ÄNTLIGEN

Kläder jag fått från Craft från topp till tå. Sporttopp och strumpor, cykelbyxor, löpartights ovanpå, funktionströja, armvärmare och vindtät väst. Grymma grejer.

6 mil på cykel i strålande varm höstsol på ett alltid lika vackert Färingsö. Sommaren rann iväg och bjöd på massor av andra roliga saker efter Vättern och cyklingen fick vila. Men jag var ju liksom sugen fortfarande men sen hade jag plötsligt inte tid. Och sen blev jag sjuk. Och så blev jag sjuk igen. I dag var jag frisk. I dag sken solen. I dag cyklade jag! Man bara yes i ordens rätta bemärkelse.

Det började lite tufft med backen upp för Tranebergsbron. Konditionen kändes lika borta som under mitt senaste spinningpass. Tranebergsbron brukade ju vara en baggis. Men efter inte så mycket cykling och en del sjukdom ska man väl inte vänta sig något annat. Med risk för att låta som en gammal avlagd idrottskvinna som lever på gamla meriter så cyklade jag faktiskt 30 mil utan problem i juni. Jag vet att jag kan om jag vill och tränar. Bra så. Vackert var det hur som helst och jag bjöd Tobias, dagens sällskap, på sightseeing över Stockholm. Här bor kungen! Här bor Zilvano! (Hos honom var jag igår kväll! Bra after work). Och så vidare utåt i ett ganska makligt tempo. Ingen av oss hade väl något imponerande tryck i benen just i dag. Men jag bestämde mig snabbt för att göra dagen till en utflykt istället för ett träningspass. Var är det där caféet egentligen undrade Tobias? Hmm det är väl kanske 40 minuter kvar. 40 minuter TILL?! Eh ja? Men så är jag ju känd för att släpa ut med mina medcyklister på lite längre turer än utlovat. Eller vad säger du Katten? Efter den vackraste delen på dagens tur kom vi fram till Svartsjö Café där pajerna var lika goda som vanligt. Men solen nådde inte över trädkronorna i dag och jag påmindes om att hösten är på väg. I oktober stänger cafét för vintern.

Hemåt var det lite jobbigt och jag kände mig sömnig och less på utsikten. Men jag var ganska nöjd och glad ändå. Jag cyklade! Sa jag att det var vackert? Och soligt som sjutton?

Nu sänker sig höstkvällens svala mörker utanför fönstret. Inne är det varmt och gott, värmeljusen brinner och det luktar nygräddad äppelpaj. Pälsbollen sover.

Den här bjässen stod parkerad strax innan Svartsjö. Det syns inte riktigt på bilden men jag tror att det är den största tjur jag någonsin sett (och då såg jag hundratals kor och tjurar i somras). Enorm! Tyvärr var han lite tjurskallig (haha) och ville inte titta in i kameran.