Lite nöjd med extremsportandet nu

I omklädningsrummet på jobbet - ännu lyckligt ovetandes...

Nä fy fan nu räcker det. Jag gillar inte att svära i bloggen, eller nån annan stans i det offentliga rummet egentligen, men fy fan är det enda som rättvist beskriver min kväll, eller framför allt vädret.

Efter jobbet cyklade jag till Årsta och min naprapat. Förra gången hade jag ju ett sjå att hitta dit via Gullmarsplan, ett mecka för biltrafik men en plats Gud glömde när det gäller cyklister och fotgängare. Nu skulle jag testa en ny väg. Jag är fortfarande sliten sen tävlingen i helgen och var inte supersugen på ett cykelpass i eftermiddags men vad göra. Jag visste att det skulle spöregna så jag hade laddat med regnbyxor, goretexjacka, goretexvantar och damasker till skorna. Det finns inget dåligt väder bara dåliga...  Generellt tycker jag folk ofta är rätt mesiga och lämnar cykeln hemma lite för ofta - jag gör det i princip aldrig. Men det var faktiskt rejält blött, kallt och dålig sikt. Inte skitmysigt. Hittade i alla fall fram utan problem idag. Fick en smärtsam men förhoppningsvis välgörande behandling innan det var dags att cykla hem igen. Och visst vet ni hur det känns att dra på sig blöta regnkläder. När mörkret lagt sig. Och det börjat blåsa. Och så är du trött. Och hungrig. Ensam ute på Årsta IP.

Jag kände opeppen alla sju kilometer hem och den ökade i takt med att både skorna och vantarna blev dygnsura och jag iskall. Och som vanligt blev jag prejad både en av två gånger av bilister som hatar cyklister och tar alla chanser att visa det och skrämmas. Livsfarligt och fullständigt galet. Har man lyse fram och bak, reflexer runt benen och reflexväst syns man! Men jag stretade över en kolsvart och dygnsur Västerbro med bara ett sikte, hem!

Känslan att senare kliva innanför dörren och dra av sig alla blöta grejer, kliva in i duschen och trycka i sig tre vetebullar och en kopp te innan middagen. Den känslan! Det var nästan värt att lida lite innan då. Nästan.

Medan jag skrev det här inlägget sa för övrigt ABC:s nyhetsankare till väderkollegan att "jag ska ju cykla hem, hur bliv vädret". Han fick ett "hahaha då får du nog vänta lite" till svar. Kom igen! Kan jag, kan ni!