Jag är också Pigg & Duktig!

06:00 Klockan ringer
06:10 Värmeljusen är tända och pälsbollen äter frukost medan jag fixar en smoothie.
06:30 Sticker ner till gymmet
06:33-07:10: Uppvärmning följt av latsdrag, diagonala rygglyft på boll, crunches på boll med en vikt på raka armar, rygglyft och båten på en matta, sneda rygglyft i maskin med en vikt, plankan i TRX-band, knees to elbows
07:15 Styr upp tvätten, duschar, äter frukost en gång till (turkisk yoghurt med kokos, pumpafrön, gojibär, kiwi, hasselnötter och två ägg), fixar, kollar nyheter och klappar pälsboll
08:15 Uppe på cykeln
08:30 Framme på kontoret!

Jag är grymt nöjd med starten på den här dagen. Nu väntar jobb och plugg innan kvällens AW med en annan söt katt. Innan veckan var slut ville jag hinna med hela kroppen. Efter en dags ofrivillig vila där träningen byttes mot något som i efterhand inte var någon bra deal enligt mig var jag riktigt sugen på att ta igen det. Det gick förvånansvärt enkelt att kliva upp klockan 06 faktiskt. Jag gillar.

Blueberry - I'm in!

Jag hade helst inte velat skriva det men jag måste erkänna att jag nog har blivit medlem i Blueberry Lifestyle-sekten. Jag har alltid halv-gillat Blueberry men tyckt att det varit löjligt dyrt. Jag har ätit deras wraps ganska länge och tyckt att de har varit helt okej. Lite små, inte jättemättande och ibland onödigt konstigt innehåll och konstiga smaker. Blueberrys mat ska vara näringstät och då ska man behöva äta mindre sägs det. Jag vet inte. Jag har hög ämnesomsättning och jag äter mycket, oavsett. Men smoothisarna har jag alltid älskat och det är dom jag har hållt mig till.

 
Eftersom wrapsen inte imponerade jättemycket testade jag en soppa för några veckor sedan. Den med linser och quenoa. Den var förvånande god och mättande! Till soppan fick man bröd och hummus. Hur gott som helst och jag åt en likadan veckan därpå. Nästa gång testade jag den med rödbeta i. Precis lika god. Till efterrätt åt jag en "chokladboll".  Där någonstans blev jag hooked, även om jag älskatsmoothiesarna längre än så.

I onsdags på väg till Berghs plockade jag upp just en smoothie och så fick det följa med en muffin i påsen också. Jämfört med en vanlig muffin var den väldigt... tung! Det märktes att den här innehöll något mer än vetemjöl och socker. Godbiten var gjord på bovete, blåbär, kanel och massor av andra nyttigheter och goda grejer som jag inte minns på rak arm. Den var inte särskilt söt och funkade utmärkt som ett mättande mellis. Jag åt först halva och ett par timmar senare andra halvan. Jag är sååå hooked på den där muffinen nu så ni kan inte ana! Plötsligt betalar jag glatt en massa pengar för allt gott jag hittar på Blueberry.

Till saken hör att jag försöker ha en sockerfri* vecka. För en fikagris som jag är det helt klart svårt. Jag är ingen sucker för godis, chips, läsk eller glass. Glass är gott men fikat spelar i en helt annan division. (Godis äter jag sällan och läsk dricker jag aldrig, jag gillar det inte). Jag skulle enkelt kunna fika en kanelbulle eller lite kladdkaka varje dag. Eller varför inte två gånger om dagen. I gymnasiet gjorde jag det också och i perioder de senaste veckorna har jag gått all in på fikandet. Det blir så när man bakar kladdkaka och har vispgrädde och hallon hemma... Nu försöker jag lägga av för det är inte nyttigt med så mycket socker för någon. Ibland känns det som att det skulle vara enklare om jag var tjock, om jag var väldigt trött eller hade ett väldigt ojämnt humör. Egentligen känns inte sockret som något problem. Jag blir bara sugen på eftermiddagarna och en bulle räcker. Men jag vill helt enkelt inte vara beroende av något. (Jag dricker ju inte ens kaffe - jag gillar inte det heller). En vecka ska väl gå tycker jag. Om jag vaknar på söndag morgon utan att ha fikat än har jag grejat det. Jag tror det kommer funka tillsammans med goda smoothies och muffins från Blueberry.

*Socker som i fika etc. Jag äter kolhydrater som vanligt men mina "vanliga" kollisar är företrädesvis långsamma - utom nödpastan i går - men ni hajar.

Make love to your legs*

Jag har landat på kontoret igen efter en effektiv lunchtimma på gymmet med Ulrika. Vi körde ben, ben och ben. Jag gillar!

Tjusigt marklyft. Ser ut att vara det sista.

Dagens pass
Knäböj med skivstång
Uppvärmning + 10X3

Raka marklyft
Uppvärmning + 10X3

Utfall med kettlebell ovanför huvudet
8 per ben eller 16 totalt X 3

Chins
För att vila benen en stund 6X2

Draken med kettlebell
10X2/ben

Pistols
Jag gjorde mina på en bosuboll för att träna stabilitet i knät. 8X2

Vi var oerhört matchiga i dag. Likadana linnen från Nike fast i olika färg. Samma brallor och samma skor från samma träningsjätte.

Efteråt smet jag till Blueberry för att köpa deras goda rödbetssoppa med quinoa. Då är den slut. Ber om en Veggie Yummy-wrap istället. Slut. Crap. Trampar till Max. Vegetariska alternativ slut. Alltså jag vill inte ha kyckling eller kossa! Men nu är jag hungrig. Det slutar med att plockar upp en gräddig pasta med kalv(?!)frikadeller på hörnet nedanför jobbet. Ganska god men herregud vilken inte hälsokost. Nåja. Benen kanske blir glada av alla kolhydrater, fyll på bara! Huvudet blir mindre glatt. Hade suttit fint med en powernap nu av blandade anledningar.

*Eller som Ulrika sa - lite kärlek till benen.

Ursäkta, ska vi gå upp i rök?

Rubriken är hämtad från dagens DN. Artikeln handlar om Stockholms livsfarliga cykelbanor och om kvinnan som dog vid Slussen förra veckan. Cyklister och deras cyklar väcker alltid stor debatt. Det är få dagar under mitt cykelhalvår som cyklande inte kommer på tal. Jag är både cyklist, fotgängare och bilist. Och ryttare! Så jag borde kunna ha flera perspektiv på trafik.

Cykel på Färingsö. Här både cyklar och rider jag - och kör bil. I stan på väg till jobbet cyklar jag på min hybrid.

I morse framför Stadshuset delade de ut påsar till alla cyklister. "Tack för att du cyklar!" stod det på skyltarna. Strax efteråt var jag framme vid gyttret vid Tegelbacken där man bygger om vägen och där det är totalt kaos och livsfarligt att cykla just nu. Jag har annars en jättefin väg till jobbet längs Norr Mälarstrand som jag brukar tjata om. Men igår när jag cyklade till Berghs på Sveavägen fick jag kryssa mellan parkerade bilar och fotgängare och hundar i cykelbanan.

Cyklister anklagas ofta för att cykla där man inte får cykla. Det kan vara i körbanan eller på trottoaren. Cyklister emellan tycker också att dom andra cyklar "dåligt" och inte har något cykelvett. Det är inte utan att man känner sig lite förföljd som cyklist. Bilisterna tycker att man är i vägen, fotgängarna tycker att man är i vägen och det finns till och med andra cyklister som gnäller. Anledningen till problemet är ganska enkelt och det är knappast cyklisternas fel. Det finns för få cykelbanor! Och i de cykelbanor som finns älskar bilar att parkera. Och så är dom ofta kolsvarta utan belysning. Som cyklist borde man bli hyllad snarare än utskälld. Att cykla är miljövänligt och bra för hälsan. Den enskilde individen sparar tid och pengar.

Bara under en veckas tid har jag läst om tre cyklister som dödats i trafiken. Att skylla på cyklisterna är ungefär som att säga till ett våldtäktsoffer att hon var för full igår natt och får skylla sig själv. Man har aldrig rätt att köra över någon. Även om man som cyklist såklart ska se sig för, använda hjälm och lyse. Jag själv har dessutom adderat extra reflexer. Några som är ännu sämre på det här är fotgängare. Man blir fullkomligt livrädd som bilförare när en kolsvart gestalt kliver ut mitt i gatan framför en med en enda tanke i skallen; Detta är ett övergångsställe! Det är svårt att stanna för någon som inte syns. Oavsett får man inte köra på korkade fotgängare heller - man får köra långsammare när det är kolsvart ute. Jag som sagt både cyklar, går, kör bil och rider. Tveklöst är det bilisterna som i första hand borde lära sig lite trafikvett.

I morse var det dags igen. En tant jag mötte i hissen på vägen ner frågade om jag var "en av dem som cyklade på trottoaren".  Eh nä sa jag och gjorde misstaget att försöka vidga hennes vyer genom att påtala att det ibland inte går att cykla i cykelbanan. Ja men det är olagligt att cykla på trottaren! utbrast hon. För all del. Den "trottoar" hon var mest upprörd över var dessutom platsen utanför Friskis & Svettis Lindhagen med en rejält stor cykelparkering...

Jag tycker att cyklister har oförtjänt dåligt rykte och bilisterna borde inte gnälla på oss för att vi inte har någonstans att ta vägen. Inte fotgängarna heller. Och cyklister sinsemellan borde vara lite mer hjälpsamma. En smart grej är att inte testa en omkörning vid Tegelbacken just nu.

En kille i New York har spelat in en kul film om när han fick böter för att inte ha cyklat i cykelbanan.




Här kan du skriva under om du tycker att villkoren för cyklister ska förbättras!

duCalme och Blueberry blir kompisar

Under oktober och november månad får alla medlemmar hos du Calme 15% rabatt på Blueberry's produkter. Mums säger jag! (Och bra rennomélån för båda två!) Blueberry tipsar i samma erbjudande om sitt detoxprogram. Kroppen har ett eget mycket bra fungerande "reningsverk" och jag tror inte direkt på några detoxkurer. Däremot kan man alltid snappa upp tips på t ex goda mellanmål. Jag ska testa äpplen med mandelsmör nästa vecka!

Ett två tre å upp å slå

Om seriespelet gick sådär så gick träningen bättre. Jag har ju inte hunnit öva ansatsstegen i anfallet så mycket som jag hade tänkt men jag har ägnat stegen ganska mycket tanke och det verkar ha hjälpt det med. Visualisering? Och så bestämde jag mig verkligen för att vara ett snäpp bättre i dag än förra gången. Och det gick! Vi nötte de där jäkla stegen i 90 minuter och for fram i sanden, hoppade och körde olika spelövningar. Det är en grym känsla när allting sitter. Ett, två, tre, pang! Stegen i alla fall. Sen är det svinget, armdraget, farten, träffen och placeringen. Också. Det finns tekniskt enklare sporter.

Rasmus är jäkligt härlig som tränare; peppande och inspirerande och en bra pedagog. Och han blir lika glad som vi, nej gladare, när det går bra trots att vi inte är några elitspelare. Gillas!

Benen höll hela vägen men på slutet var dom stumma och ömma. Många hade säkert gett upp vid det laget men jag älskar slit. Sova, äta, slita, äta, sova. Just nu äter jag. Mmmm!

Åmäh

 

Marginalerna var inte på vår sida i dag heller. Sista matchen tyckte jag att vi spelade helt okej men det räckte inte utan vi fick se oss besegrade i båda set med 15-17. Snöppligt. Sopigt! Känslan efter att ha höjt sitt spel och tagit sista set är mycket roligare än looserkänslan. Jag vill bli bra, bättre, bäst och det snabbt. Tålamod har aldrig varit min grej och ett halvår med skador hjälper inte. Morr. Tröstäter toast och yoghurt med müsli och banan (snabba kollisar) i väntan på träning... Benen har i alla fall gjort sitt jobb - helt otroligt med tanke på status! (Se nedan). Ska man nämna nåt positivt är det att älska känslan av att jag orkar hålla på länge. Att inte bli trött. Det är bara att tanka med mat och köra. Tjiihoo.

Game day!

I dag är det match i sandlådan och sen tränar vi. I veckan hade jag tänkt träna ansats men det har inte riktigt blivit av. Med andra ord kanske det blir bakläxa igen. Men det är inte mitt största bekymmer. Mitt största bekymmer är mina b e n. Tabatapasset i torsdags tog där det skulle och mycket mer när jag missbedömde tuffheten och körde knäböj istället för vanliga squats utan vikt. Jag behöver nog plugga en del idrottsterminilogi också... Jag tycker jag har stapplat fram förut men det är ingenting mot nu. Första stegen på morgonen är på riktigt fortfarande svåra att ta och det ömmar överallt när jag vänder mig i sängen. Det hade ju varit hur härligt som helst (för en som sällan lyckas få träningsvärk) om det inte bara varit seriespelsdag. Taskig tajming som man säger. Nåja, uppvärmning och adrenalin kan ju ha en magisk effekt. Jag är hur sugen som helst!

Jag laddar med eklogisk, naturell yoghurt, Pauluns dinkelflingor, hasselnötter, pumpafrön, solrosfrön och mango. Ett ägg och en kopp grönt te.

Igår paddlade jag och mamma fram i våra kajaker i en strålande vacker höstsol. I Brunnsviken paddlade kidsen St Erikscupen, det grillades korv och hundarna sprang runt och lekte. Efteråt satt vi utomhus i bara tröja och åt brunch på Haga Forum. Våfflor med vispad grädde och sylt smälte i munnen. Är och blir en bra helg det här!

Huvudvärk dag fem

Jag brukar aldrig ha ont i huvudet. Om jag inte är sjuk förstås men knappt ens då. Sedan i måndags eftermiddag har jag dock dragit runt på huvudvärken från hell! Den sitter långt fram i huvudet, över pannan och runt ögonen. Spänningshuvudvärk tänker ni. Nä det här är något annat. Spänningshuvudvärk går över efter 8 h sömn och sitter inte i som besatt morgon efter, och morgonen efter det, och morgonen efter det. Vanliga värktabletter hjälper inte. Vila hjälper inte. Träna hjälper inte.  Jag har googlat allt från migrän till hjärntumör utan att bli klokare och i dag trampade jag iväg till vårdcentralen som ändå ligger på vägen till jobbet i hopp om starka värktabletter. Utfrågad och undersökt gick jag vidare till labbet.

Inget tydde på vare sig borelia, hjärnhinneinflammation, tumör, migrän eller någon mildare "sjukdom". Men det var ett h-vete att cykla dit i morse eftersom jag inte kan vrida ögonen i sina hålor och se mig omkring ordentligt. En märklig känsla att per automatik blunda så fort jag rör huvudet. Nu testasjag för järnbrist, diabetes, problem med sköldkörtelns osv. Jag gissar på negativt på samtliga utom järnbristen. Men att den är orsaken till det här? Om det blir bihåleinflammation hintade min kära doktor om att man inte börjar med antibiotika numera utan nässpray. Med ett plåster i armvecket är jag på jobbet och får vänta till på måndag innan jag får min dom. Under tiden, ät Ipren. Highlife! Jag skippar bikramyoga imorn eftersom tanken på att "flytta blicken till väggen bakom dig" får mig att krevera men siktar på match i sandlådan på söndag - träningen efteråt kanske jag skippar dock.

6 stycken tabataintervaller

6 olika tabataintervaller körde jag och Helen på gymmet idag. Alltså en övning i 20 sek med 10 sek vila emellan - 8 varv.

Dagens pass

Knäböj
Jag körde med skivstång och Helen med kettlebells. Det blev ganska tungt i benen att köra så många knäböj... Eld i benen har fått en ny innebörd. Och den där krampaktiga känslan i så stora muskler som låren är inte precis behaglig.

Utfall
Jag körde med stång igen och Helen med kettlebellsen. Bra idé Erika att lägga det efter knäböjen. Men jag tyckte mina knän skulle må bra av lite stabilitetsträning.

Burpess
Dagens svettigaste.

Stående rodd
Dagens tråkigaste.

Planka i TRX-banden
Jag klev även upp på händerna några gånger och ner på armbågarna igen. Det är en tuff övning men det gick ändå enklare än jag mindes. Jag tror mycket handlar om att få in tekniken och hitta
musklerna som stabiliserar.

Crunches på boll

 

Jag gillar lunchträning. Hellre stannar jag en timma extra på jobbet för att kunna se fram emot en lugn kväll hemma eller på dejt med en bra kompis. Bara avbrottet i sig är riktigt bra. Nackdelen är att jag alltid är lite stressad och känner att jag inte riktigt hinner med. På slutet fick vi kapa lite för att hinna duscha och äta innan chefen skulle börja knorra. Men med tanke på hur mina ben och armar (?) känns just nu måste det ha gett nåt form av effekt i alla fall.

Efter vändorna i TRX-banden...

Min lunchträningskompis och kollega, Helen!

En kväll i ridhuset

Igår kväll red jag ett riktigt roligt dressyrpass på Zilvano. Martitha (som äger honom) kom ut och coachade oss en stund. Han är så snygg! Zilvano tävlar medelsvår dressyr och kan egentligen mycket mer än jag som är en gammal avlagd hoppryttare men vi har roligt ihop. Att han är världens mysigaste och gosigaste häst som gör att allting tar tusen gånger så lång tid skadar ju inte. Förutom att det blir sena kvällar i stallet. Igår kom jag hem strax innan halv elva, drog av mig alla ridkläder och slängde dem i sin korg innan jag klev in i duschen. Efteråt hade jag tänkt äta, det fanns renskav och potatis i en låda i kylen. Men tröttheten sköljde över mig. Så efter att ha släckt alla lampor 20 minuter efter hemkomst rasade jag ner i sängen utan att ens fundera på att läsa först (som jag alltid gör annars) och somnade som en stock. Rekord. Utan att ha ätit middag.* Det är lustigt att det är så många som tror att det inte är jobbigt att rida. Att åka runt på en häst är kanske ingen match men att rida. När vi stannade till och den här bilden togs sköljde svetten ner över mitt ansikte. Det rann inte droppar, det var en vägg av svett.

*Mina annars riktigt bra matvanor faller under all kritik mina dagar i stallet. Jag äter nåt mellis på jobbet innan men är oftast inte sugen på middag innan avfärd sen. Dessutom vill jag bara komma ut och iväg (eftersom det i alla fall tar hela kvällen där ute). Det resulterar ofta i Mac Donalds på vägen hem eller ICA:s egen pizza (som faktiskt är god!) som jag köper på Färingsö och värmer i ugnen medan jag duschar. Jag är oftast helt jäkla utsvulten. Igår åt jag "middag" på pressbyrån på vägen ut till stallet. Drickyoghurt, sesamkakor och banan. En dag i veckan spelar väl egentligen ingen roll men det kanske är tur att jag inte är i stallet oftare!

Seriespel i sandlådan!

Seriespelet i sandlådan är igång! Jag tycker att jag och Sara spelade bra igår men tyvärr räckte det inte hela vägen. Det blev en förlust och en oavgjord match och det är jag såklart inte nöjd med. I den första matchen började det jämt men sen drog motståndarna ifrån. Vi vann tillbaka serven och så var det vår tur att dra ifrån. (Det var jag som servade!) Vi plockade riktigt många poäng där och det satte snabbt motståndarna lite ur balans. Självklart fortsatte jag att serva på samma tjej då... Alla vet att det är mentalt jobbigt om man börjar missa och fortsätter att få all serve på sig. De kom ikapp en del men vi avgjorde ändå första set då de gjorde några fler misstag än vad vi gjorde. I andra set verkade vi ha tappat allt fokus och vi fick inte riktigt till det. Det var hela tiden något som strulade och de vann setet med stora siffror.  Trots att det svängde ganska mycket kändes det som en ganska jämn match. Det var många, långa bollar i första set och konditionen och orken ställdes helt klart på sin spets. Svett.

Nästa match var också jämn men vi lyckades aldrig riktigt avgöra. Mottagen var bra, passen okej men anfallen ganska dåliga och lätta att försvara. Det kände som att motståndarna vann på våra misstag mer än att de var bättre oss - en alltid lika trist känsla! Deras anfall var egentligen inte svåra men jag och Sara var för slarviga och stressade. Andra set fick vi inte spela klart på grund av tiden. Tidigare serier har vi alltid spelat klart men nu ville inte motståndarna det (som ledde...) och då var det bara att anpassa sig då reglerna ändå är sådana. Nästa vecka kommer vi igen! 

Jag och Sara är helt nya som lag och Sara är riktigt kul att spela med. Vi har en riktigt bra inställning tycker jag, samma ambition och fattar varandra trots att vi är ganska olika (host) så jag tror det kommer bli fler poäng kommande veckor! Jag har ju faktiskt inte spelat på riktigt sen i februari heller så man får väl ge sig själv lite slack.

Bra saker vi gjorde
Vi slet på varenda boll och gav aldrig upp. Vi var ganska snabba också.
Vi hade bra servar och bra mottag. Allt börjar ju ändå med mottaget.

Mindre bra saker
Vi slarvade med passen. Få pass var egentligen riktigt bra vilket gör det svårare att anfalla.
Jag var dålig på att vänta i anfallet och hamnade för ofta under/framför bollen och fick varken bra ansats eller träff. Enkelt att försvara.
Vi snackade bra med varandra men måste hjälpas åt och tala om var partnern ska placera bollen, om motståndarna backar från nät osv. Dumt om man tror att man måste shotta över ett block och så har motståndaren redan backat...

Efteråt hade vi en timmas paus och laddade med gott krubb och analys av våra två matcher. Timman gick fort och sen väntade 1,5 h träning. Lämpligt nog tränade vi anfall, anfall och anfall. I dag med boll och mycket spel! Rasmus är en GRYM tränare och jag fick några tips om mitt armdrag jag aldrig hört förut. Det kändes som att jag blev 10 gånger bättre direkt och nu vill jag spela mera! Just i dag stapplar jag dock fram med träningsvärk i varenda muskel. Det var länge sen. I dag vilar och äter jag.

Sara äter pasta och kyckling med grönsaker efter seriespelet och innan träningen.

Jag åt chevretoast och blev bjuden på hallon och banansmoothie.
Då blir man såklart lite gladare igen!

Bygg en stark kärna (specialtips för cyklister)

"If you don't have a strong lower back you can't move the way your body is supposed to." De orden har jag i bakhuvudet när jag tänker på höstens coreträning.  Nedre delen av min egen rygg är nämligen inte alls någon 10-poängare. Bakom klokheterna ligger Foundation Roots - en ny favoritblogg jag har.

Bloggens författare har faktiskt skrivit en hel bok i ämnet. Foundation: Redefine Your Core, Conquer Back Pain, and Move with Confidence. "Sitting at desks, working on computers, waiting in traffic, we are continually contracting our abs, throwing our shoulders forward and, ultimately, shutting down the back of the body, said Dr. Eric Goodman, co-author with Peter Park. If we're going to keep our posture and our spines strong, it has to be done by exercising the back of the body as the core of the body." Författarna menar att vi fokuserar alldeles för mycket på att träna vår magmuskulatur - muskler som vi drar samman flera gånger om dagen ändå. Istället är det ryggen som behöver tränas mer för att stärka bålen. Läs mer om boken här. Vill ha.

Som cyklist behöver jag verkligen min rygg. Här finns övningar särskilt för cyklister.

På sidan två i den här artikeln hittar du Lance Armstrongs hela träninsgprogram.

Bra övningar för coremusklerna finns även i senaste numret av Fitness Magazine och i senaste numret av Friskispressen, Friskis & Svettis egen tidning. Där pratar man om vikten av att träna coremuskulaturen ståendes och inte bara liggandes på golvet som vi oftast gör. Ståendes kommer vi åt fler muskler än om vi ligger ner. Läs!

Lance Armstrong

Häng cykeln på väggen

Det är fortfarande höst och cykelväder ute men plötsligt vaknar man den där morgonen när det snöar ute och undrar vad som hände.  Om 90 dagar (ish) är det julafton. Jag funderar på var jag ska förvara min racer till dess att tussilagon kikar fram. Hybriden bor under en presenning på balkongen under vinterhalvåret men Contessa är värd något lite bättre tror jag. Förmodligen hänger jag henne på väggen. Kanske såhär? Du kan beställa den här.

Eller såhär?

Comeback

I morse gjorde jag comeback på Nordic Crossfit. Det var väl på tiden! Trots finvädret (som fått mig att stanna kvar utomhus tidigare) valde jag att köra dagens pass med Ulrika. Ingen hade för mycket annat att göra, ingen av mina skador gjorde sig allt för påmind, ingen var förkyld och solen fick som sagt stå tillbaka (anledningar som gjort att vi inte har kommit iväg hundra planerade gånger tidigare). Senare fick jag reda på att lillebror jobbade bland kajakerna i dag och kanske skulle tävla på eftermiddagen men som Ulrika sa; Man kan ju inte vara överallt hela tiden. Passet på tavlan när vi klev in fick mig att andas ut. Det hade varit "lätta veckan" och det gällde fortfarande i dag. Inte lätt som i inte jobbigt men inga tekniskt svåra grejer. Jag var glad över att inte börja min comeback med några olympiska lyft om man säger så.

Dagens pass
Uppvärmning runt kvarteret, ett varv löpning alltså. Löpningen följdes av cobror, hindu pushups, legswings och wind mils.

Sen 6 stycken svingar med 80% av maxvikt, 6 gånger med ordentligt med vila emellan.

Dagens metcon

Ulrika guidar till dagens pass

Efter vad som kändes som en evighet kastade jag upp blicken på klockan. Fyra (!) minuter hade gått. Efter sammanlagt 12 minuter var jag mer än nöjd. Min rygg också. 12 varv hann vi med. Är det någon som är sugen på lite tabataintervaller? hörde jag då. Så efter att hämtat andan bytte vi ut kettlebellsen mot hopprep och hoppade dubble unders i 20 sekunder innan vi "vilade" 20 sekunder i jägarvila. 8 varv.

Dom här benen fick göra sitt dom också i dag.

Brunchen på Bonniers konsthall med kusinen satt rätt bra efteråt. Jag kan passa på att rekommendera menyn där! Gott, nyttigt (en del lite mindre nyttigt) och väldigt fint och fräscht. Om jag hade hetat Sara hade jag haft med mig min systemkamera och fotat ihjäl mig på fina bilder. Gå dit och ät! Crossfitten hade dock grävt ut mina sista krafter vad det verkade och efteråt cyklade jag hem och somnade som en stock. Efter en två timmar lång power nap är jag ready to go igen!

För övrigt gillar jag att när man får ett "bra jobbat!" när man går från gymmet och en fråga om hur det gick med ryggen. Peppigt och personligt på samma gång.

Pulszoon 5,4

På min önskelista står bland annat att få tillbaka min tidigare kondition som jag saknat sedan mina två förkylningar och så vidare. Tyvärr är ju inte kondition något som trillar ner i skallen på en så dagens träningpass (på lunchen - yay!) fick bli intervaller på crosstrainern. Fem minuter uppvärmning lite drygt följt av 5 intervaller en minut vardera med 30 sekunders vila emellan i pulszoon 5. Det kändes helt okej att ösa på. Enda beviset på att jag inte är riktigt där jag vill vara än är att pulsen inte går ner lika snabbt som jag vill när jag vilar. Nu är inte 30 sekunder så väldigt mycket men ändå. Jag joggade ner ungefär tre minuter efter mina fem intervaller och körde sen fem likadana intervaller till. Den näst sista lätt kräkfärdig (pulszoon 5,4) och den sista strax över 5 men med väldigt lite krut kvar. Särskilt fort gick det inte. Droppandes av svett hämtade jag Helen bland kettlebellsen. På gymmet var även Ulrika som körde ben. Skoj med en bonusdejt!

Dagens bild är en gammal bild. Jag bildgooglade "intervaller" och hittade mig själv. Bra SEO! Ja, jag glömde att föreviga mig och Helen in action - igen.

Gulliga knäckebröd

Dom här oerhört gulliga knäckebröden såg jag på ICA NK.  Havreknäcke i form av en häst. Är ju ett bröd för mig! Och vem skulle inte bli lite extra glad över att hitta knäckebröd i form av hjärtan på frukostbordet? Jag hittade inget pris på brödet, säkert dyrt, men det kan det ju vara värt någon speciell dag!

Min mat

Läste inne hos Helena om mat och blev inspirerad. Egentligen skulle jag vilja att man aldrig pratade om mat, att man bara åt när man var hungrig och slutade äta när man var mätt - men oftast är ju mat mer komplicerat än så. Mitt eget matförhållande är väldigt okomplicerat och mina signaler funkar utmärkt men mat är ändå absolut något jag bryr mig om och intresserad mig för och det är ju faktiskt helt okej. I gårdagens Landet Brunsås pratade man om statens olika kostråd genom tiderna, den nuvarande tallriksmodellen etc. Få länder i världen inkluderar i sina råd vikten av att mat faktiskt ska vara god, att det är viktigt att den smakar bra och att det är bra för oss att äta tillsammans med andra. Japan och Frankrike belyser vikten av det för sina medborgare. Sverige gör det inte.

Min meny en vanlig dag ser ut ungefär såhär

Frukost

 Dagens bästa måltid! Jag dricker smoothie som jag gör på bär, oftast hallon eller blåbär men på sommaren gärna jordgubb, en banan, en dl havregryn, en dl yoghurt, en dl mjölk, ett ägg, linfrön.
Frukost 2: En macka på nåt grovt bröd med bregott och ost, grönt eller rött te. På helgerna slår jag ihop mina två frukostar till en. Ibland byter jag ut smoothien mot yoghurt med dinkelflingor, pumpafrön, solrosfrön, nötter och frukt.
 

Lunch  

Lagad mat. Gärna kött. I dag lasagne med grönsaker. Helst mjölk till men på jobbet blir det oftast vatten. Kör vissa helt vegetariska dagar ibland och då blir det gärna linsgryta (har recept på en jättegod!) eller spenatsoppa med ägg.

Mellis

 Turkisk yoghurt med frukt eller bär och lite nötter. Igår lite mango.  Ibland müsli om jag ska träna efteråt. Ibland ett ägg och en avokadomacka. Grapefrukt eller kiwi ibland.

Middag 

Sällan "riktig" mat. Ofta coltingpannkakor med keso/turkisk yoghurt/kesella och bär eller kokospannkakor (mandelmjöl och kokos) med samma tillbehör. Omelett eller äggröra med lite spenat och paprika i och en macka.

Äter jag något mer blir det ofta yoghurt med olika frön och nötter.

Behöver jag säga att jag inte är mycket för tillskott eller pulver? Jag tror inte att ett dyrt pulver framställt på fabrik (oavsett hur organiskt yadi yadi det är) från ett udda bär i Asien är något vi behöver. Det funkar lika bra med blåbär eller något liknande. Det är jag övertygad om. Placeboeffekter vet vi ju dock kan vara ganska oslagbara... Mina enda tillskott är omega3 (eftersom jag inte äter fisk) och d-vitamin (för att testa om det hjälper mitt immunförsvar - nya forskningsrön visar att rekommenderad dos d-vitamin är alldeles för låg i dag och att vi bara får i oss tillräckligt på sommaren).

Jag äter helst inte gris, kyckling eller ko - industridjur som jag kallar dem men gärna lamm, ren eller älg. Fisk äter jag inte heller. Tyvärr. Jag skulle vilja men det passar tyvärr inte mina smaklökar alls. Jag äter inga lightprodukter om inte lättmjölk räknas. Till favoriterna hör som ni säkert listat ut mejeriprodukter i alla dess former. Jag älskar fika, helst kladdkaka eller kanelbullar, men försöker begränsa mig till en gång per vecka. Det blir ibland mer ibland mindre. Alkohol är jag sämre på. Lite vin ibland men det blir lika ofta alkoholfria drinkar för mig.

Hur äter du?

Det tuffaste träningspasset

Tomteverkstaden på jobbet fortgår och ibland är det svårt att hämta andan. Men jag har jobbat igenom de här perioderna förut, varit forcerat kreativ hela vägen in i kaklet - och levererat. Är man både tävlingsmänniska och siktar högt är det nästan alltid roligt. Oavsett visste jag att det skulle vara så här nu med dubbla produktioner och höstens största event på samma gång så jag var ganska beredd. Jag har planerat in mera sömn till att börja med (ja man får stryka en del roliga saker då men det är värt det längre fram). Bra käk - som alltid i och för sig men det är fel period att börja slarva. Jag slutar inte träna (för att jobba över) men tränar mindre (och jobbar över ibland). Sänk kraven! Svårt att leverera överallt.  Jag tror att jag har hittat en ganska bra balans. Förra veckan kände jag ett desperat behov av att träffa andra människor än mina kollegor, hur mycket jag än tycker om dem. Eftersom jag var sjuk blev jag extra isolerad. Att jobba och gå direkt hem till soffan, sova och sen jobba igen ger inte samma sorts återhämtning som om man gör nåt efter jobbet - bara det inte tar för mycket energi. Svår kombo. Det var då Katten bjöd på kladdkaka. Vänner och familj är alltså också bra för att ladda reserverna.

Ikväll gick jag från jobbet prick 17:00 (efter att pappa hade kommit förbi och lagat min cykel medan jag jobbade - tack pappa!) och hade trampat fram till duCalme i god tid före dagens BikramYoga. Jag lämnade alla tankar på jobb utanför och la mig på min matta och blundade. Det här med mental styrka börjar bli min grej. Jobbet var bortkopplat direkt.

Bikramyogan var i vanlig ordning varm som f*n. Innan klassen ens hade börjat och jag bara låg och kände in läget på min matta var det tungt i bröstkorgen. Jag ville ta djupa andetag (vilket man egentligen inte ska sen) men det gick inte. Luften brände och halsen snörde ihop sig. Minuterna gick. Och så tog jag det där andetaget. Befrielse. Sen började vi göra alla de 26 positionerna i Bikram och i dag var en bra dag. Jag märkte en del framsteg - igen! Och det är alltid lika roligt. (Vissa saker står dock tvärstill). Det är svårt att inte tävla - men mest av allt är bikram bara något väldigt skönt och bra (efteråt!) Från att ha tyckt att andningsövningarna kändes lite flummiga och sektliknande har jag börjat gilla dem för övrigt. Kim som ledde kvällens klass är dessutom fantastisk. Och hon klappar inte i takt med händerna när man ska andas. Jag hatar klappandet. #sektkänsla. På slutet var det inte ens olidligt varmt, tvärtom. Möjligt att temperaturen inte var mer än 35 grader då?

En reflektion. När jag vill träna lugnare och fokusera på stretch och rörlighet väljer jag bikramyoga. Det ironiska är att det inte är ett dugg lugnt. Du tränar absolut rörlighet och mentalt fokus, men lika mycket styrka och kondition - ja det är sant! Det enda som är lugnt är huvudet. Det är skonsamt och välgörande men fortfarande väldigt fysiskt utmanande. Det är ingen walk in the park precis och efteråt cyklar jag alltid hem på väldigt darriga ben. Ikväll genom resterna av Katja som gjorde min gröna matta i cykelkorgen till ett segel. Minst sagt intressant cykeltur hem.

Jag längtar ofta efter de där träningspassen där jag får köra slut på mig totalt, där yrseln och blodsmaken är nära och mjölksyran påtaglig, träningspassen där utmaningen aldrig tar slut. På samma gång vill jag att det ska vara skonsamt - inte slita så mycket på min sneda rygg eller mina knän och vara bra för själen. En svår kombination. I dag insåg jag det uppenbara - det träningspasset är bikramyoga!

Schliten

Igår kväll var jag lite sliten i benen. 6 mil cykel och 4 timmar beach på samma helg sätter sina spår när det både var länge sedan jag cyklade och länge sedan jag spelade beach. Särskilt i 4 timmar i beachhhallens djupa sandlåda. Ute är sanden inte lika tung. Igår fick jag för säkerhets skull även leva efter uttrycket "det man inte har i huvudet får man ha i benen". Jag hade lämnat bilen på ett ställe och bilnyckeln på ett annat (!) vilket resulterade i nytt banrekord Blasieholmen - Kungsholmen - St Eriksplan - Blasieholmen. Jag cyklade för allt vad tygen höll med redan en aning slitna ben förutom min vanliga, mer normala, tur fram och tillbaka till jobbet. Allt som allt blev det en del cyklande igår, bland annat med bra intervaller och backar (på en hybrid alltså!) Och det kändes till slut i benen.

I morse vaknade jag som vanligt igen (återhämtning har alltid varit lite min grej) och cyklade i ett lite mer njutbart tempo till jobbet. Tills jag får punktering! Detta trots att jag pumpade däcken igår till exakt rätt lufttryck. Tack för den. Alltså fick jag släpa fram cykeln till jobbet med ryggsäck, handväska, yogamatta och hjälm under armen. Ja, ikväll står bikramyoga* på schemat. Innan dess har jag fått klämma in "laga punktering" i schemat. Annars hinner jag inte. Highlife!

*Jag bokade igår och tänkte att mina stela muskler skulle behöva lite bra stretch och genomblödning. Det jag alltid lyckas glömma bort är att bikramyoga är ett styrkepass från hell också. I 40 graders värme.

Från noll till hundra

I söndags var det höstpremiär i sandlådan. Jag har inte varit där sen i våras och då bara någon enstaka gång så det kändes ganska konstigt! Väggarna var nymålade och ute på planen var vi plötsligt omgivna av sandstränder och palmer. Det enda som saknades var värmen. Det var riktigt ruggigt och jag hade gärna spelat i en underställströja istället för linnet jag hade på mig. Jag och Jens spelade mixed mot Lotta och Micke och det kändes att man inte spelat på ett tag. Bollkontrollen behöver slipas på, anfallsspelet och serven. Mycket finjustering kvar innan det känns bra igen.

Två timmar senare laddade jag med smoothie och äggmacka innan träningsgrupperna drog igång. Huttrande satte vi igång att träna ansatsen i anfallet utan boll. Ta emot serven, kliva undan och vara beredd, se var passet går, gå på anfall, hoppa och slå. Fast utan boll. Tusen miljarder gånger från vänster och tusen miljarder gånger från höger. Jag erkänner villigt att jag var uttråkad. Dessutom är vi väldigt många i vår grupp i höst. Med bara två tränare på alla oss lyste personlig feedback med sin frånvaro och vi som var på banan längst bort fick inte mycket individuell coaching alls. I våras tränade vi för Tadva också och det gav så otroligt mycket mer så de träningarna kommer jag att sakna. I höst kommer Tadva träna så mycket själv att hon inte hinner med oss också. Buhu. Men vi förstår henne! Och så frös jag. Alla tjejer med fyr- eller sexpack oavsett om det beror på faktiska muskler eller avsaknad av kroppsfett plockar ändå av sig sina linnen fortast möjligt vilket jag alltid tycker är lite... töntigt. Okej om man verkligen svettas då är det ju fantastiskt med en bikinivänlig sport men igår, i en halvkall beachhall? Jag vet inte. If you've got it, show it?

Sen la vi i alla fall till boll och började spela och då blev det förstås mycket roligare! När träningen var slut hade jag kutat runt i sanden i närmare fyra timmar och mina fötter allra mest var fruktansvärt trötta, nästan krampade. Phew. Jag låg jäkligt bra i soffan efteråt med mina uppvärmda vetetofflor på fötterna, te och rostade ostmackor framför mig innan jag -faktiskt- stapplade till sängen. Vilken rivstart! När jag kom hem såg jag dessutom ut som att jag hade badat med kläderna på. Himlen fullkomligt öppnade sig under min 30 minuter utomhus. Alla kläder och mina skor hänger fortfarande på tork, lika blöta som igår. Apropå kallt.

Mixed-spel på Beach Camp förra sommaren. Öland, Böda Sand. Vit sandstrand och strålande sol i en vecka och bara beachvolley hela dagarna! Bikiniväder, inga blöta skor och så vidare.

ÄNTLIGEN

Kläder jag fått från Craft från topp till tå. Sporttopp och strumpor, cykelbyxor, löpartights ovanpå, funktionströja, armvärmare och vindtät väst. Grymma grejer.

6 mil på cykel i strålande varm höstsol på ett alltid lika vackert Färingsö. Sommaren rann iväg och bjöd på massor av andra roliga saker efter Vättern och cyklingen fick vila. Men jag var ju liksom sugen fortfarande men sen hade jag plötsligt inte tid. Och sen blev jag sjuk. Och så blev jag sjuk igen. I dag var jag frisk. I dag sken solen. I dag cyklade jag! Man bara yes i ordens rätta bemärkelse.

Det började lite tufft med backen upp för Tranebergsbron. Konditionen kändes lika borta som under mitt senaste spinningpass. Tranebergsbron brukade ju vara en baggis. Men efter inte så mycket cykling och en del sjukdom ska man väl inte vänta sig något annat. Med risk för att låta som en gammal avlagd idrottskvinna som lever på gamla meriter så cyklade jag faktiskt 30 mil utan problem i juni. Jag vet att jag kan om jag vill och tränar. Bra så. Vackert var det hur som helst och jag bjöd Tobias, dagens sällskap, på sightseeing över Stockholm. Här bor kungen! Här bor Zilvano! (Hos honom var jag igår kväll! Bra after work). Och så vidare utåt i ett ganska makligt tempo. Ingen av oss hade väl något imponerande tryck i benen just i dag. Men jag bestämde mig snabbt för att göra dagen till en utflykt istället för ett träningspass. Var är det där caféet egentligen undrade Tobias? Hmm det är väl kanske 40 minuter kvar. 40 minuter TILL?! Eh ja? Men så är jag ju känd för att släpa ut med mina medcyklister på lite längre turer än utlovat. Eller vad säger du Katten? Efter den vackraste delen på dagens tur kom vi fram till Svartsjö Café där pajerna var lika goda som vanligt. Men solen nådde inte över trädkronorna i dag och jag påmindes om att hösten är på väg. I oktober stänger cafét för vintern.

Hemåt var det lite jobbigt och jag kände mig sömnig och less på utsikten. Men jag var ganska nöjd och glad ändå. Jag cyklade! Sa jag att det var vackert? Och soligt som sjutton?

Nu sänker sig höstkvällens svala mörker utanför fönstret. Inne är det varmt och gott, värmeljusen brinner och det luktar nygräddad äppelpaj. Pälsbollen sover.

Den här bjässen stod parkerad strax innan Svartsjö. Det syns inte riktigt på bilden men jag tror att det är den största tjur jag någonsin sett (och då såg jag hundratals kor och tjurar i somras). Enorm! Tyvärr var han lite tjurskallig (haha) och ville inte titta in i kameran.

Mat som varumärken

Gårdagens två stora händelser i tv-Sverige var fotbollen mot San Marino och tv-programmet Landet Brunsås. I alla fall av min Facebook-feed att döma. På tredje plats seglade regnvädret upp i morse. Det var fullt hus hos Katten igår som bjöd på kladdkaka och myskväll och det var lite svårt att hänga med i brunsåsen (måste kolla igen på Play sen). Intressant var i alla fall att de pratade om samma sak som jag och Sara diskuterade i samband med hennes Blueberry-blogginlägg. Jag frågade varför "hälsomat" alltid ska vara så (satans) dyr. Blueberry tycker jag är dyrt. Vissa av råvarorna kostar kanske men yoghurt och blåbär är inte dyrt. Enligt min erfarenhet är hälsomat generellt dyr. T ex kokosvatten. Men Sara påpekade samma sak som Landet Brunsås. Det kanske är annan mat som är billig.

Kossa som bor på Hästa Gård

På bara några år har vi börjat äta 60% mer kött och köttet har blivit 30% billigare. Siffrorna kanske är fel (det var fullt hus igår som sagt) men poängen är att vi äter allt mer kött och att det blir allt billigare. Men för att köttet ska bli billigare krävs vissa förutsättningar. Det måste finnas mer mat på varje djur för att bönderna ska tjäna på produktionen. Kycklingarna blir stora så snabbt att deras ben inte orkar bära dem. Korna mjölkar så mycket att deras juver blir inflammerade. Och så vidare. Och så är det trångt där djuren bor. De allra flesta djur tillbringar sina liv inomhus. Om vi betalade mer skulle bönderna kunna leva bättre på det dom gör, djuren skulle må bättre och vi som köper skulle få bättre kött. Jag köper allting som finns ekologiskt och betalar gärna mer för mat jag anser vara bättre. Men vid Blueberry-luncher drar jag oftast gränsen. Även om Sara kanske har rätt. Det kanske är annan mat som är billig? Fast att laga själv blir ju alltid billigast och bäst i längden - och det gör jag oftast.

Det känns bra att äta på Blueberry. Hela lokalen andas hälsa och nyttigheter och man känner sig som ett lite bättre jag efter att ha svalt några klunkar dyr smoothie. Skulle det kännas lika bra om det var billigt? Förutom för plånboken då. Blueberry verkar förutom hälsokost ha satsat på den där lite exklusiva känslan. Blueberry känns väldigt mycket yoga-Stockholm för mig. Stockholms innerstad. När öppnar Blueberry i Farsta Centrum? Det är som att Blueberry lyckats med något bland det viktigaste i att bygga ett starkt varumärke, lojala kunder. Hela träningsbloggsvärlden har ju Blueberry-mania. Lojala kunder är alltid villiga att betala mer. Ungefär som Mac-användare. Once you go Mac you never go back. Jag är kär i Mac. Jag tror inte att Scan har lika lojala kunder. Trots att det är billigt. Så i alla fall Blueberry. Smart drag. Ni ordnade en bloggfrukost och fick lite ringar på vattnet i andra bloggar. Grattis!

Jag såg för övrigt både delar av fotbollen igår, den bruna maten på tv, cyklade till jobbet i regnet, använder Mac och äter förmodligen dagens lunch på Blueberry. Faktiskt. Man är ju träninsgbloggare i Stockholms innerstad.

Vill du äta kött från naturbetesdjur som blir kliade på ryggen? Kolla in Hästa Gård. De har skördemarknad och loppis på söndag!

Shopping spree

Det gäller ju att leva upp till sitt smeknamn. I dag har mitt Visakort köpt både ett par turkosa Icebugs och ett par yogashorts och linne åt mig från Shakti Activewear. Shakti är en amerikansk sajt som har massor av finfina kläder för "hot yoga" med betydligt lägre priser än hemma. Jag och kollegan delar på frakten och det blir en bra deal! Kläderna tror jag nog ska passa. Mer spännande blir det med skorna. Men man kan ju skicka tillbaka. Spana in Campadres deal här.

Det kommer alltid mera tid

• Jag har orkat vara på jobbet hela dagen. Jag tog bilen istället för cykeln. Det är roligare att jobba än att vara hemma. Imorgon ska det bjudas på bullar. Jag måste komma. Sa jag att jag gillar mitt jobb och mina kollegor väldigt mycket?
  
• Min rygg har varit fantastisk hela helgen och idag. Jag var hos kiropraktorn i onsdags och fick bra betyg! Det blev mitt sista besök till november då det är dags att serva kroppen igen. Hann med ett styrketräningspass efter det innan jag blev sjuk. Men ryggen har mått väldigt gott. Lyssna och lär.
  
• Mamma och pappa har försett mig med middagar och matlådor. Jag har hela min familj bortskämt nära.I dag måste jag dock handla.
  
• Det kommer alltid mera tid. Det blir säkert ett fantastiskt september och oktober när jag kan både paddla, cykla och rida i skogen.

Icebugsen

Icebugs. Söta turkosa. Vill ha. Tack Sara...  Jag har sugit på Icebugs-karamellen en hel vinter men försökt begränsa mitt shoppande till bara saker jag verkligen behöver. Jag är väldigt bra på att motivera vilka saker jag behöver dock. I lunchrummet i dag fick jag höra att jag är något av en materialist när det gäller träning. Jag har som jag tidigare nämn en hyfsat berömd övertalningsförmåga och den använder jag även på mig själv.

I alla fall. Vill ha dom där turkosa godbitarna om de finns kvar när jag vågat välja storlek. Är de små eller stora i storlekarna? Nån som vet? Kan jag chansa på samma size som på mina Converse? (Två amerikanska dojor...) Ska jag hellre jämföra med mina Nike? Adidas? Jag har storlek 40, jättefötter, fast bara på längden. Dom är skitsmala vilket ofta ställer till det. 8,5 är strl 40 på "amerikanska". Men kollegan så att Icebugsen är små. På mina Converse har jag strl 41. Det är nästan så man skäms. Ska man slå till på 9,5?

Please help.

 

Tyck synd om mig nu

I helgen skulle jag ha suttit i kajaken lördag till söndag. Ätit mat på en klippa i solen och mått gott. I morse vaknade jag med halsont och feber. Igen. Ute strålar solen och vattnet är spegelblankt. Tack alla kollegor som i veckan omgett mig med era virus! I veckan gissar jag att jag får styrka beachträningar och bikramyoga. Biomarathon någon?

Såhär mycket sol får jag i dag. T/R ICA Maxi.

Tyck synd om mig nu är för övrigt en bra mycket bra låt av Melissa Horn!

Du å jag Zilvano. Du å jag.

Det är som jag redan har varit inne på kaos i trafiken i stan just nu. Vägarbetena avlöser varandra på löpande band och om det är svårt att cykla ska man inte tala om hur det är att köra bil. I måndags satt jag i bilkö från Sankt Eriksplan till Fridhemsplan i drygt 30 min. En sträcka som normalt sett tar fem minuter, eller kanske tio i rusning. Jag var på väg ut till stallet och Färingsö och tänkte, är det här värt det? Att cykla hem från jobbet, äta och byta om, plocka upp bilen och sen börja en blodtrycksjöjande resa ut ur stan. Det var ingen idé att stressa just där och då men jag funderade på hur jag skulle lösa det framöver. Det stod helt stilla. Alla korsningar var blockerade och folk tutade irriterat och uppgivet. Inte ens cyklarna kunder komma emellan. Jag andades. Jag borde bo på landet tänkte jag. Fast det skulle egentligen bara vara ännu värre eftersom jag skulle få hålla på såhär varenda dag då hemska tanke. Att bo utanför stan om man jobbar i stan varje dag är inget alternativ. Drygt 60 minuter (!) senare var jag framme i stallet och det var en befrielse att kliva ut på ett tyst och stilla Färingsö.

Smällen från min bildörr åts upp av tystnaden och det luktade gräs. Inne i stallet stod hästarna och mumsade utom Zilvano som halvsov. Jag plockade ut honom direkt och satte på honom hans grejer. Jag ville hinna med solen och ljuset. Vi skrittade iväg upp mot skogen med siktet på fältet bakom. Jag andades in kall höstluft som luktade ett äpple. Jag högg ett från träden längs vägen att ha till Zilvano efteråt. Han var på sitt allra finaste humör och rörde sig med stora steg och stark rygg. Jag hade ingenting i handen när vi galopperade längs åkerkanten och just då ägde vi världen. Jag var ett med min häst. Han gjorde finfina galoppombyten i varje krok på åkern bara jag flyttade min vikt litegrann. Vilken otrolig häst! Han frustade nöjt och jag red in i skogen igen och ner till sjön. Drygt 60 minuters jobb blev det innan vi skrittade hem till stallet och äpplet i min ficka. Zilvano var svettig och fick duscha. Medan han torkade fixade jag mat och pysslade. Ute var det kyligt men i stallet varmt och ljust.

Om det är värt det? Gissa.

Cirkelgymmad

I dag testade jag och Helen, min kollega och vapendragare på jobbet, Cirkelgym på Friskis. Det blev lunchträning för ovanlighetens skull, ett helt klart vinnande koncept som jag önskar att jag kunde utöva oftare. Man får en välbehövlig paus från jobbet och kroppen istället för hjärnan får jobba. Och efter att ha jobbat en stund längre på eftermiddagen har man kvällen fri. Just i dag behövde vi verkligen ett rejält avbrott också. Det är full rulle i tomteverkstan och ganska stressigt. Jag är som jag brukar säga när det är som värst och som roligast på samma gång ”forcerat kreativ”!

Cirkelgym är ett 55 min långt träningspass som framför allt fokuserar på styrka men det finns även utrymme för att svettas och få puls om man vill. Man kör 20 st olika styrkestationer för hela kroppen två varv. Varje station är man på i 45 sek. Sen har man 5 sek på sig att ”vila” och flytta sig till nästa station. Stationerna kan vara allt från maskiner till fria vikter, mattor, bollar, hopprep, roddmaskiner och spinningcyklar.

Jag tyckte cirkelgym passade särskilt bra på lunchen. Inget eget uttänkt träningsprogram behövs utan du kan helt vila skallen (du har ju lunchrast!) och bara köra. Och du vet att det inte kommer ta längre tid än 60 minuter. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så jobbigt och efter crossfit och bikramyoga är man ganska bortskämd med att få bli totalt slutkörd. Jag vill ha tränat färdigt och inte orka en minu till. Första varvet blev heller inte så jobbigt trots att jag inte lydde rådet att ta det lugnt första varvet utan körde på ändå. Andra varvet drog jag dock upp tempot – och vikterna! – en hel del. Jag skippade vilan och drog igång nästa station direkt, gav gärnet i roddmaskinen och på cykeln och plusade på vikt på alla stationer. Bra var också att flera stabilitetsövningar, två för knän, var med och givetvis flera coreövningar. Övningar som blir tunga men som även tränade stabilitet. Gilla! Enda minuset på just det här passet var att musiken var för låg. Låtarna som spelades var ju annars liksom bra!

En reflektion både jag och Helen gjorde var att det förutom en man var uteslutande kvinnor som deltog. De flesta lite äldre. Det är trist att inte fler tjejer vågar sig ut i gymmet tycker jag som verkar vara reserverat för män. Samtidigt är det ju bra att en träningsform som Cirkelgym finns så kan tjejerna få sitt eget forum och styrketräna ändå – för det är ju bra träning. Men det är trist att det ska behövas just ett eget forum bara…

Nu är det snart kväll och om en timma ska jag ut och käka middag och gå på bio. Färdigtränad. Bra dag!

Cirkelgymmarna