Det tuffaste träningspasset

Tomteverkstaden på jobbet fortgår och ibland är det svårt att hämta andan. Men jag har jobbat igenom de här perioderna förut, varit forcerat kreativ hela vägen in i kaklet - och levererat. Är man både tävlingsmänniska och siktar högt är det nästan alltid roligt. Oavsett visste jag att det skulle vara så här nu med dubbla produktioner och höstens största event på samma gång så jag var ganska beredd. Jag har planerat in mera sömn till att börja med (ja man får stryka en del roliga saker då men det är värt det längre fram). Bra käk - som alltid i och för sig men det är fel period att börja slarva. Jag slutar inte träna (för att jobba över) men tränar mindre (och jobbar över ibland). Sänk kraven! Svårt att leverera överallt.  Jag tror att jag har hittat en ganska bra balans. Förra veckan kände jag ett desperat behov av att träffa andra människor än mina kollegor, hur mycket jag än tycker om dem. Eftersom jag var sjuk blev jag extra isolerad. Att jobba och gå direkt hem till soffan, sova och sen jobba igen ger inte samma sorts återhämtning som om man gör nåt efter jobbet - bara det inte tar för mycket energi. Svår kombo. Det var då Katten bjöd på kladdkaka. Vänner och familj är alltså också bra för att ladda reserverna.

Ikväll gick jag från jobbet prick 17:00 (efter att pappa hade kommit förbi och lagat min cykel medan jag jobbade - tack pappa!) och hade trampat fram till duCalme i god tid före dagens BikramYoga. Jag lämnade alla tankar på jobb utanför och la mig på min matta och blundade. Det här med mental styrka börjar bli min grej. Jobbet var bortkopplat direkt.

Bikramyogan var i vanlig ordning varm som f*n. Innan klassen ens hade börjat och jag bara låg och kände in läget på min matta var det tungt i bröstkorgen. Jag ville ta djupa andetag (vilket man egentligen inte ska sen) men det gick inte. Luften brände och halsen snörde ihop sig. Minuterna gick. Och så tog jag det där andetaget. Befrielse. Sen började vi göra alla de 26 positionerna i Bikram och i dag var en bra dag. Jag märkte en del framsteg - igen! Och det är alltid lika roligt. (Vissa saker står dock tvärstill). Det är svårt att inte tävla - men mest av allt är bikram bara något väldigt skönt och bra (efteråt!) Från att ha tyckt att andningsövningarna kändes lite flummiga och sektliknande har jag börjat gilla dem för övrigt. Kim som ledde kvällens klass är dessutom fantastisk. Och hon klappar inte i takt med händerna när man ska andas. Jag hatar klappandet. #sektkänsla. På slutet var det inte ens olidligt varmt, tvärtom. Möjligt att temperaturen inte var mer än 35 grader då?

En reflektion. När jag vill träna lugnare och fokusera på stretch och rörlighet väljer jag bikramyoga. Det ironiska är att det inte är ett dugg lugnt. Du tränar absolut rörlighet och mentalt fokus, men lika mycket styrka och kondition - ja det är sant! Det enda som är lugnt är huvudet. Det är skonsamt och välgörande men fortfarande väldigt fysiskt utmanande. Det är ingen walk in the park precis och efteråt cyklar jag alltid hem på väldigt darriga ben. Ikväll genom resterna av Katja som gjorde min gröna matta i cykelkorgen till ett segel. Minst sagt intressant cykeltur hem.

Jag längtar ofta efter de där träningspassen där jag får köra slut på mig totalt, där yrseln och blodsmaken är nära och mjölksyran påtaglig, träningspassen där utmaningen aldrig tar slut. På samma gång vill jag att det ska vara skonsamt - inte slita så mycket på min sneda rygg eller mina knän och vara bra för själen. En svår kombination. I dag insåg jag det uppenbara - det träningspasset är bikramyoga!