"Det är viktigt att känna kärlek till sig själv." skriver Ella i det här inlägget.
Jag funderar lite på det här med kärlek till sig själv jämfört med andra känslor. Jag har ganska lätt för att vara stolt över mig själv, känna att jag är duktig och vara nöjd med en prestation. Jag är ofta definitionen av en prestationsprinsessa. Men det är ju inte samma sak om att älska sig själv. Det är lite som att jämföra självförtroende och självkänsla. Jag har inte funderat så mycket på just ordet älska i förhållande till mig själv förut. Älska sig själv ska man ju göra oavsett vad man presterar. Jag är alldeles för bra på att mäta mitt eget värde i prestationer. Det gäller inte bara träning utan i allting jag är och gör. Fråga de som var på middag hos mig i lördags och åt lammgryta.
Jag känner mig duktig när jag lyckas med att inte vara duktig. Är inte det ganska ironiskt. Eller när jag de första gångerna blev kallad prestationsprinsessa och fick dåligt samvete för att jag ju egentligen inte var tillräckligt duktig, inte kvalade in i kategorin duktig flicka och snart skulle bli påkommen. Det var ju en definition bara det. Det är därför jag tycker det är coolt att komma sent till möten ibland. Jag tänker ofta att jag ska ger mig själv mer slack och jag blir långsamt bättre. Det var en person som använde just det uttrycket för några år sedan. Ge dig själv lite slack.
Hur vet man att man älskar sig själv? Vad gör man när man älskar sig själv? Behöver man andra människor för att älska sig själv? Jag kan vara riktigt lycklig när är ensam på en hästrygg. Jag tror att jag älskar mig själv då.
3 kommentarer:
Ja du det här är inget lätt ämne.. men för mig innebär att älska sig själv att kunna se på sig själv med medkänsla när något inte riktigt gått som man tänkt. Säga de där uppmuntrande, tröstande, peppande orden till sig själv som man så enkelt och självklart använder till en vän som när den hamnar i en jobbig situation eller gjort något halvklantigt. Inte börja klanka ner på sig själv, döma ut det man gjort, utan istället se det som ett tecken på att man är mänsklig. Precis som alla andra är mänskliga och det är ok. Till och med bra. Att vara snäll mot sig själv helt enkelt.
När jag tänker älska så är det typ att känna ömhet och värme. Jag kan inte hysa de känslorna till mig själv. Visst kan jag tycka att jag är ovanligt fantastisk ibland och säga till mig själv att faan vad klok och bra och snygg och rolig du är. Men det är ju bara när självförtroendet är på topp. Det är inte känslor jag hyser till mig själv när jag sitter framför tv:n och degar.
Kanske tolkar jag ordet älska lite för bokstavligt. Men det är väl som Ulrika säger: att vara snäll mot sig själv. Behandla sig själv som man behandlar andra.
Jattefint skrivet! Bade ditt inlagg och Ulrikas kommentar.
Jag tror att alska sig sjalv innebar just att vara stolt over sig sjalv, vara trygg i sig sjalv, att kunna titta pa sig sjalv i spegeln och kanna att man duger som man ar och att man inte behover prestera for att bevisa att man ar bra. Att alska nagon annan betyder ju just det; man alskar en person for vad den ar, inte for vad den gor eller for hur personen ser ut - det kan vara det forsta man ser hos en manniska/det forsta man lar kanna men det ar inte det man foralskar sig i... Man foralskar sig i nagot storre, som finns under utsidan och prestationerna och det ar det man maste finns aven hos sig sjalv. Tror jag.
Skicka en kommentar