En kväll i ridhuset

Igår kväll red jag ett riktigt roligt dressyrpass på Zilvano. Martitha (som äger honom) kom ut och coachade oss en stund. Han är så snygg! Zilvano tävlar medelsvår dressyr och kan egentligen mycket mer än jag som är en gammal avlagd hoppryttare men vi har roligt ihop. Att han är världens mysigaste och gosigaste häst som gör att allting tar tusen gånger så lång tid skadar ju inte. Förutom att det blir sena kvällar i stallet. Igår kom jag hem strax innan halv elva, drog av mig alla ridkläder och slängde dem i sin korg innan jag klev in i duschen. Efteråt hade jag tänkt äta, det fanns renskav och potatis i en låda i kylen. Men tröttheten sköljde över mig. Så efter att ha släckt alla lampor 20 minuter efter hemkomst rasade jag ner i sängen utan att ens fundera på att läsa först (som jag alltid gör annars) och somnade som en stock. Rekord. Utan att ha ätit middag.* Det är lustigt att det är så många som tror att det inte är jobbigt att rida. Att åka runt på en häst är kanske ingen match men att rida. När vi stannade till och den här bilden togs sköljde svetten ner över mitt ansikte. Det rann inte droppar, det var en vägg av svett.

*Mina annars riktigt bra matvanor faller under all kritik mina dagar i stallet. Jag äter nåt mellis på jobbet innan men är oftast inte sugen på middag innan avfärd sen. Dessutom vill jag bara komma ut och iväg (eftersom det i alla fall tar hela kvällen där ute). Det resulterar ofta i Mac Donalds på vägen hem eller ICA:s egen pizza (som faktiskt är god!) som jag köper på Färingsö och värmer i ugnen medan jag duschar. Jag är oftast helt jäkla utsvulten. Igår åt jag "middag" på pressbyrån på vägen ut till stallet. Drickyoghurt, sesamkakor och banan. En dag i veckan spelar väl egentligen ingen roll men det kanske är tur att jag inte är i stallet oftare!