"If there's a rocket tie me to it"

I morse var det som ni morgonpigga kanske redan har uppmärksammat dags för en vända till Idrottsskadecentrum igen. Jag var inställd på ett genrep av ett tufft träningsprogram för benen och kände mig lite stressad vid tanken av detta efter en sämre middag kvällen innan och en ännu sämre natts sömn. Lakanen tjorvade sig, det var för varmt och när man inser att aha, det här är en sån här kväll när jag har svårt att sova, då är det liksom kört. Väl sovandes tyckte pälsbollen det var dags för lite intervallträning, dubbla pass. Jag brukar aldrig ha några problem med att somna om men i natt kastades tankarna omkring i mitt huvud och vid 05-tiden gav jag upp.

Väl på plats hade jag och Soheil dock "tänkt lite olika" för det blev fokus på vaderna (vad sägs om 70 kg i knät och sittande vadpress?), tågång, hälgång, mera vadpressar av olika karaktär, behandling (läs tortyr) av benhinnorna och akupunktur. Tur i oturen att det inte blev något mördarpass den här morgonen kanske. Jag har träning i sandlådan ikväll också och känner mig som en zoombie av rang i skallen. Under prövningen av vaderna kände jag mig ovanligt gnällig för att vara jag, jag hade kramp i såklart vaderna men även i fötterna och händerna blev för trötta och så vidare. Soheil måste vara en väldigt tålmodig karaktär...

Bildbevis från morgonen. "Ska jag fota till bloggen?", Soheil har fått in rätta tänket!

Jag tror dock han måste jobba lite på pedagogiken. Ett tips är att inte visa (!) nålen för patienten som redan håller för ansiktet, berätta hur lång den är osv. My God. För säkerhets skull säger han något om att han "bara ska sticka in den i muskel yadi yadi", något som säkert innebär minsta möjliga fara om man brukar svänga sig med medicinska termer - men det brukar inte jag så allting gör mig dödsförskräckt. (Alltså, det gjorde redan ont, jag visste att nu kommer det göra mer ont - därav den lätta hysterin). Jag fick flashbacks till dagis och att någon lekte doktor och jag hade otur att bli försöksdjuret. Jag ifrågasatte ett antal gånger om det här verkligen var bra och levde därmed upp till den gnälliga ton jag lagt an redan på löpbandet en timma tidigare. Tydligen var jag i alla fall "väldigt duktig" med nålarna men faktum kvarstår, jag var en mes i morse och på torsdag nästa vecka när den verkliga utmaningen väntar ska jag vara mätt, utvilad och glad hela vägen! I dag ska jag äta, mycket, och i natt sova så mycket jag nu hinner. Apropå mes, jag har för tasky vader helt klart  - kan man flytta ner några lårmuskler kanske?