Man tager vad man haver

Imorn sticker vi* ner till västkusten och Falkenberg. Sverigetouren har premiär och samtidigt spelar vi på Back to the Beach på Skrea strand. I alla fall så håller jag på och tömmer kylskåpet och jag var inte sugen på fiskpinnar** en gång till så det blev lite man tager vad man haver-middag ikväll. Havregrynsgröt toppad med jordgubbar, mandlar, pumpafrön och havremjölk. Ett kokt ägg vid sidan om kom inte med på bild.

På tal om mat så tipsar Naturskyddsföreningen om några enkla sätt för att äta miljösmartare. Kolla här. De tipsar om att man ska frossa i grönt, välja ekologiskt, lukta och smaka på maten istället för att stirra dig blind på datumet och kasta maten och välja rätt sorts fisk. Min middag ikväll är rakt igenom ekologisk (självklart!) och vegetarisk. Och istället för att börja kasta saker har jag slängt ihop det som funkar till en "rätt". En annan sån bra "slänga ihop-rätt" är omelett!

*Jag, Sara, Jens, Jesper och Hanna
** Mina matvanor har delvis försämrats under våren och sommaren. I vintras testade jag massor av nya recept, bakade bröd och nyttigt fika. Vet inte riktigt vad som har hänt. Jag gick väl ut eller nåt ...

Mixedspel!

Snacka om att det svänger! Igår var det en sån där bra beachdag igen. En sån där beachdag när jag kände att jag levererade i sanden. Jag och Jens spelade mixed mot Fredrik och Jenny och vi plockade hem två set av fyra. Det var otroligt jämna siffror i alla seten och inget avgjordes med mer än två poäng. Kul!

Lite svårt är det att ställa om till mixed ibland eftersom jag blir försvarsspelare istället för blockspelare. Så i början hängde jag kvar vid nätet, insåg att jag inte skulle nå att blocka och börjar backa och sabbar därmed hela vårt försvar när jag försöker ta samma roll som Jens. Men det där löste sig ganska snabbt och Jens skötte monsterblocket resten av tiden. Vi spelade tryggt och stabilt och hade kul! Jag är nöjd med att jag grävde upp ganska många korta bollar precis nedanför nätkanten och även hade en helt okej blockupptäckning några gånger. Tack Camilla för alla träningstimmar!

Sen kom energyfailen. De andra ville absolut spela ett sista set och jag fick ställa upp men det är inte ett dugg kul när huvudvärken bankar på och varken huvudet eller benen reagerar på spelet. Hemskt andfådd blir jag också. På något mirakulöst sätt knep vi setet ändå trots att jag släppte flera långa shottar som jag enkelt kunnat springa upp en vanlig gång.

På vägen hem hetsåt vi (jag mest...) på grillen vid Brommaplan. 150-grammare med sås och pommes. Sådärja. Riktigt grisätande. Kompenserade med fruktig smoothie med vetegräs i till frukost i morse.

Hoppas det går lika bra på Skrea på söndag!

Beachspel och hundräddning

Klockan fyra hade himlen ännu en gång i juni öppnat sig och vräkte ner sitt allra värsta. Skulle det inte vara sol i dag? På programmet stod träningsspel mot Hanna och Hanna och efter gårdagens inställda träning var jag rätt peppad på att få spela. Sara har varit sjuk ett tag och det kändes som en bra grej att spela ihop oss en sista gång innan lördag (Back to the beach på Skrea strand!) Medan det fortfarande regnade såg jag ljusblå glimtar bland molnen och när klockan slog 17 hade det slutat regna. Alltså trampade jag hem och stekte fiskpinnar, bytte om och fortsatte ut mot Kärsön. Det var en djävulsk motvind hela vägen ut så jag var väl uppvärmd när jag kom fram ...

Tyvärr hade vi inte vår bästa speldag jag och Sara. Det började med att vi servade hem 10 raka poäng typ, jag tror faktiskt det var mer, vilket var riktigt trist dock. Man vill ju ha tillbaka bollen! Då la vi väl lite av och när vi faktiskt fick tillbaka bollen sen spelade vi inte så bra. Mina mottag var riktigt usla en del men i övrigt kände jag ändå att det har gått väldigt mycket framåt på senare tid. Jag har börjat göra väldigt mycket bra saker som jag inte gjorde förut och på turneringen på lö hoppas jag kunna hålla känslan från förra helgen i minnet! Jag hoppas även på en frisk och skadefri partner som törs springa och som törs slänga sig - annars kommer vi att få problem.

Många beachtankar snurrade i huvudet på vägen hem och Jens fick ta del av några av dem. På planen bredvid hade de spelat i nästan fyra timmar! Jag tjatade om att jag ville ha fler rankingpoäng och Jens tyckte det var ett för långsiktigt mål. Det behövs delmål också. Så efter lite dividerande kom jag fram till att jag vill vässa mina mottag istället. Smart kille. På ICA Brommaplan köpte vi Gainomax och bananer och jag tänker att vilken tur att vi gjorde det stoppet! Vid Stora Mossen såg vi nämligen en lös hund springa mitt i trafiken på Drottningholmsvägen. Jisses! Som den sanna djurälskare jag är dumpade jag cykeln i väggrenen och lockade till mig vovven. Var beredd att ringa till polisen för överlämning men hunden hade lyckligtvis telefonnummer på halsbandet. När husse hade kommit och hämtat henne kunde vi äntligen cykla hem till duschen, maten och sängen!

Make the most of it

Vi ställde in dagens beachträning på grund av regn. Så tråkigt att jag ville dö (okej jag kanske överdriver en aning) och istället trampade jag hem över blöta gator. Funderade på allt möjligt jag skulle kunna göra av den här kvällen istället. Det är både en bra och en dålig egenskap jag har, att alltid vilja göra det mesta av allt.

Ikväll skulle jag kunna baka bröd, handla några grejer, fixa lite roligare matlåda än den jag har på lut, fixa med bilder (stående projekt) och om det blev uppehåll putsa mina fönster (de är i desperat behov av det) och inte minst träna - på säg gymmet! Det slutade dock bara med att jag kom hem, slängde ihop den enklaste middag där basen var äggröra och vek ihop lite tvätt för att sen rasa ihop framför MadMen. Har absolut inte orkat göra någonting alls ikväll. Jag misstänker varför. Dagen har varit väldigt kul men samtidigt ganska ansträngande.

Så med andra ord, för pepp och träningsinspiration får ni läsa vidare någon annanstans just ikväll. Om ni bara vill läsa och känna att det är okej att inte alltid vara så himla produktiv och istället bara lata sig- då har ni hamnat rätt just i dag! Det är ju som också att göra the most of it på ett sätt.

Mmm midsommar

Under midsommar, jul, påsk eller andra ledigheter känner jag sällan att jag borde/måste träna. Det är inte självklart att jag tränar bara för att jag är ledig. Det är ju så mycket andra saker man gör de helgerna istället! Dock gillar jag att passa på att göra saker som passar särskilt bra just då, till exempel åka längdskidor över jul för att vi firade 100 mil norrut med massor av snö medan Stockholms gator inte hade fått en snöflinga. Eller spela beach på midsommar för att det råkade ligga en väldigt fin beachvolleyplan på typ en snapsflaskas avstånd från långbordet på lunchen...

I år firade vi på landet utanför Nyköping och det var magiskt bra och riktigt sådär idylliskt svenskt.  Röda hus med vita knutar, strålande sol, kossor, blomsterkransar och sjöar. Femkamp, beachvolley, långpromenader i skogen på tu man hand och grillat. Ja och så en (i och för sig väldigt liten) midsommarstång och små grodorna. Mycket midsommar helt enkelt. Vi var 25 personer varav ungefär fem stycken var från Australien. Vi lärde dem ett antal danser runt stången och bjöd på ett klassiskt midsommarfirande för dem att ta med sig som minne. Men alltså ingen regelrätt träning men däremot en hel del aktiviteter i form av beachspel och femkampsaktiviteter. Sprinta och hämta vatten nere vid sjön i plastmuggar är definitivt träning om nåt och stövelkastning ska inte underskattas. Jag sammanfattar en alldeles underbar midsommar!

I dag spelade många av oss turnering vid Mälarbadet. (Det här med sova mycket/sovmorgnar är underskattat säg?) Vi fick sol en dag till och jag och Lisa spelade turnering tillsammans för första gången. Det gick riktigt bra! Vi var överens om att det var superkul att spela ihop och var allra mest nöjda med vårt jobb framme vid nät. Många bra block och dessutom lyckades vi störa motståndarnas spel mycket med våra block, även om de inte alltid slog i dem. Men vi tvingade dem att lägga korta diggebollar, förbi blocket, som ofta gick ut. Sweet! Dock kom vi inte så långt och det var precis på håret att vi hade fått spela kvartsfinal. Typiskt när vi ändå gjort en så bra premiär. Men i bilen på vägen hem började det regna hundar och katter så det finns någon mening på allt säg. Jens spelade som vanligt vidare längre än jag och under eftermiddagen har jag ägnat mig åt soffan, mitt fotbad och Mad Men. Bra helg ja!

Jag var lite domare också - därav visselpipan

Benstyrka

Varför är träningstights ofta så korta? Det är skönt på sommaren med lite ventilation (?) och kan vara ganska snyggt. Om inte annat signalerar det ju "jag har långa ben". Men ändå. Dom är ju helt uteslutna om det är höst/vinter/vår alternativt väldigt myggigt. Just det här paret kommer från Craft och deras senare kollektioner har fått längre ben! Dom här åkte i alla fall på när jag körde lite balans och styrka för benen. Baksida lår i maskin, utfall med kettlebell och enbensknäböj på en bosuboll. Den här gången var känslan inte i närheten så brännande som sist så med andra ord tog det inte jättelång tid för musklerna att minnas styrketräning. Under sommaren blir det ändå den här typen av pass jag kör. Kanske lite explosivitet också om det börjar bli tungt att hoppa i sandlådan eller så... Men en så länge - nej. Mest bara ta hand om knäna. Avslutade med ett gäng plankor i olika former. Plankor är alltid bra.

Efter-träningsmelis blev en frukt- och nötbar från Espresso House överdragen med choklad. Yum yum säger jag, testa den!

Imorn är det midsommar och där jag kommer fira finns det en beachplan och beachspelare som spelat OS-kval. Ser fram emot det spelet!

Block machine

Det är några bra dagar med beachväder nu... På Kärsön igår var det inte länge shorts- utan bikiniväder! Woho. Vi tränade för brassarna som om möjligt la upp ett ännu högre tempo än sist. Tempo är bra men inte hur mycket tempo som helst i en övning. Problemet igår var att vi åter igen hade med personer som inte har tränat med oss förut, alltså som inte har tränat lika mycket och inte på samma saker. Ofta har vi haft med någon som haft ett längre speluppehåll. No good. Det bidrog till att det blev problem när brassarna drog upp tempot igår och vi fick ibland avbryta för att gå igenom väldigt grundläggande saker. Trist. Så vår kärngrupp är överens om att i fortsättningen försöka hålla oss till varandra och om vi behöver reserv välja dem med lite mer omsorg. Sånt där tycker vissa är svårt men det handlar ju inte om något personligt utan bara om att träningen ska funka så bra som möjligt och att alla ska få ut något av den.

Gårdagens höjdpunkt var kanske att jag blev kallad för The block machine. Hohoho. Det var brassarnas nya nick på mig och visst blockade jag ner ganska många bollar. Roligt. Tydligen blev de väldigt förvånade. Hoppas att jag kan behålla den tajmingen hela sommaren!

En bra start på dagen

Lite taken by surprise blev jag av den vackra och ljumma sommarmorgonen som väckte mig i morse. Det blev frukostsmoothie på balkongen med pälsbollen i skuggan under solstolen. Den ser kanske inte så god ut på bilden (Vetegräs gör allting väldigt grönt...) men det var den! Jag mixade banan, nektarin, Tropicana Summer Berries, Reneé Voltaires smoothiemix fullproppad med superfoods, havregryn, linfrön och yoghurt.

I och med finvädret övervägde jag att tuffa ut i Karlbergsparken men mina ben får tillräckligt just nu ändå och jag ska vara ute ikväll. Istället blev det mitt planerade överkroppspass på gymmet. Det var knappt en kotte där (yttersta lyxen säg!) och jag körde:

• Latsdrag
• Hantellyft åt sidan
• Sittande rodd i kabelmaskin
• Axeldrag i kabelmaskin
• Diagonala rygglyft på boll
• Situps på bosuboll
• Rygglyft på matta
• Sneda rygglyft med en vikt i maskin
• Knees to elbows
• Planka
  

Ikväll beachträning! Brassestyle.

I slutet av juni

Har vilat mig i dag. Har som mest varit på några rundor med cykeln och knatat tur och retur till NK på lunchen. Min lillebror är på hemmaplan efter att ha påbörjat sin bana som pilot i Florida. Sol, 28 grader, havet och beachplanerna runt hörnet lät som rena Top Gun förutom att han inte ska bli stridspilot då. Han, jag och pappa käkade lunch på NK och uppdaterade varandra om det senaste.

När jag äntligen var klar på jobbet blev det halvsen middag med familjen. Mamma har checkat ut från sjukhuset och är hemma igen. Äntligen är hela gänget samlat på hemmaplan! I alla fall ett tag. Folk i min familj är ganska rörliga av sig. Efter midsommar hoppar pappa i kajaken och paddlar runt Sveriges kust. För typ femte gången.

Rörliga är inte baksidorna av mina lår däremot. My god. Imorn är det dags att dyka ner i sanden igen men tills dess måste de ju rimligen ha börjat töja ut sig igen. Innan dess hoppas jag hinna med ett överkroppspass på gymmet så att det blir lite ordning här. Stay tuned!

Jag har roligt i brorsans pilotglasögon. Riktiga sådana!

Blockträning med manglade ben

När dina ben är manglade X antal varv ska du 1) inte ta cykeln 9 km ut till Kärsön 2) träna block och spela försvar 3) Cykla 9 km hem igen. Eller så gör du precis det för att det så himla kul!

Jag vaknade med en grym träningsvärk i benen igår morse. Både fram- och baksida lår var stumma som stockar. Stenhårda, korta och stapplande. (Tänk att det kan kännas så bra?) Jag brukar aldrig få träningsvärk, verkligen aldrig, möjligen lite dagen efter-trötthet men that's it. (Ofta till min stora besvikelse). Jag har bra återhämtningsförmåga men det säger även en del om min normala träningsdos och uppehållet från gymmet nu. Oh wow. Det var inte ens några tuffa övningar jag körde i söndags. Vart efter dagen gick följde  rumpan i samma spår och jag började känna av magmusklerna också. Magen! Ja! Älskar träningsvärk i magen. Jag hade till och med träningsvärk i axlarna efter mina plankor och knees to elbows. Säger väl allt ... Cykelturen på väg till jobbet på morgonen var ganska skön, fick trampa loss liksom. Sen vet jag inte hur jag tänkte, men förmodligen tyckte jag att cykel ut till Kärsön var smidigast (det är det ju) och trots benstatus hoppade jag upp på cykeln strax innan halv sju.

Över Tranebergsbron konstaterade jag att benen var riktigt trötta och inte riktigt svarade när jag tryckte ifrån. Men jag jäktade inte utan rullade i lagom fart ut mot öarna. Uppvärmning var det bästa för mig just nu. Jag hoppade av  av vid beachplanerna en dryg halvtimma senare och möttes av Camilla som sa att i dag ska vi träna block. Blocka! Hoppa! Högt! Blocka är verkligen bland det roligaste men jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå till just igår. Redan under uppvärmningen kände jag hur stum och stel jag var och inte över huvudtaget explosiv. Mitt enda vapen var att bli ännu varmare.

De första hoppen kändes stumma och inte särskilt spänstiga. Men jag är lång och blev peppad av att nå så högt över ändå. Och vartefter vi höll på hoppade jag högre och högre. Tajmingen varierade men jag fick till några riktigt shyssta block i alla fall. Alltid en lika härlig känsla! Vi anföll på ena sidan och blockade på den andra. Väldigt mycket spelträning, bra tempo och roliga övningar. Har jag sagt att jag älskar våra måndagsträningar?

Den som inte blockade stod i försvar och tog sånt som gick förbi blocket. Ganska snart insåg jag hur ont jag hade i musklerna även på utsidan! Varenda dyk ner i sanden kändes som att smälla musklerna i cement. Men det var nog i alla fall bara en gång jag var för långsam upp för att hinna anfalla på grund av mina stela ben. Så jag och dom slet på bra.

På slutet fick vi lite av junis berömda regn över oss och det fortsatte även under min tur hem. Juni är månaden då vi cyklar i regn helt klart... Det var dock ljummet ute och ett ganska försiktigt sommarregn så relativt sett kom jag oerhört lindringt undan.

Jag landade hemma, käkade lite på badrumsgolvet, igen, maxade värmen i duschen och stretchade på samma gång. Det var länge sen jag kände mig så här manglad. Status i morse? Värre. Jag valde skor som inte måste knytas.

Underbar känsla.

Här blockar Tora ner ett anfall från Tadva. Jag hade ingen egen bra blockbild och har knyckt den här från Toras Facebook. Här hittar ni Toras blogg!

 

Eld i benen!

Äntligen. Hela förra veckan gick jag och var sugen på knäböj, djuuuupa! Det kan ju för ganska många tyckas vara en konstig grej att gå och vara sugen på men ni som läser den här bloggen rynkar nog inte på näsan. Så ja - trots sommarsäsong och att jag som sagt verkligen föredrar att träna utomhus då lockade dom där knäböjen. Stabiliserande övningar för knät lockade också (behöver dom!), träning för axlarna och så core. Livet har kommit emellan flera dagar (som ni kanske har märkt på min uppdateringsfrekvens här) och dessutom har Maria varit hemma från Italien i några dagar. Istället för att träna har jag därför "tagit hand om livet" samt avnjutit kylslagna picnicar, hejat fram Sverige i fotbolls-EM (som ju spelar sämre än jag och Sara i gruppspelet!) och druckit rosa drinkar i vår  tidigare stammisbar. Men i dag! Efter en lång söndagsfrukost i soffan med Jens travade jag ner till vikterna.

Jag var som sagt sugen på mycket men bestämde mig för att köra tre grejer för benen med fokus på balans och stabilitet och tre grejer för coremusklerna. Det resulterade i:

• Baksida lår i maskin med ett ben i taget (var sugen på enbensmarklyft också men fegade ur på tekniken)
• Ufallssteg med en kettlebell på rak arm ovanför huvudet
• Enbensknäböj på bosuboll - nu hade jag eld i benen(!) Ni vet den där brännande känslan när man inte vet om benen kommer kunna hålla emot om man böjer på dem. Skrattretande med tanke på vad jag gjort... #varit borta ganska länge från gymmet men kört med samma vikter som sist*
• Situps på en bosuboll + en båt på slutet. Tre varv så.
• Tre stycken plankor
• Knees to elbows - fuskvarianten. I chinsräcket precis intill hängde en relativt muskulös alfahanne. Han gjorde inte särskilt många chins i följd, max fem tror jag, men helt plötsligt verkar han komma på att han ska stila för den svaga stackars kvinnan intill och börjar svinga knees to elbows i räcket. Jahapp. Hade lust att säga att han inte imponerade över huvud taget på mig. Kvinnor som Ulrika imponerar mer när de gör liknande grejer. Gäsp.

Nu har kört en varm dusch och gjort en hårinpackning, ätit gröt med äppelmos, mandlar, linfrön och havremjölk samt ett par ägg och tänkte kanske ta en tidig powernap innan jag fortsätter med livet. Ska iväg och fika på Karolinska sjukhuset.

Om jag är sanslöst effektiv kan jag nog hinna med lite mer ben samt överkropp innan midsommar.

Vad gör man inte för sin bästa (fotbollstokiga) vän? Jo man kollar fotboll på O'Learys och spökar ut sig i gult och blått!

* Sist jag var på gymmet var i mitten av maj. Sist jag körde ben med vikter var den 10 april! Lite benstyrka blev det i maj och sen har jag givetvis cyklat massor och spelat massvis med beach. Men ändå. Faktumet kändes.

Slitig brasseträning

Ojojoj. Vilken jobbig träning! Ojojoj var också vår brassetränare för kvällens favorituttryck när vi gjorde något mindre bra på planen. Mycket diplomatisk kommentar får jag säga. Han hade även hunnit lära sig "bra" och "mycket bra". Resten av träningen hölls på knackig engelska.

Jag vet inte om det är brassarna i sig eller om det är språket men särskilt mycket feedback får man inte på det man gör. I dag växlade det mellan nice receive, nice set, bra, mycket bra och ojojoj. Det funkar ganska bra när man har spelat en del och vet vad man oftast gör fel. Vi har tränat mycket tillsammans också och kan ge varandra feedback och även påminna om vad Camilla ofta säger. Ibland är det bra att bara köra och hålla tempo men jag gillar nog ändå feedback-varianten bättre. Och konkurrera med Camilla - det kan ju ingen.

Den stora behållningen med dagens träning var slitet. Vilket jäkla tempo Alan la upp! Mina ben fick smaka på mjölksyra flertalet gånger och pulsen bankade på. Det är de gångerna misstagen kommer. Man är trött och blir slarvig. Blir man inte det (medan motståndarna blir det) kan man plocka enkla poäng på deras misstag. Vi tränade ganska mycket förflyttning på plan och la i slutet ihop allt till spelövningar. Det var fullt ös redan från start och även om det inte verkade jobbigt var det verkligen det! Precis som en brasseträning ofta är. Det är nåt med brassarna alltså...

Innan jag stack från jobbet klämde jag en rejäl portion med ostkaka, keso och hallon. Jag var lite övermätt men det var ett klokt val att klämma i sig allt ihop. Det var energi till 15 km cykel, 90 min riktigt svettig beachträning och så 9 km cykel till. Inklusive Tranebergsbron. Good lord!

Och vädret då? Jo ni det var ju sommar ikväll, på riktigt! Shortsväder, solgass och ingen vind!

Lite diggeförsvar

Hanna + sol!

På Nockebybron på vägen hem

A bridge with a view

Var väldigt sandig och väldigt hungrig ikväll och åt middag på badrumsgolvet. Pälsbollen joinade. Jens har varit sjuk hela veckan så jag har återgått till mina "låtsasmiddagar" istället för att äta riktig mat. Lite segt. Har hunnit bli bortskämd med att ha mat på bordet när jag kommer hem! Angående havremjölken köper jag alltid eko, det är Mathem som har levererat fel!

Puuuh

Träningslivet är som jag har gjort ganska tydligt riktigt bra just nu. Det är sommar, sol (ja en del i alla fall...) och beach och jag försöker av njuta av nu. Men livet är ju faktiskt ganska mycket mer än träning* och på andra fronter svajar det betydligt mer. Det är bara onsdag och jag redan helt schlut och har haft ca två och en halv mental breakdown redan den här veckan. Jag måste säga att träningen (i lagom dos) är räddningen just nu, mitt andrum liksom. Däremot har det inte blivit lika mycket träning som jag hade velat. Till exempel hade jag (faktiskt!) velat styrketräna ett eller två pass också men jag har fått prioritera sovandet. Man orkar med break downs bättre då plus att de inte blir lika många. Igår gjorde jag inte ens några matlådor när jag väl kom hem på kvällskvisten utan unnade mig en timma med Mad Men i soffan.

Ikväll blir det efter vissa tveksamheter och prioriteringsproblem i alla fall beachträning igen. Blir bra det. Jag har faktiskt fantastiskt mycket kul på G de närmsta veckorna så jag kan egentligen inte alls klaga. Och tur är väl det - då har jag mer energi över till "allt det där andra"!

*Familj, vänner, relationer, jobb och allmän logistik och administration av vardagen. Min mamma har opererats och jag har fått träda in som en tillfällig Florence och ila mellan Apotek och sjukhus, parkera om bilar från städgator och allmänt pyssel. Heltidsjobb är opraktiskt utom ur ekonomisk synvinkel!

Det är såhär det ska vara

Jäklar var jag gillar sommar! Jag börjar känna mig tjatig men jag kan inte få nog av kvällar som är ljusa till klockan 23, av att veva fram på cykeln över Stockholms broar med junivinden i håret, av jordgubbar med (ovispad!) grädde, eller av... beachvolleyboll! Utomhus! I den där ljusa kvällen, med den där vinden i håret och med dom där jordgubbarna efteråt. Fatta grejen! Åhhh det är nu det händer. Det är nu det är sommar!

Så - hoppas att jag var tydlig nog ovan. Men det är liksom viktigt att vara här och nu och jag verkligen försöker insupa varenda somrigt intryck omkring mig och inte förlora en sekund av njutning.

Ikväll tränade vi för Camilla på Kärsön och det var, inte ett dugg oväntat, en grym träning. Måndagar är min favoritdag just nu och jag längtar alltid massvis efter att få springa ut från kontoret när eftermiddagen blir kväll, skynda mig hem och äta och sen cykla ut till Kärsön. "Jag bara gör det jag ska så får jag vara ifred sen och kan tänka på beach" som Sara uttryckte det i ett mail tidigare.

I dag tränade vi på vårt önskemål servemottagning. Back to basic kanske det låter som men vi bad Camilla att svävserva sitt bästa på oss och kötta på det hon var värd. En svävserve spinner inte i luften och fångas mycket lättare av vinden. Dessutom går den snabbare. Har du en bra svävserve kan du plocka många poäng på att motståndarna har svårt att få till bra mottag. Jag tyckte faktiskt att vi fick till det riktigt bra jag och Sara och efteråt gjorde vi fina passar till varandra som var kul att slå på! Vi körde även en del försvar och mot slutet när vi spelade grävde jag minsann upp de där korta diggebollarna precis under nätet. Ha!

Efter ett par timmars galet roligt slit i sanden drog jag på mig en tröja och trampade hemåt igen. Vattnet var spegelblankt, måsarna skrek och över Tranebergsbron sjöng jag (töntigare än töntigast) Stockholm i mitt hjärta för ganska full hals.

Medan Camilla pumpade våra bollar ...
... Försökte jag och Sara ta bilder av oss själva i motljus

Beachturnering och tjejhäng i Norpan

Vilken helhelg! I lördags morse klev många stockholmslag alltså upp med tuppen för att åka till Norrköping och spela turnering. Beachvolley är ingen jättestor sport i Sverige så alla känner alla mer eller mindre. Dessutom spelas ofta herr- och damturneringarna på samma dag och det är ju kul. Back to the beach-turneringarna på Sveriges stränder avslutas alltid med after beach och då blandas beachbums från hela Sverige. Beachvolley är helt enkelt en väldigt social sport!

I lördags fick vi både shortsväder, sol och åskskurar. Beach blandades med kexchoklad och hög musik och på eftermiddagen kom Katten förbi och hejade.

Jag och Sara har verkligen steppat upp oss på planen och spelar mycket bättre än tidigare. Lägstanivån har blivit högre. Vi har bra mottag, precisa passar och bestämda anfall. Och så står vi mycket bättre i försvar än tidigare. Nu vill man liksom bara träna ännu mera! Det blir en positiv spiral liksom. Eftersom vi inte har några rankingpoäng från vår förra, skadade säsong (ett jäkla tjat om de där rankinpoängen va) är lottningen aldrig till vår fördel. Vilket alltså stör mig till tusen. Vi hamnade som väntat i en tuff grupp och kom inte särskilt långt. Det är ganska irriterande att stå och döma en kvartsfinal senare och se det ena laget förlora med mycket sämre siffror än vad vi gjorde mot samma lag i gruppspelet. Jag konstaterade att vi var mer värda att spela den där kvarten men att livet inte är rättvist det vet vi ju redan.

Jens spelade några planer bort och han och Erik, ett helt nytt lag, gick hela vägen till semi. Bra jobbat!

Nästa helg är det dags igen - i Uppsala - med samma förutsättningar i lottning. Först nästa sommar kan vi få lite bättre lottningslycka men till dit är det ju skitlångt. Målet i Uppsala är att det ska gå lite bättre än den här helgen och så fortsätter vi så sommaren igenom. Bra plan va. En bra grej med att inte vara elitidrottare är att man faktiskt kan vara nöjd bara man har sådär himla kul. Och det hade jag i lördags. Jag trivdes! Jag har haft en del beachsvackor och det var en fin känsla att allt var sådär bra igen som när det var som bäst. Kom ihåg det när det dalar nerför, det vänder alltid igen.

När dagen gick mot tidig kväll promenerade jag och Katten hem till hennes nya hem och åt rostat bröd och drack te innan jag duschade och tog en välbehövlig powernap. Vi drack bubbel, käkade middag på Kattens favoritrestaurang och tog en sväng på stan. Och praaaatade. Jag vet inget vi inte hann med att fundera över, jämföra, diskutera, skratta och gråta åt. Åh vilken tjejkväll i ordets rätta bemärkelse. Katten är en underbar vän, i båda goda och mindre goda tider. Är glad över att hon finns! Hela natten sov jag gott och i dag gick vi en lång, lång promenad. Solade en stund, gömde oss för regnet, shoppade lite och fikade. En sån där söndag som jag nästan aldrig har längre men älskar!

Early bird

Just nu sitter jag i bilen på väg ner mot Norrköping efter ytterligare en tidig med tuppen lördag. Slog förra helgens rekord med frukost halv sex i morse. Igår var jag hos naprapaten och blev servad och fick idrottsmassage inför dagens prövningar. Bläddrade i en träningstidning och hittade den här annonsen med en Mikasaboll - kul! Ganska få träningsannonser har bilder på just beachvolleyboll. Casall gör ofta snygga annonser med starka tjejer - också kul. Ska försöka ta med mig tänket att jag är unbeatable vid nätet under dagens turnering trots tufft motstånd. Eftersom vi saknar rankingpoäng från förra säsongen hamnar vi i en rätt svår grupp. Håll era tummar för mig och Sara!

Prickigt!

Just nu är jag tokinne på prickar och prickigt. Det började med servetterna, sen ett skärp och så en klänning. (Tyvärr går den inte att cykla i så jag har inte kunnat använda den så mycket än). Nu är jag lite töntlycklig över att det blir prickigt på beachplanen imorgon också. Här får ni en sneak peak av morgondagens outfit!

Shorts och vindjacka från Under Armour. Trosor från So U/Lindex

Den bästa tiden är nu!

Sommarledig!

Just nu känns det som att jag inte tränar alls. Jag gör bara sånt som är roligt och hoppas på mycket sol och lite vind* mest hela tiden. Måndagar och onsdagar är vigda åt beachvolleyboll-träningar och nästan varje helg framöver spelar vi turnering. Oftast blir det träningsspel nån mer dag i veckan också. Med andra ord ligger jag egentligen inte ett dugg på latsidan och det är en ganska skön känsla att ha släppt gymmet helt och bara fara runt med sin boll. Det är som ett slags vuxet sommarlov** med långa ljusa (om än inte så varma) kvällar. Jag njuter! På ett ungefär blir det ca 10 timmar boll på en vecka. Och utöver det tillbringar jag ganska mycket tid på cykeln som transport eller träning. När jag är "ledig" trivs jag i kajaken.

Med andra ord är tränings- och aktivitetstimmarna som högst på sommaren fast att det känns precis tvärt om. Får jag välja är det precis så jag vill ha det också.

Träningen är alltid rolig men vinterhalvåret går ändå aldrig att jämföra med sommaren. Jag tycker om att styrketräna. Yoga är verkligen både utmaning och njutning och jag springer gärna intervaller och provar på nya idrotter. Jag älskar snö och utförsåkning! Men på hösten och vintern är allting mycket mera uppstyrt och som en enda lång förberedelse. En förberedelse för att vara mjuk, stark och rörlig till sommaren och då kunna ta sommarlov och bara vara i sanden eller sitta på cykeln och ha galet roligt. Det har jag just nu! Det är nu man får payback för all styrka och rehab för knän och ryggar liksom. Det är jag värd!*** Efter Norrköping i helgen (som även inkluderar helhelg med Katten!) väntar turnering i Uppsala nästa. Sen blir det roadtrip till västkusten med favorittjejerna och favoritkillen och långhelg och stor turnering på Skrea strand. Till och med på midsommar kommer det att finnas en beachplan. Det är nog helheten som gör det. Gilla livet!

*Gemensamma önskningar för både beachspelare, cyklister och kanotister
** Jo jag jobbar heltid och mer under tiden
*** Men - jag borde slänga in ett helkroppspass i veckan på gymmet även under sommaren. För att underhålla det jag byggt upp. Svår grej, när jag inte spelar eller cyklar vill jag ju helst vila benen. Det vore enklare om man inte heltidsjobbade och kunde sova istället för att jobba...

Blåbärssmoothie

Testade spontant ett nytt grepp med min frukostsmoothie i morse taggad blåbär. Istället för turkisk yoghurt klickade jag i vaniljkesella. Gotte gotte! Blåbär och vanilj är ju bland de bästa smakkombosorna. Jag har oftast även i lite kanel och kardemumma också - så även i dag. Har man inte vaniljkesella hemma funkar vaniljpulver också - men Kesella mättar bättre och innehåller mycket protein! Mina andra blåbär gick åt till blåbärspajen så imorn får jag hitta på något annat.

Ja ja man kan ha vanlig Kesella + vaniljpulver också. Jag antar att det är optimalt ja om nån får för sig att kommentera det...  Men jag tror min variant är godast!

Mixedturnering på Mälarbadet

Dagens mixedlag. Fast på Öland. Det var tights och sporttopp-väder i dag men inte bikiniväder.

Mikasamärket i ansiktet har börjat blekna men glasögonen (mina nya från Statoil Gävlebro*!) är fortfarande aningens deformerande från dagens turnering. Jag och Jens spelade mixed på Mälarbadet och det var min uppgift att vara försvarsråtta. Det gick ganska dåligt i första matchen (därav de massakrerade glasögonen - inget bra högt försvar där inte) och ännu sämre i nästa. (Gaaaaah) Men i åttondelen hade nånting hänt. Både huvudet och benen hade vaknat och jag var taggad för att vinna! Konstigt hur det där mentala beter sig. Förtjänar en egen forskningsstudie typ. Det var verkligen en helt ny Erika på planen. Snabbare, mer precis, mer bestämd. Jag spelade och gjorde något av varje boll. Grävde efter alla Camillas tips och levererade. Jag spelade precis som jag vill spela helt enkelt - och då är det så jäkla kul! Dessutom mötte vi ett riktigt kul lag. Det  är kul med sportsliga motspelare. Det blev dagens bästa match men tyvärr en tresetare där vi bara tog ett av seten och då var vi ute. Dumt nog shabblade vi bort det andra setet fast att vi ledde med 8-4 och det slutade med 18-16 till motståndarna. Jag kunde ändå inte vara annat än nöjd och planen är att behålla känslan till på lördag när jag och Sara spelar i Norrköping.På grund av skador har jag inte spelat turneringar sedan förrförra sommaren och det är onekligen kul att (bokstavligen) vara tillbaka i matchen igen. Känns liksom som att det var alldeles nyss. Nu vill jag bara ha (ska jag ha) tillbaka mina rankingpoäng också!

På det hela taget en bra nationaldag men sol, sand, beach, middag hos mamma och blåbärspaj.

*Man ska verkligen aldrig köpa dyra beachglasögon något jag åter påmindes om när jag använde det här paret för första gången. Och de var som sagt klokt nog från Statoil.

Försvar #beachvolley

Här är mina försvarsben. Jag vet inte om bilden gör mina mina blöta knän, skitiga underben och snudd på leriga lår rättvisa. Och underarmarna syns ju inte på bilden ... Men de här tightsen är alltså blanksvarta i normala fall. Vi tränade alltså försvar igår och det handlar kort och gott om att dyka ner i sanden och gräva upp bollar. Man kan ju tycka att det väl bara är att kasta sig efter bollen och spela upp den men det är inte riktigt så enkelt om det både ska gå fort och bollen ska hamna där den ska.

Här finns ett par stilstudier hur man slänger sig... Knixet är att dyka ner med armarna rakt fram eller nästan ovanför huvudet och inte titta på bollen när du slår till den. Då kommer du aldrig att kunna få till det där sista knycket som gör att du får höjd på den. Testa gärna...



Jag kände mig inte riktigt i mitt esse på träningen och vet inte om cyklingen i lördags fortfarande satt i. Men när vi började spela däremot, spela om poäng, då minsann gick det bättre! Som jag konstaterat så många gånger förr är jag alltid bättre när det är skarpt läge! Lika lustigt varje gång. På senare tid har det blivit mycket träning dock och inte lika mycket spel. Men när vi avslutar med spel på träningarna är det kul att känna att fler och fler grejer sitter! Sara får nog dock agera som lagets försvarsråtta så tar jag hand om blocket.

Imorn ska jag och Jens spela turnering vid Mälarbadet i Södertälje (då får jag dock vara försvarsråtta garanterat eftersom jag plötsligt blir kort) och på lördag spelar jag och Sara turnering i Norrköping. Jag hoppas att Katten kommer dit som pressfotograf! Och sommaren, den är igång. Oavsett väder!

På't igen?

Jag har nog bestämt mig. Jag vill cykla Siljan runt nästa år igen! Jag vill cykla loppet i fint väder och på en bättre tid. Jag vill stanna och fika en bulle och kisa mot solen. Jag vill cykla loppet så som det egentligen var tänkt! Bansträckningen kommer bergis att vara vackrare då också. Undrar om Sara och Katten (på racer?) följer med då med?

För jag vet ju att ju 12 mil egentligen är en baggis. Jag har cyklat 30 som längst och river av 10 på Färingsö utan egentliga problem.

Nåt jag lärde mig efter helgen...

Dagen efter

I dag känner jag mig lite bakis. Törstig, sugen på pommesfrites och i behov av frisk luft. Det senare kanske lite märkligt med tanke på att jag fick ganska mycket av den varan igår. Jag sov inte så länge som jag hade hoppats i morse men njöt ändå av min hotellsäng i natt. Och istället hann vi äta frukost i två timmar, läsa tidningen och surra. Jag hann med både äggröra, rostat bröd, färskpressad juice, yoghurt och pannkakor. Innan hemresan tänkte jag och Sara ta en liten promenad för att få röra på benen innan våra biltimmar. Men vi hann i princip bara ner till vattnet (läs: den där jäva skön!) innan det började hällregna även i dag. Knäppte ett kort på en dalahäst och hoppade in i bilen. I Uppsala blev det hamburgare, pommes, "lyxshake" och äppelklyftor på Max. Det fina med sånt ätande är att det alltid löser sig av sig självt. Till middag är jag sugen på sushi eller sallad liksom. Man kan med andra ord moffa lugnt i samband ett lopp runt en sjö. Och så är jag hur törstig som helst. Det var jag efter Vättern också. Vet inte om det beror på all stärkelse (klart möjligt), loppet igår (spelar säkert in en del) eller att jag suttit några timmar i bil (jo men det tror jag). Bakis känner jag mig och ikväll blir det powernap, promenad och nån bra middag!

Jag och min Dalahäst. Mitt pris efter att ha cyklat i 18 sekunders motvind och spöregn.

Blöt dalahäst vid Siljan

Race report Siljan runt

Katten, Erika och Sara

Dalarna är vackert och många gånger när jag har passerat med bil har jag tänkt att här skulle jag vilja kliva av ett tag. Så efter Vättern förra sommaren bestämde jag mig för att jag skulle cykla Siljan runt den här sommaren. Framför mig såg jag skön junisol, en vacker väg och bra sällskap. Siljan runt levde tyvärr bara upp till den sista förväntningen 2012. Dagen bjöd på fyra plusgrader, hällregn, och konstant motvind. Och tallar!

Resan hit igår gick bra. I alla fall för mig och Sara. Katten hade en mer stressig resa och det blev som sagt lite hönstema även här. Vem åker med vem och när och var och hur. Men vi kom fram, alla tre, och laddade med indiskt. En ganska tidig kväll lyckades vi med också och 05:30 ringde klockan nästa dag. Man kunde välja att starta någon gång mellan 07 och 09 och eftersom väderprognosen senare under dagen såg allt annat än lovande ut siktade vi på att starta tidigt. Efter en redig hotellfrukost kl 06 en lördagsmorgon (man är ju knäpp egentligen) var vi på plats vid starten strax före halv åtta. När vi fått på alla framhjul och förberett våra skor med damasker (regnet come hit us!) knatade vi upp till starten och möttes av en jättelång kö. Som tur var gick den snabbare än man trodde och strax efter 08 var vi iväg.

Våra 12 mil började med en lång utförslöpa och det var bara att trampa och le. Men ganska snart visade det sig att mina och Saras racerars utväxling skulle få Katten att slita på sin hybrid. Vi blev omkörda av en klunga och jag tänkte perfekt och la mig bakom. Ännu enklare cykling. Men sen märkte jag att Katta och Sara blivit avhängda och jag ville ju hellre cykla med dem!

Vi rullade förbi röda, gulliga hus och midsommarstänger men i övrigt väldigt mycket tallar. Väntade otåligt på sjön och fantastisk utsikt och så vidare. Var övertygad om att det blir nog inget regn idag ändå för himlen såg skaplig ut även om det var kallt. Famous last thought.

Första depån dök upp snabbt och vi fikade kardemummabullar och sportdryck. Men det blev kallt med en gång vi stod stilla och vi var snabbt iväg.

När jag cyklade Vätternrundan var jag väl förberedd. Jag hade mycket cykling i benen och hade tänkt igenom hela loppet med mat, utrustning och framför allt mentalt tänk. Jag minns Vättern som ett enda långt och roligt lopp med behagligt väder och där allting stämde. Visst är det jobbigt att cykla 30 mil men det var bara jobbigt på rätt sätt. Till det här loppet hade jag inte cyklat lika mycket vilket var okej - det var bara 12 mil - men jag hade också bara ögnat igenom banskissen och insåg när vi var ute att jag inte visste var depåerna låg eller vad som skulle finnas att äta och dricka riktigt. (Dessutom var det riktigt dåligt skyltat så där får arrangören stort minus). Med mig på cykeln hade jag sportdryck, vatten och choklad (en äggmacka hade nog varit smart också!). Och nån gång efter den där första depån skulle en annan avgörande skillnad infinna sig - vädret!

Satan vad det blåste. Hur kan man ha (så jäkla mycket!) motvind (18 sekundmeter!) hela vägen när man cyklar runt något? Och det var inte precis så att det hettade från asfalten. Dalarna bjöd på några försiktiga plusgrader och efter halva loppet (tror jag) så kom regnet. Först några tveksamma droppar men som snart övergick till hällregn. Och vinden, den bara stormade oss rakt i ansiktet som en meterologisk höger. Såhär i efterhand känns det som två olika lopp och tyvärr gjorde det senare mer bestående intryck.

Och så en helt annan grej, det såg inte alls ut som jag trodde! Bitvis cyklade vi genom några gulliga samhällen - som var svåra att se eftersom jag försökte hålla cykeln upprätt i sidvinden där - men mesta tiden var vi omgivna av tallar. Raksträcka efter raksträcka på landsväg inklusive överdrivet många sugande backar kantade av tallar. Var var sjön? Den såg man då inte ofta. Vätternrundan är ett vackrare lopp.

Vi svor högt åt vinden, skrattade högt åt denna galenskap, sjöng sommarsånger och fotbollslåtar och lovade dyrt och heligt att aldrig åka Vasaloppet. För mig själv gladde jag mig åt sommarens inbokade vecka i Kroatien. Garanterat sol, garanterat ryggläge, ingen mjölksyra. Och när vi bokade resan tänkte jag att vi kanske skulle cykla någonstans istället, eller vandra, eller rida. Bars sola liksom? Verkligen? Nu är jag glad att vi ska just bara det. All ledig tid behöver kanske inte bestå av strapatser. #t ex Svalbard för en månad sendan

I dom första vindbyarna blev jag bara förbannad. Pannbenet sa att jävlar i dig vinden jag tänker vinna det här och jag trampade fortare. Det var kul och jag blev peppad. Och förvånad över min egen tävlingsjävul! I backarna skulle jag bara upp fort och snabbt och förbi. Förbi, förbi, förbi och oj vad många jag trampade om. Mera pepp! Jag minns när pappa kallade mig bergsgeten.

Men till slut blev det segt. Jag frös som en gris, händerna domnade bort, fötterna plaskade i vattenfyllda skor (trots damasker!) och sådär höll det liksom på. Jag var givetvis trött i ryggen och i knäna också. Banan var dåligt skyltad och jag fick lita på min kännedom om min egen cykling och magkänsla för att lista ut hur långt det var kvar och hur långt det skulle ta.

När jag var som mest less sjöng Katten Idas sommarvisa bakom mig och det sammanfattar vår trio väldigt bra. Ingen klagade högt, ingen gnällde, alla peppade. Vi turades om att dra och att vänta och jag var så himla imponerad av båda mina kamrater. Sara har så galet starka ben och är segare än kola, en slitvarg av rang. Katta cyklade på hybrid och hängde på i racertempo som ingen annan skulle kunna - hela tiden positiv. Jag var på riktigt verkligen imponerad av dem båda. Eloge och applåder!

Det var långt till målet på slutet. Sista milen kände jag på allvar att jag orkar inte mer, jag orkar inte en backe till, jag vill äta. Katta trampade utan att komma framåt (enligt hennes egen utsago) och vi lovade varandra att cykla hand i hand i mål (om jag kunde hålla balansen då). Vi orkade inte säga så mycket men det vi sa var bara hejarrop och ja kanske en del svordomar ...

Till slut tornade så Solleröns kyrka upp sig och vi jublade när vi seglade över målmattan. Fy fan. Det blev målkramar med Sara som spurtat (!!!) före på slutet och sen frös jag.

Gud vad jag frös. Jag frös så att det var läskigt. Sara hängde kvar i målet med sin mormor och morfar och jag stapplade till bilen. Och frös. Det värkte i hela mig och hjärtat hoppade och slog. Jag kom fram och skulle ta av framhjulet, packa in cykeln, dra av mig alla kläder, dra på mig torra, starta motorn och sätesvärmaren - klart. Målmedvetet. Bara göra. Men jag kunde inte göra någonting. Jag började med hjulet. Men händerna vad helt bortdomnade och jag hade ingen känsel i dem. Jag skakade och hakade tänder och började bli stressad. Försökte få av mig skor med damasker men det gick inte heller. Ville gråta. Frös ännu mer. Försökte komma in i bilen, gick tillbaka till cykeln, var anfådd. Då kom grannbilens cyklist och frågade hur läget var. "Jag fryser så mycket".  "Du måste andas lugnt" "Ja okej" "Andas långsammare!" Sen undrade han om jag var ensam och skulle köra bil men nä Sara skulle nog rädda mig snart. Jag kravlade mig in i bilen och lyckades få av mig det blötaste och droppade allt i en hög utanför dörren. (Det kändes som att det tog timmar!) Så satt jag och skakade när Sara kom, med stora svårigheter att svara på hennes sms. Fingrarna var obrukbara. Av hennes mormor och morfar fick jag hett te och macka och så hämtade de min dalahäst åt mig. Det kändes som att de räddade mitt liv! Tillsammans med Sara som packade in cykeln och alla grejer. TACK! Det var kanske det mest underbara på hela dagen.

Duschen, duntäcket och middagen efteråt - ord överflödiga för att beskriva. Har moffat i mig energi, vilat och recapat loppet flera gånger med mina darlings.

Avslutningsvis: Hade jag cyklat Vätternrundan idag hade jag fortfarande varit ute och cyklat och ändå var inte Vättern i närheten en såhär jobbig upplevelse. Galet!

Framme i Mora

Vi (as in jag, Sara och Katta) är framme vid Siljan i Mora! Vi kan sätta check på uthämtning av nummerlappar och kolhydratsladdning (indiern på hörnet) och har slängt upp benen på hotellsängarna. Kvar har vi bara att sova inför morgondagens 12 mil runt ytterligare en av Sveriges sjöar. Nu är sommaren igång! (Strunt i det tillfälliga väderomslaget).

Hönskänslan nådde för övrigt nya nivåer idag trots cyklelflickor och inte beachflickor men nu är vi i alla fall alla tre på plats. Trodde knappt det ett tag. Yay! Frukosten ska i senast kl 06 imorn bitti, cykeln ska få på framhjulet och kexchokladen och Vitargon är packad. Vi ses imorn eftermiddag vid målgång!

Jag letar efter nya beachglasögon till sommaren eftersom mina nuvarande har fått för många bollar på sig. De här hittade jag på Statoil i Gävlebro för 249 riksdaler!