Nya rutiner men ändå endorfiner!

Ikväll hade jag stora planer för mitt knä - relativt sett alltså. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass eftersom knät har börjat kännas lite bättre. Eller så har jag bara ledsnat på att ha ont. Spinning har hittills alltid funkat bra, med mitt andra knä och den skadan (suck!) Det funkade inte lika bra ikväll. Det gjorde inte direkt ont men jag kände liksom att det var nåt som inte var helt 100. Besviket höll jag därför både motståndet och tempot nere. Det var ändå ett ganska dåligt pass med en ledare vars peppande gick ut på att flåsa som en blåval då och då och låtarna till intervallerna, det fanns ju liksom inget beat? Nåja, en knapp timmas cykel blev det i alla fall och sen klev jag upp på gymmet istället. Hade ganska ont i knät insåg jag när jag stapplade av cykeln och jag svor för mig själv. Jag längtar efter maxpuls och blodsmak. Och mjölksyra! Jag var i alla fall ganska svettig. Alltid något.

Hur blev det såhär? Jag har inte isat ett knä
sen mina friidrottsdagar i USA. Med andra ord
för 10 år sedan.

Innan spinningen hade jag bränt av GymGlams coreträning a 17 minuter men jag var liksom inte nöjd trots att den alltid biter bra i magen. Inte efter det där mespasset! Gjorde tre set knees to elbows med 15, 12 och 11 repetitioner och avslutade i chinsräcket. Gjorde chins, dips och pullups i superset, tre stycken set inklusive ett uppvärmningsset. 6, 8 och 7 repetitioner i respektive övning. Jag kände mig riktigt stark! Nu känns det som att jag börjar lyfta mig själv och kan ta i, istället för att långsamt dra mig uppåt med påskjut av en vikt. En ny känsla är på ingång.

När jag klev ut från gymmet kände jag något förvånat träningslyckan strömma genom mig. Så underbart! Och jag var helt oförberedd. Tacksamt kände jag den där speciella lyckokänslan och tänkte att det är ju fantastiskt att man kan känna så trots det skadade knät. Seglade upp till mig på små moln och kände leendet breda ut sig och fattade ingenting.

Jag stretchade lite extra och åt ett par knäckemackor med lufttorkad skinka medan jag la en påse fryst spenat på knät. Den fick ligga där i 10 minuter och efter en varm dusch kändes det riktigt bra. Märkligt.

Nu är det dansk tv på SVT och jag äter coltingpannkakor med massor av frukt. Jag saknar beachen oerhört och jag längtar till crossfitten också, men annars mår jag ganska gott! Och knät gör inte ont, just nu.