Simmade 1200 meter och har potential som säl. Det går inte överdrivet fort, ca 30 min, men det känns som att jag kan simma dubbelt så långt till i det tempot vilket känns tryggt inför när jag senare kommer vara ute i öppet vatten. Har hört att Djurgårdsbrunnskanalen är ganska vågig och att det nog kan bli tuff simning så det är bra att det "bara" är 750 m. Det borde jag fixa om jag utan problem simmar 1200 m i en spegelblank bassäng...
Efteråt var jag faktiskt ganska trött i armarna. Nog känner man att kroppen har fått sig en genomkörare! På vägen hem stannade jag på macken för att låna deras pump till cykeln. Den hade de inte kvar längre utan jag fick låna en handpump istället. Darriga armar fyllde däcken med ny luft.
Nu är det dags att byta fokus och tänka på beach igen. På lördag turnering i Uppsala!
2 kommentarer:
Jepp, du har helt rätt angående tjejer/killargrejen. Plus att killar inte tar sig själv på samma allvar som vi tjejer har en förmåga att göra ibland. Vilket är väldigt hämmande.. Trial and error-vägen är liksom en rätt så bra väg att ta sig fram. Betydligt bättre än att aldrig testa iaf.
Verkligen! Våga testa. Det är väl därför jag plötsligt fått för mig det här med triathlon. Hehe...
Skicka en kommentar