För att vara skadad-ish har jag ändå varit runt en del i dag. 45 min promenad i morse, en snabb vända tur och retur till NK på lunchen, 30 min X 2 i och med en tur och retur till en intervju och sen 45 min promenad hem igen ikväll. Nästan tre timmar totalt. Faktum är att efter en 11 timmar lång jobbdag är jag ganska matt i pälsen, kommer mer än gärna inomhus, drar på mig mjukisarna och steker pannkisar. Tidigare i dag kändes det missade crossfitpasset som jordens undergång men inte längre. Hade tänkt gå till gymmet och trimma magen och ryggen och hänga i chinsräcket men jag känner inte för det. Dagens promenerande får duga och risken för hjärt- och kärlsjukdomar är i alla fall undanröjda.
Norr Mälarstrand var mörkt, plaskigt och stormigt ikväll och jag höll på att smälla min vilda Massimo Dutti påse rakt i ansiktet på Ella (tror jag) som var ute och marathontränade. Verkligen ambitiöst. Mötte ganska många löpare, särskilt med hänsyn till vädret. Det såg skönt ut att vara ute och springa faktiskt, alltså med tanke på känslan som fås efteråt. Själv hatar jag ju att springa och ska aldrig springa ett helt eller halvt maraton i hela mitt liv.
I slutet av april åker jag och mina kollegor till Miami och solar, badar, spelar beach och köper Converse-skor. Hade varit roligt att vara i sitt livs form då, det erkänner jag. Smäcker som en gasell på playan. Men, jag kommer att se ut ungefär som nu och vara ungefär lika stark. Kanske ska ägna tankeenergi åt något viktigare i livet istället för att fundera över hur snygg jag egentligen skulle kunna bli. Till exempel vad som menas med en glad kyckling?
Ni alla hör ju att jag snabbt behöver få ordning på knät och leva som vanligt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar