" 2) Särskilt inte när kompisen hakat på IntervallFlex fast att samma kompis träningsvärk gjorde att hon inte kunde röra armarna eller någon kroppsdel alls direkt 3) Så min egen träningsvärk fick jag helt enkelt leva mig igenom. Att det var lördag morgon och att mina tidiga morgnar avlöser varandra i ett rasande tempo var bara att acceptera.

Väl framme på PlanetFitness var det så dags för en timma AcroYoga med Sofia Brorson. Jag kan tillägga att jag inte riktigt hade kopplat att "acro" stod för akrobatik när jag anmälde mig. Det man inte har i huvudet får man ha i benen gällde alltså i allra högsta grad. När Sofia började prata om att stå på händer och lyfta sig själv ville jag krypa ur mitt eget skinn. Kliva ut ur sin comfort zone! Bah. Varför då? Varför göra saker man inte vill? Till vilken nytta? Jag resonerade irriterat med mig själv.

Vi värmde upp med ganska tuffa yogaövningar som jag tror påminde om Ashtangayoga och som sen allt mer började likna Rocket. Sen var det dags för akrobatik och minsann, nog stod jag på händer och nog "flög" jag ovanför Ulrika som var den mest avancerade positionen. Det var jäkligt kul och med facit i hand kom jag ihåg precis varför man ska kliva ur sin comfort zone! Man lär sig en jäkla massa om sig själv och att lyckas med en svår utmaning och dessutom ha roligt under tiden skapar massor av energi och glädje.

Efteråt blev det fika och lunch framför skid-vm innan vi körde igång med Bulgarian Bags i kombination med TRX för Patric Westerlund. En riktigt tuff genomkörare som kombinerade både styrka, kordination och rörlighet - och så lite puls förstås! Fick tips på några riktigt bra TRX-övningar som jag ska plocka med mig till gymmet. Ett jättekul pass jag gärna hade kört fler gånger. Mitt i passet kom Patric på att han kände igen mig sen jag var på Planet Fitness med Sofy för ganska exakt ett år sedan och omnämnt honom som en läskig indian i min blogg. Grattis Erika. Läs om min första bulgariska upplevelse här.

Eftersom jag redan innan allt det här hade träningsvärken from hell och precis kommit igång igen efter skada och sjukdom valde jag att skippa vatten-crossfit, stretcha länge, äta en banan, duscha och basta. Det ni! Efter The Nike Blast landade jag hos naprapaten och är inte helt fri än. Inga upprepningar av det tack så mycket. Patric om du läser det här, jag kan i normala fall göra jumping squats med en bulgarian bag på ryggen. Jag vill bara inte utmana ödet just nu...

Om PlanetFitness låg närmare skulle jag definitivt överväga att träna där. De har massa nya, spännande klasser på vårschemat. Tyvärr får konventet som hade grymma instruktörer och riktigt bra klasser (fem av fem stjärnor!) ett riktigt stort minus för lunchen som ingick. Några ängsliga små kycklingbitar, närmare bestämt två stycken, låg tillsammans med en klick bulgur och några försiktiga blad isbergssallad i en platsförpackning. Tycker PlanetFitness att det är en bra lunch för en dag fylld av tuff träning? Lägg hellre på 50 spänn och ge deltagarna vettig mat! Det där gav riktigt dåliga signaler om vad PlanetFitness tycker att man ska äta till lunch när man tränar. De tycker säkert att man ska komplettera med egna grejer men som sagt. Inga bra signaler om man frågar mig.

AcroYoga

Jag och Ulrika är på Planet Fitness hela dagen idag. Här kör vi AcroYoga. Strike a pose! Alla details kommer ikväll. Vi laddar för BulgarianBags nu!

Little Miss Sparris?

07:00 i morse klev jag upp på löpbandet på Idrottsskadecentrum. Löpning är verkligen inte min grej tänkte jag stilla. Snarare, jag hatar löpning. Särskilt klockan sju på morgonen och i uppförslut. Jag hade laddat med bra frukost innan. Nyheterna hade inte ens dragit igång när jag var uppe i morse... Tur var det, frukosten alltså, för sen väntade ett tufft fyspass.

Uppe hos mig igen efter fyspass tidigt på morgonen!

Jag var redan rejält mör i armarna från kvällen innan och mitt och Ulrikas tabatapass. Jag la mig tidigt och tillbringade närmare 9 h i sängen men vad hjälper det när det blåser halv storm mitt i stan och jag vaknade hela tiden. Annars är mycket sömn och mycket bra mat hur jag får träningen att funka.

Med Soheil körde jag benstyrka i olika ytterlägen med vikter och skivstång och det blev flera varianter på utfallssteg. Det är svårt att få kraft i de där ytterlägena men också precis vad som behövs - t ex på en beachplan... Jag gjorde även styrkestötar och var övertygad om att mina armar skulle vika sig och stången falla ner och döda mig. Typ. Armarna var redan helt slut från igår och annars hade det nog gått lite bättre. "Jag körde tabataintervaller igår på gymmet, chins" pep jag fram mellan nåt av seten som ursäkt.

Efteråt stapplade jag upp till mig och åt mer frukost. Nu framme på jobbet med väldigt darriga armar. Det är jobbigt att knappa på ett tangentbord, om ni förstår.

Kommentar från Soheil i morse: Ja du är ju mycket mer explosiv än uthållig. Dagens understatement.

Recept på en bra torsdag

Ta först en bra kompis, välj sen ut ett bra gym och lite träning som ni gillar, avsluta med en milkshake från Squeezed Up. Blanda och njut och du har en grym torsdag med massor av vardagslyx!

Darriga armar och med näppe ett inte allt
för suddigt foto!

Jag och Ulrika klev in på Friskis City med planen att köra ett crossfitpass inspirerade av onsdagens pass på CrossFitNordic. 10 pullups, 8 stångrodd, 6 evil weheel och 20 jämfota sidhopp över stången.  Gör fem varv av ovan på tid med 30 sek vila mellan varje. Ganska svettigt. Väl framme var dock gymmet ganska fullbelagt med nyårslöften och vi fick modifiera vårt program lite och körde tabataintervaller istället efter uppvärmning på löpbandet.  (Tabataintervaller är korta maximalintensiva 20 sekundersintevaller som följs av 10 sekunders vila. Intevallerna upprepas 8 gånger och ger en total träningstid på 4 minuter). Redan på löpbandet njöt jag av att vara tillbaka i matchen. Skönt med puls! Träningspuls istället för feberpuls.

Dagens pass - Alltså 20 sekunder per övning och sen 10 sek vila. Upprepa åtta gånger per övning.
Pullups (på crossfitspråk - chins säger alla andra). Började snyggt. Kände mig stark. Kan snart lyfta mig själv! Varenda muskelfäste värkte mot slutet och det hände inte mycket.
Evil wheel. Konstig övning. Fick inte alls någon muskelkontakt.
Stångrodd. Kändes grymt i dag. Tog verkligen precis som det skulle. Kändes kul!
Knees to elbows. Var mer trött i armar och ben än i magen. Blev lite konstigt.

Eftersom magen inte riktigt fått jobba sådär som vi velat körde vi lite bålstabilitet i TRX-banden. Tjejen som hade workshopen i kettlebells vi var på i slutet av januari var där och gav oss några riktigt bra tips på tuffa plankövningar. Nu kändes det minsann. Härligt!

På vägen hem darrade armarna och jag kände mig plötsligt grymt trött. Det där passet tog! Hann precis in på Squeezed Up innan de stängde och köpte en Madagaskar Milkshake. Madagaskarvanilj, frozenyoghurt, banan och mjölk. Boostade den med rågflingor och wheyprotein. Så. Jäkla. Gott. Killen i kassan gav mig dessutom en stor storlek istället för medium och bjöd på boosten också. Shysst. Ibland älskar jag extra mycket att bo i stan!

God damn Hellner! Träningstaggad!

Alldeles galet bra åkt av Hellner i sprintfinalen i VM! Oh my. Nu är jag taggad till tänderna för min nypremiär på gymmet ikväll! Skulle nästan kunna köra intervaller i en evighet efter det åket. Snart är jag i alla fall på väg till gymmet tillsammans med Ulrika. Vi ska köra ett eget komponerat pass med influenser från TRX och crossfit! Omdöme kommer senare ikväll. Gissar att det blir högintensivt så det duger. Yeah yeah wow wow!

Tjuvik på dagens pass ...

LifeGene

I dag har jag signat upp mig på att delta i LifeGene's stora forskningsprojekt. Jag läste om det för första gången i höstas och har funderat fram och tillbaka. I dag gjorde jag slag i saken efter att ha läst om det i Melas blogg. LifeGene är ett unikt forskningsprojekt för att få bättre kunskap om hur våra gener, vår omgivning och vårt sätt att leva påverkar vår hälsa. Läs mer om deras forskning här.

Jag har fyllt i en omfattande enkät online och har min första tid hos dem inbokad den 30 mars. LifeGene verkar omåttligt poppis för det var nästan helt fullt fram till dess. Då kommer jag i alla fall att få reda på följande.

• Längd
• Midje- höft- och bröstkorgsmått
• Vikt
• Fettfördelning i kroppen (ett komplett BMI ingår)
• Blodtryck och puls  
• Hörsel

Resultaten från de fysiska mätningarna får jag veta direkt efter att mätningarna är gjorda. Analyser av nedan får jag efter en vecka på min personligaLifeGene-sida.

• Hemoglobin
• Långtidssocker (IFCC)
• Snabbsänka (CRP)
• Njurvärde (Kreatinin)
• Kolesterol
• Apolipoprotein A1
• Apolipoprotein

I startgroparna

Jag har skaffat mig en ny vana. Den innebär att jag svänger förbi Squeezed Up Juicebar på luncherna och köper galet goda smoothies och juicer. Igår blev det färskpressad passionsfrukt, mango, ananas och kokos - en Passion Beach. I dag drack jag en Granada som innehåller frozen yoghurt, äpple, kanel, kardemumma och äppeljuice. Himmelskt. Varje dag har jag en ny bra ursäkt (dom är ju trots allt inte direkt billiga). Igår boostade jag immunförsvaret och i dag fick jag en belöning för att jag stod ut med "massage" och nålar på Idrottsskadecentrum för mitt pajade lår/knä tidigt i morse. Den traditionen som jag har, att göra något mysigt efter något inte lika mysigt, har jag fått av mamma. Efter tandläkarbesöken när jag var liten gick vi alltid och fikade efteråt bara vi två. Nåt inte så kul omvandlades till något ganska bra! Jag gillar.

På fredag blir det fysträning och sen en sista vända på onsdag nästa vecka innan jag åker till Åre på torsdag. Då ska både jag och knät vara så redo man bara kan vara! Jag känner på mig att mars kommer att bli en helt fantastisk månad i jämförelse med februari. Då blir det här en utmanande träningsblogg igen! Men innan mars är här kommer jag hinna med romerska ringar med Ulrika på gymmet och ett träningskonvent på PlanetFitness bland annat med crossfit.. i vattnet. Stay put!

 

Här blir jag stretchad av Lisa i franska alperna. Lisa är också naprapat och det här påminner om den ena stretchen jag får hos Soheil. Här under mindre seriösa former kanske.

Back to the Beach

Turnéschemat för Back to the Beach har dykt upp och jag längtar alldeles galet mycket efter sommaren och spel på Sveriges skönaste stränder, efter flipflops, vattenflaskor, solglasögon, blåbärssoppa, sand, salt och en fleecetröja efteråt på kvällen. Hela schemat finns här! Längtar efter att spela så att jag har svårt att sitta still.

Jag (med bollen) och Anneli gick till kvartsfinal i Back to the Beach på Böda sand, Öland förra sommaren. Strålande sol och nästan 30 grader varmt varje dag i en vecka. En vecka med BeachCamp. Kolla på bilderna i bannern från förra året och fatta själva. (Klicka på bannern för att se bildspelet). Jag är själv med på en bild där nånstans från när jag och Jens spelade mixed. Också kvartsfinal.

Ge mig d-vitamin. Nu.

Erika VS förkylning 1-0

Vinterpromenad klockan 07 på väg till jobbet i morse. Strålande! Här är jag precis framme. Borde ju ha fotat utomhus men glömde bort i och med hänförelse över hur vackert Stockholm är.

Fy mig!

I helgen kollade jag och en hög med tjejer på Melodifestivalen hos Katten. Katten hade bakat pizza på dinkelbotten och gjort delikat efterrätt och så drack vi en massa bubbel med jordgubbar i. Som det ska vara med andra ord.

Bild från nyheter24

Melodifestivalen i alla fall. Marie Serneholt hann knappt dyka upp i bild innan hon blev utbuad av oss allihopa. Över hur hon såg ut. De första kommentarerna gällde hennes armar. Hon var för vältränad, hon såg ut som en karl till och med. Och klänningen då! Den var också fruktansvärd. Den dolde tydligen alla kvinnliga former och var helt fel. Och håret. Det passade inte till de där muskulösa armarna och hon såg för stel ut. Sen drog Marie efter andan och sa välkomna. Ungefär. Vissa av kommentarerna var mina, vissa var någon av de andras. Ingen var bättre än någon annan i den där soffan.

Bredvid henne stod den där lilla mannen, jag vad heter han egentligen? Om honom sades inte ett ord.

Sådär fortsatte kvällen. Tjejerna blev dissekerade ner i minsta detalj och Shirley hade för tjocka ben för sådana där glansiga tights. Med tillägget att hon inte var tjock men att hon borde ha något mer smickrande på sig. Om killarnas sa inte ett ord. Jo han plutten på slutet var förstås jättesöt. Men grabbarna i Playtones som också gick vidare då. Hur snygga var dom? Var inte dom egentligen skitfula och hade skitfula kläder? Men de fick omdömet "roliga" av soffan på Kungsholmen. Visst, det är enklare att kommentera en tjej för hon har alltid en mer utstuderad frisyr, mer smink, andra kläder, ja helt enkelt mer styling men just det bevisar ju bara det jag kommer till nu.

Så ska det inte vara. Och så här måndagen veckan efter skäms jag. Jag är så lurad. Jag har gått på hela samhällsbluffen. Att tjejer bara är värda något om dom är snygga. Att vara snygg bara är att se ut på ett visst sätt. Att det är allt som räknas, i alla fall till att börja med. Snacka om att smidigt förminska och oskadliggöra. Jag har gått på bluffen om att tjejer ska vara så satans sexiga att se på men gud nåde den tjej som själv vill ligga lite. Då är hon ju slampig. Och det värsta av allt, det är tjejer som hackar på andra tjejer. Tjejer som inte ställer upp för varandra. Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte som inte hjälper varandra. Sån är inte jag. Sån vill inte jag vara. Så vad fan var det där om? Jag vill ju till och med själv vara vältränad. Vi var bergis avundsjuka hela högen!

Fy skäms på mig och fy skäms på allihopa. Jag har ju redan gått igenom det här en gång tidigare!

Starka ben check. Tjejer ska ha starka ben. OK?

Jag kan fortfarande inte träna utan känner mig bara som en disktrasa på tork. Som kompensation vägrar jag ta av mig träningskläderna efter dagens aktivitet (se nedan). Jag ser iaf sportig ut! Saknar mina träningskläder.

Modellera

I dag ska jag fotas, jag menar "plåtas" som det heter i branschen för lite bilder som Friskis & Svettis ska använda. Jag är väl den där urtypen av den blonda, sportiga tjejen som är lagom söt, inte för snygg, inte för ful och lagom vältränad. Lite som Friskis kanske...  Lagom. And so I was hired.

Jag är redo för avfärd i en massa olika kläder från Nike (eftersom jag varit först skadad och sen sjuk ända sen The Nike Blast sista helgen i januari har jag mycket nytt som inte fått se solens ljus än!) Jag tror det är första gången jag beger mig iväg med träningskläder och läppglans på samma gång. Februari har varit en dålig månad på träningsfronten i och med ovan nämnda skador och sjukdomar. Jag hade hellre dykt upp till min foto shoot nytränad och lite solbränd. Känner mig mer som en hög modellera i någon ljus nyans. Tur det finns något som heter retusch.

Men så har ju Katten sedan länge förutspått en ny karriär för mig och henne...

Det är när du vilar som du känner hur du egentligen mår

Rekommenderar alla att läsa det här kloka blogginlägget om träning och vila, om överträning och endorfiner. Eller som jag själv kallar det - träningsberoende. Som vilket beroende som helst skapar det kickar. Såhär sa Per Elofsson till Erik som varit på väg mot överträning i Mitt liv som Hellner. 

"Kroppen lurar dig Erik. Endorfinerna du får om du tränar medan du egentligen är för sliten gör att du känner dig ganska pigg under träningen, det är när du vilar som du känner hur du egentligen mår, när endorfinerna kickar ur igen."

Det är samma sak som med en skada. Det är inte alltid under träning som det gör mest ont eftersom adrenalin är en perfekt smärtdämpare, men efteråt, då känns det... Talar av egen erfarenhet.

Men läs Ulrikas kloka ord också!

Mycket träning kräver mycket vila. Jag är den där högen
i bakgrunden av bilden....

Obs: Inte att blanda ihop med hjärnans kamp mot kroppen under ett svettigt träningspass. Den strejkar oftast före benen och ska inte ges för mycket utrymme.

Hemgjord ostkaka

Ikväll har jag piggnat till lite men jag skickade ändå pappa till ICA för att handla åt mig. Det som fanns i kassarna när han kom hit var bland annat ingredienser till hemgjord ostkaka! Fick tipset här men har modifierat receptet lite.

Ostkaka in the making

Du behöver
500 gram keso
2,5 dl mjölk eller grädde (jag använde mellanmjölk)
0,5 dl mandelmjöl (man kan såklart ta vanligt vetemjöl också men mandelmjöl innehåller bra fetter, mycket protein och lite dåliga kollisar)
0,25 dl socker
2 ägg

Precis som Ella hade jag i en hel del kardemumma också. Vaniljsockret ska dock ha gjort sitt förra hösten enligt botten på förpackningen så jag skippade det.

Blanda allt i en bunke, ha i mjölken/grädden sist och häll ut det i en ugnsfast form, inte för tjockt lager. 225 grader i ugnen, ca 45 minuter. Om ostkakan får för mycket färg på slutet, sätt på ugnsfolie.

Jag tyckte det verkade väldigt såsigt när jag stoppade in ostkakan i ugnen men den tog sig. Smarrigt som bara den och räknar man bort sockret är den riktigt nyttig. Servera med hallon och en klick vispad grädde!

Grönt te, värmeljus, bra bok. Vinter utanför fönstret. Pälsboll i soffan.

Träningskonvent på Planet Fitness

Nu är jag anmäld till Planet Fitness gruppträningskonvent den 26 februari!  Ska du vara med?

Mellan 09 och 16 kommer jag att vara med på:

AcroYoga - Sofia Brorsson
Cykel "Mind over body" - Elisabeth Samuelsson
TRX/BB - Patric Westerlund
Vatten CrossFit -Patric Westerlund
Bosu Cardio Challenge - Sara Olsson

Inklusive lunchpaus förstås! Hade jag litat mer på knät hade det blivit vanlig crossfit eller kettlebells också och parkour men det här känns också som ett strålande upplägg.

Jag tränar inte på Planet Fitness i vanliga fall utan på Friskis men har verkligen bara fått positiva känslor för Planet Fitness också. Jag körde crossfit där (med bulgarian bags!) för Patric Westerlund för ungefär ett år sedan och det var verkligen grymt kul. Fint och fräscht är det också och jag vet att de ibland kört sina crossfitklasser utomhus! Har inte testat gymmet men vem vill inte ha en pool på gymmet? Men smakar det så kostar det och eftersom jag framför allt vill ha ett bra gym och som ligger nära kommer jag inte att byta. Och pengarna jag sparar går till CrossFitNordic istället förutom mitt beachspelande. Men ett heldagskonvent, jätteskoj!

Annorlunda lunch

Passar på att äta lite goda grejer som inte passar så bra i en matlåda när jag är hemma! Halloumiost, det godaste av allt på tallriken, ekologisk aubergine, avokado, spenat och tomat och några skivor italiensk lufttorkad skinka. Mellanmjölk till det, som jag i princip dricker till allt. Gott! Stekte halloumin och auberginen tillsammans i lite kokosfett (utan kokossmak). Grymt bra att steka i, och dessutom väldigt nyttigt!

Alpina VM

Fördelen med att vara sjuk är att man kan följa Alpina VM med gott samvete!

Någon behöver sol tror jag

Det är lite radioskugga på bloggen just nu eftersom jag har strandat hemma i en förkylning. Mitt immunförsvar är märkligt, märkligare än mina knän till och med. Jag borde vara mycket friskare med tanke på hur hälsosamt jag lever men icke. Försöker boosta mig varje dag med precis allt som är bra för immunförsvaret och även om jag inte varit förkyld på några månader nu och slagit något slags personbästa hamnar jag alltid här igen. Nu funderar jag över d-vitamin som det talas allt mer om, hur viktigt det är för immunförsvaret (och en massa andra grejer). Läste Illustrerad Vetenskap igår kväll och en några andra artiklar och ska snart knappa hem d-vitamintillskott och mer omega3 eftersom det är en fettlöslig vitamin. Jag äter ju inte fisk hur gärna jag än skulle vilja. Allra bäst är sol, precis som att riktig mat är bättre än tillskott, men nu finns det ju ingen sol i Sverige såhär års. Och att försöka få i sig de nya rekommendationerna genom mat? Det rör sig om ett kilo lax om dagen eller 15 liter d-vitaminberikad mjölk.

Zink är en annan bra grej för immunförsvaret men eftersom jag äter 2-4 ägg om dagen och dricker mycket grönt te trodde jag att jag var safe!

Nästa vecka tänker jag vara Super woman och köra crossfit med bra knä (inte haft ont på tre dagar) och frisk hals!  Då ni!

Ishockey, ny karriär?

I dag intervjuar jag Niklas Wikegård! Ser väl inte ut som att jag gjort annat än spelat hockey?

Mjölksyra i benen!

07:15 i morse (på Idrottsskadecentrum) gjorde jag djupa knäböj på bosuboll och marklyft med hantlar, 15 kg i varje hand! Många repetitioner och jag både svettades (efter tio minuters löpning i brant uppförslut om inte annat) och fick mjölksyra! Underbart! Ute gnistrade snön i solen. Avslutade med mördande stretch. Och det bästa av allt - jag kände inget i knät och gör det fortfarande inte. Typiskt för PFSS. Upp och ner. Igår hade jag inte fixat några knäböj. I alla fall var det underbart att få använda benen igen!

Senare: Inlägget skrevs med matta ben på tunnelbanan. Framme vid Kungsträdgården stod båda rulltrapporna stilla. Det var en utmaning som hette duga att knata hela vägen upp denna morgon vill jag lova. Ni vet hur lång den rulltrappan är va? Och jag hade kört ben för första gången på två veckor. Ändå var jag först upp av alla. Halleluja.

Frukost!

Frukost är mitt absoluta favoritmål på dagen. Jag skulle kunna äta frukost till lunch och middag också - och gör det ibland... I dag var jag dock inte sugen på några pannkakor med vare sig jordnötssmör eller kokos utan en vanlig hederlig frukost.

Verums hälsofil med Pauluns müsli med äpple och kanel (jag strösslade på extra med linfrön och pumpafrön fast att det finns i müslin också). Surdegsbröd med bregott och prästost. Ett ägg. Pauluns superjuice med blåbär och acai. En grapefrukt och en kiwi. Och så två omega3-kapslar till hon som inte äter fisk.

Skulle vilja prova Pauluns nya müsli med russin och kakao, låter smaskens! Jag har letat efter hans Superflingor också men inte hittat dem i någon butik.

Status knä: Känns som att jag är tillbaka på ruta ett för hundrade gången. Inte mycket mer att säga om det. Inte som att jag gick all in på dansgolvet på bröllopet igår heller. Jag och Daniel dansade vals men sen var jag mest förlorad i diskussioner om löpning med Sara, Kenth och Fridas Daniel. Kändes ovant att inte äga dansgolvet men nu kan jag nog det mesta om löpning och pannben istället, inte mig emot! Vem som gifte sig? Sofy!

Göre sig lika bra i festklänning som i löpartights

I dag är jag en helt annan Erika. Bröllop väntar och bara min strålande klänning i tyll och siden fattas!

Oh-rey!

Tänkte bara tala om att knät är mycket bättre i dag igen, trots idiotiska spinningpass i onsdags. Tjoho! I morse var jag hos Soheil men skillnaden efter "massage", stretch och tre nålar under knät var inte lika häpnadsväckande den här gången eftersom det här var första morgonen och natten jag faktiskt inte vaknade av att jag hade ont. Vilken wow-känsla! Soheil tror att jag kan åka skidor i Åre första helgen i mars också. Och skriver man det i bloggen måste det ju hända, right. Jag fortsätter hänga på Idrottsskadecentrum även nästa vecka och drar igång rehabträning då också. Ska bli härligt att göra något med benen igen! Även om det är rehab bara.

Fram till Åre planerar jag bara vila i kombination med rehab oavsett hur bra knät känns och sen blir det en dags skidåkning av tre. De andra dagarna tänker jag islandshäst, spa och kanske längdskidor?

Förra våren i Åre med mina grymma kollegor! Skoter,
skiåkning och afterski på Fjällgår'n

Aka kroppsskulptris

Börjar känna mig som värsta kroppsskulptören. Om ett sånt ord finns. Lite kolhydrater och mycket styrketräning. Om du inte har läst den här bloggen så mycket innan älskar jag egentligen havregrynsgröt och att spela beachvolley. Men med skadat knä finns inte så mycket annat att slipa på än chinsen och sixpacket. Därav kroppsskulptör-känslan. Spänst, snabbhet eller bara uthållighet - forget it tills vidare!

Kattens ben i löpartights och mina i yoga(!)brallor

I kväll har jag och Katten kört ett finfint överkroppspass på Friskis Lindhagen. Kokospannkakorna gav grym mättnad och energi, över förväntan!

• 10 minuter uppvärmning i roddmaskin
• Draken med tåhävning (Tycker dock inte den där killen gör så snygga drakar but you get the point)
• Axelmördaren (Fast numera med 6 kg - det tar sig!)
• Sittande rodd
• Tricepspress med rep
• En grym ryggövning som tar hela baksida rygg. Omvänd bröstpress skulle man kunna kalla det.
• Rygglyft
• Helikopter
• Chins, dips och pullups i superset
• Siutps på bosuboll
• Skalbaggen. Jag har döpt den själv. Utgångspositionen är plankan med smalbenen på en pilatesboll. Dra/rulla in bollen under magen med fötterna och putta ut den igen.
• Plankan
• Avslutade med 10 min snabb gång på löpbandet innan jag blev rädd för att knät inte skulle palla det heller och kastade mig av.

Ett stort glas mjölk på det, skål!

Kokospannkakor

Ingredienser till ungefär fyra pannkisar

1 dl mandelmjöl* (går fint att mixa eget mjöl av mandlar).

1 dl kokosflingor

3  st ägg

En skvätt grädde

Jag hade ingen grädde hemma visade det sig och fick ta mjölk istället. Jag stekte dem i kokosfett och serverade med kiwi, hallon och blåbär. Jättegott! Vispad grädde hade varit pricken över i!

Kokospannkakor hör till paleofamiljen. Jag äter dock inte utifrån någon särskild diet utan äter det jag anser mig behöva och det jag tycker är gott. Kokos älskar jag. Dagens under statement.

*Mandelmjöl innehåller 19 gram protein och 53 gram fett per 100 gram jämfört med bara 5 gram kolhydrater. Det påminner alltså inte så mycket om vanligt mjöl.

På väg till jobbet...

 

Det var en jäkligt dålig idé att gå på spinning igår.

Nya rutiner men ändå endorfiner!

Ikväll hade jag stora planer för mitt knä - relativt sett alltså. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass eftersom knät har börjat kännas lite bättre. Eller så har jag bara ledsnat på att ha ont. Spinning har hittills alltid funkat bra, med mitt andra knä och den skadan (suck!) Det funkade inte lika bra ikväll. Det gjorde inte direkt ont men jag kände liksom att det var nåt som inte var helt 100. Besviket höll jag därför både motståndet och tempot nere. Det var ändå ett ganska dåligt pass med en ledare vars peppande gick ut på att flåsa som en blåval då och då och låtarna till intervallerna, det fanns ju liksom inget beat? Nåja, en knapp timmas cykel blev det i alla fall och sen klev jag upp på gymmet istället. Hade ganska ont i knät insåg jag när jag stapplade av cykeln och jag svor för mig själv. Jag längtar efter maxpuls och blodsmak. Och mjölksyra! Jag var i alla fall ganska svettig. Alltid något.

Hur blev det såhär? Jag har inte isat ett knä
sen mina friidrottsdagar i USA. Med andra ord
för 10 år sedan.

Innan spinningen hade jag bränt av GymGlams coreträning a 17 minuter men jag var liksom inte nöjd trots att den alltid biter bra i magen. Inte efter det där mespasset! Gjorde tre set knees to elbows med 15, 12 och 11 repetitioner och avslutade i chinsräcket. Gjorde chins, dips och pullups i superset, tre stycken set inklusive ett uppvärmningsset. 6, 8 och 7 repetitioner i respektive övning. Jag kände mig riktigt stark! Nu känns det som att jag börjar lyfta mig själv och kan ta i, istället för att långsamt dra mig uppåt med påskjut av en vikt. En ny känsla är på ingång.

När jag klev ut från gymmet kände jag något förvånat träningslyckan strömma genom mig. Så underbart! Och jag var helt oförberedd. Tacksamt kände jag den där speciella lyckokänslan och tänkte att det är ju fantastiskt att man kan känna så trots det skadade knät. Seglade upp till mig på små moln och kände leendet breda ut sig och fattade ingenting.

Jag stretchade lite extra och åt ett par knäckemackor med lufttorkad skinka medan jag la en påse fryst spenat på knät. Den fick ligga där i 10 minuter och efter en varm dusch kändes det riktigt bra. Märkligt.

Nu är det dansk tv på SVT och jag äter coltingpannkakor med massor av frukt. Jag saknar beachen oerhört och jag längtar till crossfitten också, men annars mår jag ganska gott! Och knät gör inte ont, just nu.

Snälla flickor kommer till himlen, andra kommer hur långt som helst

Jag läste en kommentar i Anna Haags skidblogg till hennes senaste inlägg om SM och hennes guldmedalj. Roy tycker att skidtjejerna får sig tillskrivna onödigt mycket gulliga attribut, söta egenskaper som han är ganska tveksam till att de egentligen besitter. Istället för att beskriva Anna Haag som en söt och charmig tjej tror Roy att definitionen "bad ass skiier" är mer lämplig. Hurra Roy! Jag kan bara hålla med. Idrottstjejer på elitnivå kan knappast vara några väna älvor dygnet runt. Då hade dom aldrig varit där dom är i dag - samma sak som för vilken karriärkvinna som helst. Anna Haag och Charlotte Kalla kan säkert vara jättetrevliga och så vidare, det betvivlar jag inte en sekund, men det irriterar mig att man alltid ska förminska tjejer till något rart att se på - krasst sett, oavsett vad de presterar! Det spelar liksom ingen roll om det är reklam för jeans eller skidåkare i landslaget tydligen. Tjejer måste förminskas och ofarliggöras. Tjejer blir så mycket lättare att tycka om då, så mycket mer folkkära och liksom går hem i stugorna om dom är söta, snälla och gulliga. För givetvis är det media som skapar den här bilden precis som att medier alltid och fortfarande är de som skapar och bibehåller könsroller. Jag blir rätt så provocerad!

En bad ass skier? Bilden är lånad från Anna Haags hemsida.

Saxat från Roys kommentar: I morse t ex satt Expressens Mats Olsson i morgontevesoffan och sa ”Jag måste bara få säga att jag är lite kär i Hanna Falk”. Hur ska vi reagera på detta? Ska vi säga: ”Aaah. vad fint.” Eller ska vi skratta ”hö hö hö”? Charlotte Kalla har väl redan fått höra en miljon gånger att hon har ett ”strålande leende”, och Anna Haag beskrivs alltid som ”söt och charmig”. I Haags fall var det ju så att ett par teve-framträdanden i samband med OS ”stämplade” henne som ”söt, naturlig och charmig”. Missförstå mig inte – det är inte fel att vara glad, öppen, leende, generös, ödmjuk och vänlig. Det är verkligen goda egenskaper. Men ibland skapas en sockersöt bild som har väldigt lite med elit-verkligheten att göra. Det här kommer väl delvis från fördomar och inskränkthet angående hur unga tjejer är och förväntas vara.

Men det är inte charm och leende som har gjort att man hittar OS-medaljer hemma i skåpen hos Kalla och Haag. Jag skulle vilja väga upp bilden och säga, med lite humoristisk distans, att exempelvis Anna Haag är en ”bad-ass-skier”. A sweet badass – yes, but still a bad-ass-skier. 

Alltså – jag känner respekt och beundran inför professionalismen, integriteten, tuffheten. Hon är stenhård, tar ingen skit. är ett fullblodsproffs. Kan vi inte börja med att nämna detta, och först därefter kommentera charmen och leendet? Jag tycker att både Charlotte och Anna ska våga visa fler sidor av sina personligheter. De är inga dockor. De är bad-ass-skiers som vinner OS-medaljer. De är inga sagofigurer. De är verkliga människor. Och verkligt grymma skid-stjärnor!

Måndagen som blev lite som lördag

Det är måndag och klockan har passerat 22:30. Gästerna har gått hem och diskmaskinen är laddad. Mitt löfte om att sova tidigt har spruckit. Det känns mer som en skön lördag än en måndagkväll. Ändå gilla på det!

Jag och Katten har svettats en dryg timma på gymmet i afton och avslutat med middag, massor av snack och dessert hemma hos mig. Som det ska vara! Katten har bytt gym och det är ju värt att fira alla gånger.

Kvällens program har sett ut enligt följande. Tre grymma axelmördande övningar a la Frida, sittande rodd, latsdrag, core träning i alla tänkbara varianter med pilatesbollarna (djupa coremuskler och sixpack-byggarna), rygglyft, helikopter och en final i chinsräcket med chins, dips och pullups i superset. Kvällens mest häpnadsveckande var nog ändå min final med rehabvarianten av knäböj. Det funkade och gjorde inte ont! Jag var helt bragd ut fattning men Katten som nog inte insett vidden av mina smärtor verkade inte lika exalterad.

Katten i chinsräcket medan Erika dokumenterar sina (trots allt fortfarande) starka ben...

Efteråt landade vi alltså hemma hos mig och lagade Meatzza, pizza utan pizzadeg. Jag kan avslöja att jag var mycket skeptisk men vår pizza med botten av lammfärs toppad med tomatsås, svamp, lufttorkad skinka och parmesan satt riktigt fint! Några gröna blad till och det hade varit ännu bättre. Till dessert blev det kiwi, hallon och mango ströslat med kokos!

Over and out! Kattens inlägg med shyssta chinsbilder kan ni läsa här!

Gymdags med Katten!

Good times ahead!

Happy me!

Började min vecka på Idrottsskadecentrum kl 07:30. Min öppningsreplik var "I'm back". Det var ungefär så det kändes. Att nu är jag här igen, med det andra knät. Jag var övertygad om att jag skulle få min dödsdom. (Ja, jag är ganska dramatisk av mig). Alternativt ingen dom alls. Efter att ha vridit och vänt på mig (kände mig som en klump PlayDough) och ställt hundra frågor konstaterade Soheil att det jag har är PFSS (patello-femoralt smärttillstånd). I och för sig också lite av en "icke diagnos" men att säga att jag var lycklig för att det inte är själva knät som är problemet (om han har rätt) är ett understatement. Själaglad är mer rätt ord.

Två till besök är inbokad den här veckan och jag ska stretchas och bli stucken med nålar och jag väntar med oerhörd spänning på resultatet. Soheil säger att ca tre gånger kommer att behövas sen kommer det att vara bra. Och om man skriver det i bloggen måste det ju hända, eller hur det var man brukade säga. Det kanske blir skidåkning om tre veckor i alla fall och ett årskort på CrossfitNordic?

Längdskidåkarna har sånna grymma pannben. Jag är sjukt imponerad. Ont, ont, ont och dom bara kör, kör, kör. Det är helt fantastiskt.

Söndagsfrukost!

Coltingpannkakor (banan, ägg, jordnötssmör) med blåbär, vispad grädde och lite kokos. Min favorit! Undrar om jag någonsin kommer att tröttna? Solen strålar och snart blir det Liljevalsch vårsalong!

Boosting

Skam den som ger sig. 60 minuter power walk runt Kungsholmen med solsken i blick. Gick i min egen värld med Sommarprat i öronen och ägnade andra människor och hundar ganska lite uppmärksamhet. Det enda jag reflekterade över som inte hade med mig själv att göra var att Sauconys "springa fort-skor"  är omåttligt poppis. Hemma möttes jag av ett nystädat hem (my doing) och rullade ut min yogamatta, eh jag menar strandhandduk. Jag måste verkligen köpa en riktig yogamatta... Körde GymGlams 17 min core som alltid är garanterat effektivt (men inte ens det oproblematiskt med pajat knä). Särskilt om man har 30 knees to elbows i ryggen (magen) från kvällen innan. Har liksom finare utsikt hemifrån också än på gymmet där jag inte har lust att vara hela tiden. Toppade med 10 X 3 armhävningar och tyckte att jag hade kvalat in som godkänd för mitt alternativa träningspass.  Crossfitten i morse som jag inte kunde köra på grund av knät hade ju tydligen varit grym och ett sånt pass som jag älskar. Men nu känner jag mig trots allt faktiskt lite träningstrött, skönt!

Glad men väldigt bländad!

Taggade till med vetskapens om dagens grymma, missade pass och har signat upp mig på passet kl 07:00 på tisdag, 18:30 på onsdag och 18:30 på torsdag. Nåt av de passen kan väl rimligen vara ett överkroppspass utan ben inbandade. Pretty please. Hoppas någon på CrossFitNordic läser det här. Hint.

Nu dags att övergå till mer sociala aktiviteter den här helgen!

Surare än min grapefrukt

Istället för att vara på väg mot Odenplan och dagens crossfitpass sitter jag framför vinterstudion och äter havregrynsgröt med blåbär och mjölk - och en grapefrukt vid sidan om. Också en bra start på helgen (om frukosten inte fick komplement av dikoflenak) men just nu kan jag inte tänka mig en bättre start på helgen än ett tungt och svettigt crossfitpass. Men jag är avanmäld. Helgens pass är hemliga och man har ingen aning om vad som väntar. Ingen idé att gå dit med andra ord ifall man skulle mötas av säg overhead squats och burbpees på schemat med ett skadat knä. Eftersom jag inte är där blir det säkert bara stångrodd och pullups.

Igår kväll var jag på gymmet med Jens. Ganska ambitiöst kl 19 en fredagskväll efter en timmas promenad om du frågar mig. Det blev draken, tre olika axelövningar, sittande rodd, chins, dips och pullups, knees to elbows och lite planka. Jag var totalt oinspirerad och ville bara köra ben. Jag älskar ben. Stora muskelgrupper som får hjärtat att jobba och övriga kroppen att svettas. Och så är starka ben så himla bra att ha. Särskilt om man ska åka skidor i Åre om tre veckor. Som det ser ut nu ser det inte ljust ut för skidåkandet. Jag tar en dikoflenak till.

Snart blir det en långpromenad följt av, tja, överkropp på gymmet? Jag är redan less.

Men det känns redan bättre efter att ha bokat tid hos Soheil på måndag morgon, mailat jobbet och sagt att jag efter det på vägen till jobbet går förbi vårdcentralen och ber om en remiss på röntgen - igen. Handlingskraft liksom. Målmedveten har jag i alla fall alltid varit, oavsett skadad. Biverkningarna från Dikoflenaken har dock redan gjort sig påminda. Mindre bra. Men om knät blir bra kan jag stå ut med eld i magen.

Knepen för att slippa förkylning

Om du vill slippa bli förkyld ska du träna, sova ordentligt och äta ungefär tre apelsiner om dagen. Det är slutsatsen i en avhandling som de berättade om på P1 i morse på min finfina promenad på väg till jobbet. Det är ju inga stora nyheter tänkte jag där jag gick och tittade på de nyvakna änderna vid strandkanten. Vissa hade faktiskt näbben under vingen fortfarande.

Men tydligen har det inte gjorts några tydliga studier på att c-vitamin faktiskt minskar risken för förkylningar tidigare. Men nu säger man sig alltså veta. Kvinnor som äter tre apelsiner om dagen, en tredjedels röd paprika och lite broccoli får i sig 200 milligram c-vitaminer via maten, och de hade 30 procent lägre risk att bli förkylda jämfört med de som bara fick i sig runt 100 milligram c-vitaminer per dag enligt studien. Några kosttillskott behövs alltså inte säger forskarna.

Om man rörde på sig minskade risken med 18 procent att bli förkyld. Har man ett stillasittande jobb handlar det om "ganska mycket aktivitet" (för att använda forskarnas ord), till exempel snabb cykling till jobbet en halv timme i vardera riktningen varje dag, och fortsatt aktivitet i hemmet i tre timmar med till exempel lek med barnen och bädda sängar. Tycker inte jag är precis mycket. Tidigare studier har bara gjorts på elitidrottare och deras immunförsvar tenderar istället att försvagas av all träning. Man ska med andra ord träna med måtta.

Den nattsömn som behövdes var 7-9 timmar för att kroppens immunförsvar skulle fungera på bästa sätt.

Sen skulle jag ju vilja tillägga vikten av återhämtning som inte bara handlar om sömn utan om att dra ner på tempot generellt och inte stressa. Höga halter av kortisol är ingen höjdare för immunförsvaret. Och så är det dom där berömda generna. Vi är alla olika. Jag vet personer som äter pasta och falukorv till lunch varje dag, inte äter en grönsak eller frukt, feströker och sover lite som aldrig är sjuka. Jag är ofta förkyld och lever enligt konstens alla regler, såatte.

Keep on walking

För att vara skadad-ish har jag ändå varit runt en del i dag. 45 min promenad i morse, en snabb vända tur och retur till NK på lunchen, 30 min X 2 i och med en tur och retur till en intervju och sen 45 min promenad hem igen ikväll. Nästan tre timmar totalt.  Faktum är att efter en 11 timmar lång jobbdag är jag ganska matt i pälsen, kommer mer än gärna inomhus, drar på mig mjukisarna och steker pannkisar. Tidigare i dag kändes det missade crossfitpasset som jordens undergång men inte längre. Hade tänkt gå till gymmet och trimma magen och ryggen och hänga i chinsräcket men jag känner inte för det. Dagens promenerande får duga och risken för hjärt- och kärlsjukdomar är i alla fall undanröjda.

Norr Mälarstrand var mörkt, plaskigt och stormigt ikväll och jag höll på att smälla min vilda Massimo Dutti påse rakt i ansiktet på Ella (tror jag) som var ute och marathontränade. Verkligen ambitiöst. Mötte ganska många löpare, särskilt med hänsyn till vädret. Det såg skönt ut att vara ute och springa faktiskt, alltså med tanke på känslan som fås efteråt. Själv hatar jag ju att springa och ska aldrig springa ett helt eller halvt maraton i hela mitt liv.

I slutet av april åker jag och mina kollegor till Miami och solar, badar, spelar beach och köper Converse-skor. Hade varit roligt att vara i sitt livs form då, det erkänner jag. Smäcker som en gasell på playan. Men, jag kommer att se ut ungefär som nu och vara ungefär lika stark. Kanske ska ägna tankeenergi åt något viktigare i livet istället för att fundera över hur snygg jag egentligen skulle kunna bli. Till exempel vad som menas med en glad kyckling?

Ni alla hör ju att jag snabbt behöver få ordning på knät och leva som vanligt igen.

Dagens lunch!

En "Chic Chicken" wrap. Ugnsgrillad svensk glad kycklingfilé, citron, nakenhavresallad med kidneybönor, timjan och gula russin. Blåbärschutney.
En "Blue" smoothie. Blåbär, banan, yoghurt, honung.
Å så en chokladbit på det! Också från Blueberry Lifestyle på NK - såklart var det där jag var i dag! Så. Jäkla. Smarrigt.

Torsdagens crossfitkalas

Uppvärmning 500 m rodd, teknikgenomgång och pullups (chins på crossfitspråk).

Passet
På tid 500m rodd.
Därefter max antal varv på 10 minuter av:
2 Strikta pull-ups
4 kipping pull-ups
4 Hantelhängfrivändning(2×24/16kg)
8 Liggande Fällkniv
Poäng= antal hela varv – hela tiotal sekunder över 1 minut. Ex. 8 varv – 5 (1:53 i rodden) = 3

Övrig teknikträning i Zercher squat

Den envisa geten i mig vill absolut köra. Det låter som ett alldeles grymt pass och jag är taggad till tänderna. Men jag är tveksam till om mitt knä över huvudtaget ens kan köra i en roddmaskin. Visst kommer det att gå om jag försöker men frågan är hur läkande det är? Jag menar på tid! Och sen är det det lilla kruxet med frivändningarna. Kan man liksom skippa knäböjandet tro? Eller få en annan övning, axelpress? Eller tycker dom att man är en idiot som kommer dit med bara ett funktionsdugligt ben? Nån extra teknikträning i zercher squat är ju inte att tänka på. Jag vet. Jag borde stanna hemma men jag vill verkligen inte det. Jag lovar, ni har ingen aning om hur arg jag faktiskt är...

I dag har jag vilat. Pliktskyldigt. Det känns som att jag inte kommer  kunna sova. Är rastlös nånting helt sanslöst. Hur hände det här med knät?

Tillfälligt ur funktion

Mitt högra knä är ur funktion. Det gör ont på nätterna, det gör ont att gå på plan mark, det gör väldigt ont att gå upp för trappor och det är tortyr att gå ner för en trappa. Mitt värsta knä har alltid varit det vänstra men från ingen stans (läs Nike Blast?) har höger knä börjar strejka. Vänster mår hur bra som helst. Jag gillar inte faktumet att båda knäna numera kan krångla. Jag gillar inte att det gör ont bara att gå, det har det aldrig gjort förut. Jag fattar faktiskt ingenting. Mina knän är väldigt konstiga.

Jag var i sandlådan igår kväll ändå envis som jag är. Jag lindade ihop höger knä ordentligt, dvs från halva låret och ner mot smalbenet. Det gjorde stor skillnad och vartefter jag blev varm gick det oftast ganska okej. Vi tränade slängningar och försvarsspel och ganska mycket anfall. Det var inte lika högt tempo som det brukar vilket passade mig utmärkt just igår. Bara under slängandet hade jag lust att amputera höger ben. Vi avslutade med brasseövningen men då var jag så varm att det funkade bra. Det gick till och med riktigt bra att spela! Och det var kul hela vägen. Jag tror att jag har en ganska bra idrottsgen. Jag håller liksom ångan uppe, har en tävlingsmänniska inom mig som oftast dyker upp utan att jag beter mig som en iller på speed, jag bara taggar till lite extra och ger aldrig upp eller tappar humöret (oftast inte!). Även om det inte går så bra brukar det mentala hålla. Det är en bra gen. Tack för den!

Men jag visste vad som komma skulle. Det räckte med att dra av lindan i sanden och knata bort till omklädningsrummet för att känna den egentliga smärtan och inte var det bättre i morse. Jag är ur funktion och träningssuget är inte på topp då. Jag tappar liksom motivationen lite när jag inte kan göra det jag gillar att göra. Typ spela beach och köra crossfit. Förut har promenerande och spinning alltid funkat fint, nu funkar ingenting. Ingen aning just nu om jag kommer tagga till eller inte och gå all in på magmusklerna eller hänga i chinsräcket var och varannan kväll en tid framöver. Vi får väl se! Just nu sitter jag och dricker te och jobbar och knät bara gapar om hur ont det gör.

Snart kanske jag kommer att se ut såhär om jag inte kan träna ben utan bara överkropp?

Träningen första månaden på året!

42 timmar och 50 min fördelade på 35 pass på månadens 31 dagar. Jag ger mig själv med beröm godkänt.
14 av passen har varit semi power walks till (ibland från) jobbet. Semi för att en riktig power walk ska gå fortare. Rask promenad - med Erikas mått.
Med andra ord 21 regelrätta "träningspass" och ett snitt på fem pass per vecka. Egentligen tror jag att jag landar på fyra pass fördelade mellan beach, crossfit och styrketräning men The Nike Blast höjer snittet och lägger på Functional Moves och yogaklasser. Nike-eventet var för övrigt en bra kickstart på året. Jag är frisk är sugen på att köra så det ryker i februari (men glöm inte knät och att stretcha och rehaba det som behövs!)

I februari vill jag se fler chins och pullups och gärna lite högre intensitet i vissa pass. Samtidigt vet jag att det sistnämnda kan vara en tuff kombo med långa dagar på jobbet och att jag gör rätt i att vara snäll mot mig själv. Att vara tuff mot mig själv är jag av bara farten.

Bland mina favoritsätt att träna - på en cykel.
Utomhus!

Kvitto på träning

Jag och en kollega skulle släpa en astung låda från repan bort till vår infohörna. Den var verkligen t u n g och lådan började gå sönder om vi försökte lyfta den. Medan den ena höll upp dörrarna fick den andra skjuta lådan med full kraft framåt, rättare sagt jag sköt lådan framåt. Min kollega orkade nämligen inte rubba lådan. Häpnadsväckande faktiskt. "Flytta på dig - jag gör!" Träning lönar sig! Älskar vardagskvitton.

Fast det här är bara uppvärmningen...

Godbitar jag behöver

Gillar den här tröjan (och många andra underställ) från Craft. Dom turas om att sitta på under jackan på väg till jobbet. Det blir varmt att gå i mitt tempo men duscha för att man har promenerat till jobbet, nä tack. Jag byter tröja på kontoret bara!  Jag luktar fortfarande blommig hudkräm ändå eftersom jag tillhör nån lyckligt lottad sort som aldrig luktar svett. Och Crafts underställ fixar bort fukten bra. Bättre än vanliga kläder och jag är alltid grymt varm på morgonen (och iskall på kvällarna). Vid båda tillfällena är underställ the shit, man varierar bara med olika mycket ovanpå.

Något morgontrött så där vid 07:45 framme
på kontoret...

Mindre lyckligt lottat är mitt knä. Smärta är enklaste sättet att sammanfatta det. Förmodligen överansträngt sedan i helgen men då borde det ju ha märkts i söndags. Näpp. Istället satte smärtan in med full styrka igår morse och i natt sov jag till och med dåligt för att det gjorde så ont. Minns inte när det hände sist. Har världens mest labila knän som dels turas om att göra ont och dels ibland tycks tåla vad som helst (skidåkning i år t ex som absolut inte funkade förra vintern) men nu inte grejade träning av mer vanlig karaktär. Ikväll tränar jag beach. Det är bara att hänga med knäna. Jag lovar att linda ihop er tight. Jag behöver er.