Om seriespelet gick
sådär så gick träningen bättre. Jag har ju inte hunnit öva ansatsstegen i anfallet så mycket som jag hade tänkt men jag har ägnat stegen ganska mycket tanke och det verkar ha hjälpt det med. Visualisering? Och så bestämde jag mig verkligen för att vara ett snäpp bättre i dag än förra gången. Och det gick! Vi nötte de där jäkla stegen i 90 minuter och for fram i sanden, hoppade och körde olika spelövningar. Det är en grym känsla när allting sitter. Ett, två, tre, pang! Stegen i alla fall. Sen är det svinget, armdraget, farten, träffen och placeringen. Också. Det finns tekniskt enklare sporter.
Rasmus är jäkligt härlig som tränare; peppande och inspirerande och en bra pedagog. Och han blir lika glad som vi, nej gladare, när det går bra trots att vi inte är några elitspelare. Gillas!
Benen höll hela vägen men på slutet var dom stumma och ömma. Många hade säkert gett upp vid det laget men jag älskar slit. Sova, äta, slita, äta, sova. Just nu äter jag. Mmmm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar