När dina ben är manglade X antal varv ska du 1) inte ta cykeln 9 km ut till Kärsön 2) träna block och spela försvar 3) Cykla 9 km hem igen. Eller så gör du precis det för att det så himla kul!
Jag vaknade med en grym träningsvärk i benen igår morse. Både fram- och baksida lår var stumma som stockar. Stenhårda, korta och stapplande. (Tänk att det kan kännas så bra?) Jag brukar aldrig få träningsvärk, verkligen aldrig, möjligen lite dagen efter-trötthet men that's it. (Ofta till min stora besvikelse). Jag har bra återhämtningsförmåga men det säger även en del om min normala träningsdos och uppehållet från gymmet nu. Oh wow. Det var inte ens några tuffa övningar jag körde i söndags. Vart efter dagen gick följde rumpan i samma spår och jag började känna av magmusklerna också. Magen! Ja! Älskar träningsvärk i magen. Jag hade till och med träningsvärk i axlarna efter mina plankor och knees to elbows. Säger väl allt ... Cykelturen på väg till jobbet på morgonen var ganska skön, fick trampa loss liksom. Sen vet jag inte hur jag tänkte, men förmodligen tyckte jag att cykel ut till Kärsön var smidigast (det är det ju) och trots benstatus hoppade jag upp på cykeln strax innan halv sju.
Över Tranebergsbron konstaterade jag att benen var riktigt trötta och inte riktigt svarade när jag tryckte ifrån. Men jag jäktade inte utan rullade i lagom fart ut mot öarna. Uppvärmning var det bästa för mig just nu. Jag hoppade av av vid beachplanerna en dryg halvtimma senare och möttes av Camilla som sa att i dag ska vi träna block. Blocka! Hoppa! Högt! Blocka är verkligen bland det roligaste men jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå till just igår. Redan under uppvärmningen kände jag hur stum och stel jag var och inte över huvudtaget explosiv. Mitt enda vapen var att bli ännu varmare.
De första hoppen kändes stumma och inte särskilt spänstiga. Men jag är lång och blev peppad av att nå så högt över ändå. Och vartefter vi höll på hoppade jag högre och högre. Tajmingen varierade men jag fick till några riktigt shyssta block i alla fall. Alltid en lika härlig känsla! Vi anföll på ena sidan och blockade på den andra. Väldigt mycket spelträning, bra tempo och roliga övningar. Har jag sagt att jag älskar våra måndagsträningar?
Den som inte blockade stod i försvar och tog sånt som gick förbi blocket. Ganska snart insåg jag hur ont jag hade i musklerna även på utsidan! Varenda dyk ner i sanden kändes som att smälla musklerna i cement. Men det var nog i alla fall bara en gång jag var för långsam upp för att hinna anfalla på grund av mina stela ben. Så jag och dom slet på bra.
Jag vaknade med en grym träningsvärk i benen igår morse. Både fram- och baksida lår var stumma som stockar. Stenhårda, korta och stapplande. (Tänk att det kan kännas så bra?) Jag brukar aldrig få träningsvärk, verkligen aldrig, möjligen lite dagen efter-trötthet men that's it. (Ofta till min stora besvikelse). Jag har bra återhämtningsförmåga men det säger även en del om min normala träningsdos och uppehållet från gymmet nu. Oh wow. Det var inte ens några tuffa övningar jag körde i söndags. Vart efter dagen gick följde rumpan i samma spår och jag började känna av magmusklerna också. Magen! Ja! Älskar träningsvärk i magen. Jag hade till och med träningsvärk i axlarna efter mina plankor och knees to elbows. Säger väl allt ... Cykelturen på väg till jobbet på morgonen var ganska skön, fick trampa loss liksom. Sen vet jag inte hur jag tänkte, men förmodligen tyckte jag att cykel ut till Kärsön var smidigast (det är det ju) och trots benstatus hoppade jag upp på cykeln strax innan halv sju.
Över Tranebergsbron konstaterade jag att benen var riktigt trötta och inte riktigt svarade när jag tryckte ifrån. Men jag jäktade inte utan rullade i lagom fart ut mot öarna. Uppvärmning var det bästa för mig just nu. Jag hoppade av av vid beachplanerna en dryg halvtimma senare och möttes av Camilla som sa att i dag ska vi träna block. Blocka! Hoppa! Högt! Blocka är verkligen bland det roligaste men jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå till just igår. Redan under uppvärmningen kände jag hur stum och stel jag var och inte över huvudtaget explosiv. Mitt enda vapen var att bli ännu varmare.
De första hoppen kändes stumma och inte särskilt spänstiga. Men jag är lång och blev peppad av att nå så högt över ändå. Och vartefter vi höll på hoppade jag högre och högre. Tajmingen varierade men jag fick till några riktigt shyssta block i alla fall. Alltid en lika härlig känsla! Vi anföll på ena sidan och blockade på den andra. Väldigt mycket spelträning, bra tempo och roliga övningar. Har jag sagt att jag älskar våra måndagsträningar?
Den som inte blockade stod i försvar och tog sånt som gick förbi blocket. Ganska snart insåg jag hur ont jag hade i musklerna även på utsidan! Varenda dyk ner i sanden kändes som att smälla musklerna i cement. Men det var nog i alla fall bara en gång jag var för långsam upp för att hinna anfalla på grund av mina stela ben. Så jag och dom slet på bra.
På slutet fick vi lite av junis berömda regn över oss och det fortsatte även under min tur hem. Juni är månaden då vi cyklar i regn helt klart... Det var dock ljummet ute och ett ganska försiktigt sommarregn så relativt sett kom jag oerhört lindringt undan.
Jag landade hemma, käkade lite på badrumsgolvet, igen, maxade värmen i duschen och stretchade på samma gång. Det var länge sen jag kände mig så här manglad. Status i morse? Värre. Jag valde skor som inte måste knytas.
Underbar känsla.
 |
| Här blockar Tora ner ett anfall från Tadva. Jag hade ingen egen bra blockbild och har knyckt den här från Toras Facebook. Här hittar ni Toras blogg! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar